S har fått låna Alfapet-spelet. En bricka har hamnat på golvet
"Maammaaaaa!"
"Vad är det?"
"Ta upp den"
"Nej, det får du göra själv"
S hoppar ner på golvet:
"Jag nååår den inte" säger hon och sträcker sig med handen precis ovanför den lilla brickan. När hon inser att hon ju faktiskt når den hoppar hon en meter bakåt. Sträcker sig framåt:
"Jag nåååår den inte"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag hoppas att mamma inte tog upp den!
Kram till den lilla treåringen!
Haha, nä verkligen inte. Jag sa att om hon inte tog upp den fick hon inte ha kvar spelet och då nådde hon plötsligt VÄLDIGT bra ;)
Barn alltså... ha ha... hon kan ju vara glad för att du genomskådar henne i alla fall... annars hade hon bott hemma tills hon var 45 och käkat köttbullar;.) Nu finns det ju hopp för henne;.))
Underbart att du kan se charmen i det som hon gör för att utforska..))
Haha, ja se ungar :)
Skicka en kommentar