Flitens låga

Tisdagar är som sagt min lediga dag. Det är också den dag jag är hemma när inte alla är på väg att somna och det är följdaktligen den dag jag har bäst möjlighet att övervaka läxläsningen. P tragglar på med läsningen. Det går inte snabbt, men det går framåt. Man märker att det är vissa bokstäver som ställer till det och motivationen är väl inte heller så där alldeles strålande, men jag är inte orolig. Han kommer att knäcka det, om än lite senare än de andra. Matten går det däremot alldeles strålande med. Matte har hans närmsta storebror tjatat in i hans medvetande innan han ens fattade vad det var, eftersom det var HANS stora intresse. Lite fallenhet kanske han har för det med, eftersom det funkar rätt bra.

Någon sa att barn har ett bildseende, som de förlorar när de börjar läsa. Jag tror på det. P har ett otroligt bildminne. Här är en liten story från i somras:

Vi var inne i stan på en bakgata och såg en tjusig flagga på en husfasad. "Kolla Makedoniens flagga" sa P. "Äsch", sa R "det är nån kulturflagga. När vi kom hem kunde jag inte riktigt släppa det, utan googlade på Makedoniens flagga och mycket riktigt; P hade rätt. Han kunde även räkna upp alla flaggor på ett hotell vi gick förbi (vi var ju tvungna att testa).

Det är bara ett exempel av många då jag har förstått att han minns i bilder, men inte bokstäver, som han tydligen inte lyckats göra till en bild - än.

Så här glad blir man, när man läst klart - innan man flippar ur totalt: