
En liten tjej på väg till övernattning hos x-grannen K. Redan när hon vaknade började hon tjata om att hon ville gå. Rapporter visar att hon har haft det precis så mysigt som hon trodde.
Vi är ett gäng tjejer, som träffas några gånger om året, hemma hos varandra. Några har jag känt sedan jag var liten och några har jag lärt känna på äldre dar, genom att de är gymnasiekompisar, med mina vänner. När vi träffas är det både skratt och allvar. Man kan prata om både högt och lågt och framförallt kan man stötta varandra och man kan ventilera sånt som känns tufft. Vi brukar säga att vi är varandras livbojar, när vattenytan känns tuff att hålla sig ovanför.
I går var det min tur att ha dess underbara tjejer innanför mina väggar. Inte alla då. En hade annat för sig och en bor i Australien, men till nästa tjejträff, som är den årliga övernattningshelgen, då är hon med!
I går var egentligen min jobblördag, men snälla S på jobbet, tog den åt mig. Tur det. Annars vet jag inte om jag hade släppt in någon alls i mitt hem. Nu hann jag både åka och handla och fixa till hemmet ordentligt och även ha en liten stund för mig själv. De nya sofföverdragen, som jag köpte för ett tag sedan fick sin premiär:



Bubbel på balkongen. Vi kom dit till slut i alla fall, även om vi höll på att fastna i köket. Det är svårt att förflytta sig, när man har så mycket att prata om.








Några av tröjorna:







TACK livbojarna, för en underbar kväll och för att ni finns i mitt liv. Och TACK grannen K, som tagit sig ann mina tre yngsta, med sängplats och stora famnen. Det var guld värt att inte ha några barn här.
4 kommentarer:
Åhh det lät som en riktigt trevlig kväll!
Skönt att ha nån att lämna barnen till ibland.
Kram!
Riktigt mysigt, eller hur?
Men va mysigt det låter! Livbojor kan nog vara bra att ha, det tror jag med. :)
Tack själv. Jättehärlig kväll och kul med lite pyssel, kanske vi alltid skulle ha;-). Kram
Skicka en kommentar