
Idag blir det inte en massa bilder. Faktiskt bara en bild på T, från i december
När vi var klara där hurtade jag till gymmet en liten stund. Var ju en vecka sedan sist, med allt som kommit emellan och jag vill ju hålla min dumma nacke i schack.
På väg ut från simhallen mötte jag T, som precis var klar med sitt lill-värdande. Han var så glad och nöjd med sin helg och bubblade hela vägen hem, med handen i min. Kände mig så glad över min oförstörda elvaåring, som kunde gå där hand i hand med sin mamma, bara för att han inte ens tänker på att man kanske inte "ska". Må han aldrig bli annorlunda till sinnet, min älskade son (okej, han behöver inte gå hand i hand med sin mamma hela livet, men ni som känner honom förstår vad jag menar).
När jag kom hem åt vi rester och tittade på inspelat på TV:n. Precis vad min trötta urlakade lekamen klarade av för dagen. Nu känner jag mig redo för en ny arbetsvecka (nästan i alla fall).
2 kommentarer:
T är ju så go!
Kram!
Vad mysigt! Här är det mest den lilla F som vill hålla handen men E kan göra det ibland också och det är mysigt :)
Kram!
Skicka en kommentar