Välkommen till min (o)perfekta blogg.


Letar du efter inspiration till det perfekta hemmet, med tomma ytor och chicka detaljer? Då har du kommit helt fel.

onsdag 25 maj 2011

Vår Ruset 2011


Ibland vänder elände till lycka. I går strax före halv sex stod jag i köket för att förbereda lite mat. Jag var ombytt och klar och tyckte jag var ute i GOD tid. Då ringde kompisen AD på min mobil. Oj, vad vill hon tänkte jag, men i precis samma sekund som hon började prata insåg jag att "@xx%&" jag var en hel timme fel ute, eller exakt då började det sjunka in i min hjärna att jag helt enkelt var helt lost och fel ute. Jag hade ju haft hela dagen på mig att förbereda och se till att vara i tid, så det var inte något sånt. Jag var på nåt vis låst vid den tid då det var dags för T att dra iväg på sin springträning.
Vet inte riktigt vad jag sa, mer än "Åk du, jag kommer". Då klev min gullige man in i handlingen. Slängde i sig sin mat och skjutsade helt enkelt sin virrpanna till fru. Helt utan förebråelser eller frågor om "Varför ända in i..." Det är mycket nu och han är minst lika snurrig själv, så jag tror att han förstod helt enkelt. Framförallt förstod han nog hur viktigt det var för mig att få komma dit, mitt i allt snurr.
När han släppte av mig öppnade sig himlen i en femminuters-skur. Lagom för att man skulle hinna tänka "Å nej". MEN så vände det. Solen glimrade mellan molntussar och det var uppehåll, även om det inte var så varmt. Vi var 6 livbojar som lyckats slita oss från vardagens uppgifter denna tisdag. Och Å vad jag njöt! Av allt folk (34000), som hade samma mål (om än olika takt) av pulsen och rörelsen, av promenaden med AD och av stunden med picknick efteråt, när det började skymma och bli kallt. Vi sa det jag och AD att det var ju inte så stor skillnad egentligen. Vi brukar ju gå ihop varje tisdag, precis lika långt och då har vi ju plats att sträcka ut på stegen som vi vill. Men ändå - så trevligt och värt det. Vi missade dessutom vår grupp och hamnade i lunka, men det var okej. Jag hade ont i min halgus valgus så det var kanske bra. De andra tjejerna sprang. Heja dem! Jag är så nöjd med att gå. Det är ju det som är det fina med Vår Ruset; man kan ta den takt som passar en.

Uppvärmning. Det är magiskt att se alla 34000 röra sig i en böljande rörelse. Jag som inte gillar trängsel i vanliga fall trivs totalt.

AW sprang fortast av oss alla.

P sprang hela vägen - hurra för henne. Bland killarna från högstadiet är hon känd som snygg-P, det syns väl.

MB sprang också hela vägen OCH cyklade dit från Spånga!

L, som också sprang. Coola tjejer!

AD i nya snygga glasögon, min promenadkompis.

In person

2 kommentarer:

Mary sa...

Grattis till medaljen!
Ja tänk att ibland kan det vara trevligt att trängasn fast när vi gick blodomloppet var det inte fullt så många som på ert vårrus.

Jenny sa...

Det är lite häftigt när det är så många som gör samma sak. Härligt med en sån man när man behöver.

Kram!