Välkommen till min (o)perfekta blogg.


Letar du efter inspiration till det perfekta hemmet, med tomma ytor och chicka detaljer? Då har du kommit helt fel.

tisdag 3 november 2009

Underbara fyraårsåldern


Det är nåt med fyraårsåldern, som man glömmer bort när man pratar om åldrar. Man har liksom precis gått igenom treårs"trotset" och haft en lugn period och inbillar sig att NU, nu är allting lugnt. Men man bedrar sig. I alla fall jag och när det gäller mina barn. För fyraåringar kan verkligen vara riktigt jäkla skitjobbiga. Just nu i alla fall den här fyraåringen. Så mycket test av tålamod och gränser, som det är just nu minns jag inte att det var i treårsåldern. Det var ju nyss, så jag borde ju minnas. Fast å andra sidan var hennes mellanbror likadan. Relativt lugn i treårsåldern och tog igen allt senare. Kanske de bara är lite senare än andra, eller så är de bara annorlunda.
Det finns ju något härligt med den här åldern med, som antagligen hänger ihop med att det skär sig på det här sättet och det är ju den där kan själv-grejen , som jag skrivit om i några inlägg. Hon börjar se att hon kan själv och att hon kan styra det som sker. Jag säger inte att det är konstigt att det skär sig då och då, men det gör det ju inte mindre jobbigt för oss som föräldrar.
Vi har precis varit och hämtat P på skolan. En lagom liten utflykt i det fina vädret kan tyckas, men jag är mer slut än efter en timmes power-walk, fast på ett annat sätt och inte alls stärkt.
Jag hade ju kunnat ringa hem P. Det är inte långt och han går själv i bland, men samtidigt vill man ju kunna göra en så enkel grej och det är ju mysigt OCKSÅ. Om det bara inte tog tjugo minuter att klä på sig, för att man måste prata hela tiden och man kan ju inte prata och klä på sig samtidigt och så måste man ju testa hur länge man kan hålla på och söla innan mamman går helt "bananas". Sen måste man gå saaaakta ner för trappan, eftersom man märker att nyss nämnda mamma börjar bli lite småirriterad (vi hade ju lovat att hämta direkt när skolan slutade).

Nåväl, väl ute var det skönt och jag är glad att vi gick ut i alla fall. P och S var urgulliga hela vägen hem och småbubblade och höll varandra i handen.
Tills vi skulle gå in. Då slog det bakut och det blev den trilskna S igen, som ville gå in, men inte orkade, som ville bli fotograferad först, men inte när jag tog fram mobilen och som jag till slut blev så arg på att hon blev alldeles tyst och följde med upp av bara farten.
Om en stund ska vi till dagis på utvecklingssamtal. Undra hur långt innan jag ska säga till om att det är dags att klä på sig. Fast hon har blivit lovad att få åka dit på sparkcykeln, så det behövs nog inte många minuter, för se, när man vill, då går det undan...

3 kommentarer:

Linda sa...

Ahhhh, hahahaha vad skönt att fyraåringar "ska" vara såhär, då är det i alla fall inte JAG som är på väg att bli crazy...

Igår när dagis stängde 15.30 men Filippa inte skulle hämtas för 16.30 (aktivitet) fick jag noggrant planera följande:

Jag måste hämta Måns så att han hinner vara hemma minst 2 timmar, för är han hemma kortare tid än så när han måste klä på sig och gå ut igen (för att följa med och hämta F) så kommer han vägra, det kommer bli ett hiskligt liv och bråk och jag själv kommer hinna bli bindgalen...

Så jag hämtade honom kl 14. Han var inte gladare och mer lättarbetad för det, när det två timmar senare var dags att klä på sig igen... Snäll-Måns har flyttat ut och Tråk-Måns har flyttat in, hemma hos oss!

Jenny sa...

Skönt att det inte bara är här det trilskas och envisas. Idag är min S rätt så billig...
Kram!

Dammråttan sa...

TACK ni vad skönt att höra att det finns fler.