Baklängesdag

Oftast brukar det vara så att dagen även om den kanske inte börjar så bra, så rundar det av sig mot kvällen och i slutändan har man glömt allt jobbigt och det blev rätt bra ändå. Så har det inte riktigt känts idag. I dag startade dagen strålande, blev fantastiskt trevlig och sen bara jobbigare och jobbigare.

Jag startade med att köra min man till jobbet. För att jag skulle kunna ha bilen och för att han skulle kunna åka direkt till stan, eftersom han just nu är på opera med några grannar.

Hemma igen startade jag sakta morgonen på balkongen, med frukost och sol. Väckte S och fick henne till dagis. Efter det gick jag till gymmet och sedan till frisören. En riktig ego-förmiddag helt enkelt.

Sen var tanken att jag skulle hinna plocka lite här hemma, men frisörbesöket tog tid, då de hade en sjuk och jag skulle ju hinna både äta och duscha också. Klockan två var det nämligen dags för utvecklingssamtal med T:s fröken. Inte mycket plock alltså, men så gott jag hann.

Efter samtalet skulle jag bara plocka upp P, men han var inte lätt att finna. Till slut fann vi honom i en skogsdunge. Mötte en fröken som undrade om vi skulle ses i kväll. I kväll? Å, nej. Föräldramöte. Näe det hinner jag inte. "Släpp det sa gulliga fröken, som såg min ångest och hörde mitt schema för resten av dagen. "Tack" sa jag. Inte för att jag kunnat gå, men det är skönt med någon som lyfter stenen från axlarna.

Nu var klockan tio minuter i tre, då S skulle hämtas. Glöm matpicknick - släng ihop fikapicknick. SPRING! (de hade specifikt bett om hämtning i rätt tid idag, eftersom de skulle ordna dagens fest)

Hade en trevlig stund på gräsmattan med några andra som också väntade på att det skulle börja (klockan fyra). Mina barn fikade, alla andra åt mat. Sen visade det sig helt plötsligt att själva aktiviteterna inte skulle börja förrän fem! Jag sprang hem och hämtade bulgur (som jag hade tänkt göra en sallad av, men inte hann) och lite kalla köttbullar. T skulle ju på fotbollsmatch och alla höll på att äta sig mätta på bullar (det var liksom här allt började kännas lite baklänges).

Sen fick vi se söta barnen sjunga (HELT underbart) och alla fick popcorn i fiskdammen och varsin glass. Barnen sprang runt heeeeelt hysteriskt och S ville absolut inte gå hem:

P äter köttbullar

Mor och dotter

Sångunderhållning

Antingen är S den enda som gör rörelserna, eller så är hon helt fel ute.

Kön till fiskdammen

Till slut fick jag med henne hem (killarna hade gått på hundpromenad med faster L) och hann bara dumpa alla saker i hallen och sätta S i badet, innan det var dags att köra T till fotbollsmatch. Jag hade tänkt att han skulle cykla och att jag skulle kunna fixa lite härhemma, men NEJ han tänkte inte cykla själv (vilket jag kan förstå och därför körde jag). Hann ju typ bara hem och plocka lite och försöka få barn i säng, innan jag skulle åka igen.

Summan av dagen - en enorm otillfredsställelse över allt jag tänkt åstadkomma och dessutom en massa S-tjafs vid läggningen. Hon somnade efter tio någon gång. Skulle inte förvåna mig om hon är på gång att bli sjuk. Inte riktigt vad vi behöver just nu.

Men jag får släppa allt det nu. Stöket och tjafset. Nu ska jag sova och ladda för en fredag på jobbet. Jag är ju trots allt ledig på lördag, tack vare snälla jobbarkompisen S. Jag får fixa resten då.