Välkommen till min (o)perfekta blogg.


Letar du efter inspiration till det perfekta hemmet, med tomma ytor och chicka detaljer? Då har du kommit helt fel.

söndag 14 december 2008

Oh what a night!

Nu borde jag egentligen krypa till kojs. Jag menar SÅ trött som jag var i morse. Helt zonktrött och fjärrstyrd. Huvudvärk och svårt att hålla upp ögonen, helt enkelt. En sån dag när man helst bara skulle vilja stanna i soffan och somna till en dålig film. Men det var ju liksom inget alternativ. Upp och baka med dig fru B. Det är kalasdag idag. DÅ var jag som sagt inte i form. NU ett halvt dygn senare, EFTER både kalas och julkonsert är jag i högform. Okej, jag känner tröttheten bakom ögonlocken och jag VET att jag kommer att ha det väldigt tungt i morgon bitti, menjag måste ju bara skriva NU! Om kalasdag och julkonsert. För den trötta stressförmiddagen förbyttes ju plötsligt i kalaseftermiddag och de stimmiga barnen till trots lyckades vi få ihop en festlokal precis i tid tills släkten/vännerna rullade in och PLÖTLIGT så fann jag mig bara sitta där med en underbar liten V i famnen och ett stim av älskade människor runtomkring mig och jag kände mig bara så RIK! Ett stort TACK till er alla. För att ni finns och även för alla fina presenter till barnen.

Skurade lokal, gick hem och fixade iordning barn och pratade med barnvakten. Sen drog vi in till stan. Både jag och R gäspade hela tågresan och skojade om hur vi skulle gå hem efter några låtar om vi kände det som att vi somnade, eller om ljudet var för högt. Vi var i god tid och tog en öl och lite nachos på en pub vid centralen. Så mysigt och gott. Och sen Nalen. Har ju varit där förrut och tittat på John Hiatt. Då var ljudet på tok för högt och vi kände oss som två pensionärer, som bara ville ha hörselproppar, eller gå hem, trots att han tillhör våra favoriter. Men inte idag. Det var helt enkelt SÅ J-A bra!!!! Musikerna var bra, artisterna var bra, mellansnacket var bra, ja till och med Filippa Bark var bra. Jag som har lite svårt för folk som måste vara en figur för at vara roliga, men hon var SKITROLIG! Mange Schmidt som jag varit lite skeptisk till som konferencier var en perfekt motpart. Vilka framträdanden vi har sett och hört!!! Jag kan helt klart rekommendera er att slå på P3 på julafton, då konserten sänds! Men en sak måste jag ändå förundras över, efter att ha kollat in publiken. Det är fasligt vad folk är allvarliga!! Är det kanske lite inne just nu? Måste man tänka så mycket på hur man framstår att man inte ens kan släppa lite på garden, le och gunga med? Vi diskuterade det innan, att man inte måste vara så uppklädd för att gå ut nuförtiden, men ju mer jag tittade, ju mer insåg jag att de som var minst uppklädda i vår mening var de som var mest genomtänkta och således också mest "stiffa". Eller så är det kanske så att för dem är det vardagsmat att suga i sig bra liveframträdanden. Kanske de inte alls var lika begeistrade som den lilaklädda fyrbarnsmorsan från förorten med leendet från öra till öra, som gungade i ett hörn mot sin man med den röda soprano-skjortan? Skitsamma, för fy tusan vad vi njöt!! Och detta Ruccola, trots att Timo Räisänen låg hemma med vinterkräkan, så han vet jag fortfarande hur bra han är. Nu ska jag krama maken och krypa till kojs och drömma goda drömmar till tonerna av "Fairytail of New York". Finns det ö.h en bättre jullåt?? Versionen vi hörde var så bra att tjejen bredvid oss svimmade (eller var det kanske bristen på syre?).

Gonatt (I morgon ska ni få se nån bild från kalaset, men drar jag igång det nu är det risk att allt hänger sig - P och F lånade kameran på kalaset, så det är nog MÅNGA bilder att leta igenom. Bilder från vår tripp till stan finns på makens blogg).

2 kommentarer:

Orchid sa...

Så skönt att ni fick en paus!
Kram på er!

Anonym sa...

Åhhh vad härligt det låter!!!!!

En välbehövd paus i vardagen, er väl värt!

Kram