Jag HATAR mediabutiker

Jag försökte inreda lite fint med stenar i lyktan och runt om. Men nu har S tagit över, med sina klättrande hästar och kor.

Men ibland är det ju nödvändigt och nu skulle vi ju ha en TV. Vi har bara köpt en enda TV under vårt 16-åriga förhållande. Det var ungefär 5 år sedan och vi köpte en TV med dvd till barnen. Alla andra har vi ärvt av andra, som har velat byta ut sina gamla apparater. Nu tyckte vi att det var vår tur att köpa en ny TV. Det är ju liksom inte bara att åka till en butik och ta en. Man KAN göra så, men det är inte rätt. Inte om man är min man i alla fall och egentligen håller jag med. Det är bara den där lilla lilla detaljen att jag HATAR att gå och välja. Men nu har vi i alla fall bestämt oss - till slut. Efter sju sorger och åtta bedrövelser och två avstickare till Bergshamra för att hjälpa R:s vänner att köpa en TV till dem, så har vi nu köpt en TV. Köpt alltså. Vi har inte fått hem någon än. För de var slut och vi har betalt det sista exemplaret som kommer in på torsdag. Vi är nöjda. J och C i Bergshamra är nöjda. De har redan sin TV hemma. De var lite mer flexibla än vi är och tog en annan TV än den de tänkt (eftersom den också var slut - såklart, det är ju alltid de där sakerna som de slår upp störst i reklamen). Resten av dagen har vi dragit sladdar. Dragit sladdar och dragit om sladdar. I det här hemmet ska vi inte snubbla på sladdar hela tiden. Det är ett löfte. Tar lite längre tid, men det är det helt klart värt.

F har varit en toppenstorebror och tagit hand om sin lillasyster, medan mamma och pappa farit runt på affärer. En sushilunch hägrar helt klart, som tack för hjälp och tålamod.