Jag minns

När smörasken var i ordning. När man började i ena änden och arbetade sig mot den andra. När frukosten inte var ett enda långt tjatkaos och man bara hade sig själv att ta hand om. Men nu så här, när tjafskillarna dragit till skolan och S står och ritar lite innan dagis, då tänker man: "Vad tråkigt vi måste ha haft det då?
Jag menar bara det obetalbara i resonemangen man får höra ibland, som F idag. Han hinner inte borsta tänderna och det är skolans fel, för den börjar så tidigt och ligger så långt bort. "Men jag sa ju till dig långt innan, att du måste börja tidigare, för att hinna med allt på slutet" Men det resonemanget köper han inte. Har han aldrig gjort. Han tillhör den sorten som inte förstår såna resonemang, det vet jag ju, men man upphör ju aldrig att hoppas.

Eller T. Mästaren i underbara uttalanden. Jag blir så arg för att jag ofta glömmer att skriva ner dem. Häromdagen pratade han med en kompis i telefonen. Han skrek nästan när han pratade. "Men oj vad du skrek", sa jag. "Ja, han är ju hes. Han hör inte"

Jag har lagt ut många uttalanden tidigare och säkert denna nedan med, men så här i vintertider och nu när han snart ska på vinterfiske med skolan, så har jag ofta tänkt på hans uttalanden för 4 år sedan, så det får bli en favorit i repris:

(T 6 år):Vi var i väg och grillade vid Bruket precis bredvid sjön en vinterdag. Vi ville inte att barnen skulle gå ut på isen. I bilen på vägen hem gav T sin förklaring till storebror om varför: "Man kan ramla på isen och fastna med tungan och dö". Storebror fnissade lite och fick till svar: "Det förstå du väl att om man ligger där alldeles ensam och sitter fast med tungan, så får man ingen mat och då dör man".

Nu ska jag samla ihop mig själv och S och hasta till dagis och jobb. Min chef ringde i går och undrade om jag kunde ta över temamötet på tisdag, för min kollega har gjort illa ryggen, så nu ska jag sätta mig in i vad det handlar om. Och sälja lite fredagssprit till förortsborna.

Trevlig helg!