Minsta storebror:

I dag dukade P till frukost. Jag tog ner glasen. Ett rött ett, ett grönt och ett orange. "Nä, men mamma! Det måste ju vara ett blått, annars passar det inte." Jag fattade ingenting, men tog ner ett blått. Sen såg jag hur han tänkte:

Som sagt, det var det där med varannan generation. Han kommer nog att ha kliniskt rent och färgmatchat i sitt hem. Han, som plockade i timmar inför kalaset, som gillar ajaxflaskan och disktrasan och som ropade högt av glädje över den nya ordningen här hemma.

Han är så himla go just nu. Så mycket funderingar och tankar. Så mycket flams (vilket man kan tröttna på), men också mycket allvar. För att inte tala om den ostyriga frisyren och tandlösa överkäken. Snart tappar han två till, så vi får hoppas att de två i mitten börjar komma fram snart. Ska han bli en gänglig tonåring med finnar och svajröst? Jag måste krama lite mera först!!!