Vårens första glass

Glass i solens sken - de obligatoriska snorsträngarna på plats

Upp och ner har det gått i dag. Inte mår jag toppen direkt, trots att allt kändes bättre i morse. En promenad upp till skolan fick mig lite piggare i alla fall. Så pass pigg att jag bjöd P och S på vårens första glass i solskenet.
Har ringt och sagt att jag kommer till jobbet i morgon. Modulskifte*. Det vill man ju inte missa (eller SÅ kul är det ju inte, men man känner ju visst ansvar trots allt). Undrar om jag orkar hela dagen? Jag har ju några timmar till på mig att bli helt frisk.


* Två ggr/år har leverantörerna tillfälle att ändra priserna. I april och oktober. Samtidigt kan varorna byta modul och antingen komma in i, eller halka ur butikens sortiment (eller ligga kvar såklart). Det är även de enda tillfällena som det kommer fasta nyheter, som ska finnas kvar i minst ett år.

Börja om från början

Min besöksräknare var liksom bara borta en dag. Tydligen hade den sidan lagt ner, där jag tog den ifrån. När räknaren lade ner var den på ca 13000. Nu står den på 0. En ny fräsch start kanske. Våren till ära och idag när jag ÄNTLIGEN känner mig lite, lite mer frisk.

Th. En bild på de tre yngre barnen igår

Inte lätt att förklara alla gånger

Jag: Men F skynda dig med frukosten nu
F: Men jag har sovmorgon i dag
Jag: Va, men inte har du väl sovmorgon idag?
F: Jo, det är en sån där speciell dag idag. Jag slutar faktiskt tidigare också.
Jag: Jaha, vad är det för en speciell dag?
F: Hm jo, det är en sån där dag, när man hm, lär sig saker.
Jag: Å, en sån dag. Ja, då förstår jag att den måste vara kortare än vanligt.
F: Äh...


PS: Det kallas "Värdegrundsdag", letade vi fram, så jag förstår att han inte riktigt kunde förklara, men kunde inte låta bli att skratta i alla fall.

Lite lugn och ro

Såna här leksaker, borde inte de vara förbjudna?

Att leva med en treåring - del ...

S har fått låna Alfapet-spelet. En bricka har hamnat på golvet
"Maammaaaaa!"
"Vad är det?"
"Ta upp den"
"Nej, det får du göra själv"
S hoppar ner på golvet:
"Jag nååår den inte" säger hon och sträcker sig med handen precis ovanför den lilla brickan. När hon inser att hon ju faktiskt når den hoppar hon en meter bakåt. Sträcker sig framåt:
"Jag nåååår den inte"

Utmanad igen

Blivit utmanad av Häxan. Så här lyder utmaningen:

* Gå till fotomappen på din dator
* Gå till den 6:e mappen
* Välj det 6:e fotot
* Publicera fotot på din blogg tillsammans med en beskrivning av den
* Bjud in 6 st vänner att delta i utmaningen
* Länka till dem i din blogg

Som vanligt tar jag mig ann utmaningen med liv och lust, förutom den lilla detaljen att jag inte skickar den vidare. Den som känner sig manad är dock välkommen att anta utmaningen. Skriv gärna i mina kommentarer i så fall.

Här kommer min bild. Eftersom min sjätte mapp innehöll mappar den med, så tog jag den sjätte mappen även där och så sjätte bilden där i:

Bilden är från när vi flyttade om i lägenheten och gjorde iordning barnrummet till S och P. Tänk, så där städat var det längesedan det såg ut ;)

Barnfria

Det var vi i stort sett i går kväll. P sov över med kusin N hos faster L. Småkillarnas tur att få mysa själva hos sin faster. Han har längtat hela veckan och knappt kunnat prata om annat.

F klass höll i mellanstadiedisco i sin skola och naturligtvis skulle partykillen T gå dit. F:s skola ligger i en annan kommundel, så de fick ta bussen dit. Inte så ovanligt för F, men däremot för T och dessutom att komma hem efter tio. Det var stort. Jag gick dock och mötte dem vid bussen. För helt cool med att ha dem springande på stan kvällstid är jag inte. (De hade haft jättekul och F(!?) hade dansat massor. Han skulle nog börja gå på discon från och med nu - sent ska syndaren vakna).

S var trött och somnade tidigt. Hon har slutat sova på dagis (vilket jag trott hon gjort för längesedan) + att hon hade en sån där "vakennatt" natten innan. Så där satt R och jag, som ett gammalt strävsamt par i soffan och tittade på Let´s dancefinalen.

Innan S somnade hade vi dock upp grannens femtonåring för sminkning. Ja, jag är ingen sminkexpert som de flesta vet, men femtonåringen är en pojke och den valda sminkningen var "Jokern". Nu har jag lovat att inte lägga ut bilden på honom (fast det bränner i fingrarna på mig för jag tyckte han blev cool), så ni får nöja er med originalet. Till att börja med var S väldigt nyfiken och strök omkring benen på "stor-T", som är en riktig favorit, men ju mer jag sminkade, ju större blev avståndet och tillslut satt hon bakom R i soffan och sa att hon inte ville se honom. Hon vill inte se på bilden heller, hon tycker att han är"läskitt", även på bild.

I dag är det loppis med T:s klass. Jag mår fortfarande inte bra, så R är där med honom. F ska till stan med svärmor K och P är kvar hos sin faster. Bäddar för en lugn stund för mamman - kanske?

Det var segt det här

Barnen gör läxor. Självklart vill S inte vara sämre än sina bröder.
Fortfarande snurrig och ynklig. Orkar inte mycket alls. I dag orkade jag i alla fall följa med maken till banken och fixa lånebiten. Det var ju liksom bara tvunget, eftersom det var sista dagen och idag hade vi en tid. Gick helt okej. Orkade till och med gå på Apoteket ;) Sen orkade jag efter en vilopaus även leta lite grejor till loppis i morgon, men när jag skulle ställa tillbaka allt övrigt i klädkammaren höll jag på att bryta ihop. Lite trött på att må skit nu.

Då går jag in till Vimmelmamman och får lite perspektiv på tillvaron. Heja Lotta, vilken kämpe och inspiration du är!

Häromdagen smygfilmade jag familjen vid våffelätningen. Får bjuda på det i brist på annat:

Sjuk Hund

"Hunden e huk Mamma. Den har ont i magen" sa S och bäddade ner Hunden i soffan. "Men jag ska gå på dagis". "Då får jag väl ta hand om den", sa jag. "Ja, Mamma du får ta hand om Hunden"

Vilken tur, för det är ungefär vad jag orkar i dag. Undrar om jag vågar överta Hundens plats, eller det kanske är bäst att jag tar det andra soffhörnet...

Det känns inte riktigt bra faktiskt

Känner mig som i reklamen där allt ser ut var helt perfekt och så säger de att det inte känns bra. Fast det är inte magen, utan min envisa halvmesyr till förkylning som mer är "sänkt i hela kroppen" än fullfjädrad förkylning, även om jag har ont i halsen iofs. Mår skit helt enkelt. Var ju till jobbet i går, men i dag är jag ledig. Var till svärmor K på våfflor trots allt, men blev inte där så länge. Jag orkade inte.

S är på superhumör och vill leka och busa. Ska se om jag kan lura henne att se på film, så jag får ta det lugnt i soffan en stund. Mår jag inte bättre så blir jag hemma i morgon. Men jag hoppas på en vändning nu.

Så där nu är det slut på mitt gnäll. I övrigt är jag bara glad, glad glad! Det enda vi pratar om är lägenheten och inredning. Den här lägenheten är dock värre än nånsin. Det var som om all luft angående den gick ur oss i sambamnd med budandet. Det och att vi var risiga båda två såklart. Just nu orkar jag inte ta tag i det...

Vilken inflyttningspresent!

Trots att det är flera månader tills flytten har vi redan fått en inflyttningspresent. Vi får behålla vår kyl/frys! C&G tycker att de är för stora. Tack för det C&G, vi är otroligt tacksamma (även R, efter att han sansat sig lite och insett att SÅ jobbigt är det inte att slita bort ett skåp - och att G är stark ;)).
För de oinsatta, som undrar vad det är som är så speciellt med just denna uppsättning av kyl och frys, så kan jag berätta att vi speciellt har letat fram kyl/frys med extra stor kyldel och sen köpt två uppsättningar av denna variant och satt dörrarna så att de går att öppna i mitten. Suveränt för storfamiljen, kan jag tipsa om. Kylen är på detta sätt också bara i ståhöjd och frysen, som man använder mer sällan är alltså längst ner. Och nu får vi ta dem med oss!!!!
Hur ska vi kunna mäta oss med det? Ni kan få det upphängbara balkongbortet? Hm kanske inte lika storslaget. Vi får fundera ut något.
Ja och som Maria_N skrev så är det ju inte så långt att gå för en kopp kaffe (även om det är mer känslan det handlar om). Medaljens framsida är trots allt glansigare :)

I dag fick ungarna komma med och titta på lägenheten. De var eld och lågor. S var rent hysterisk. Eller rättare sagt, situationen blev helt hysterisk. I lägenheten finns en ENORM samling legobyggsatser (de som tittade på hemnet innan den försvann, hann ju se en del av den) och jag var livrädd att hon skulle förstöra något. S som inte är van vid att bli kollad vareviga sekund blev etter mer jobbig och sprang omkring i 180. Blev inte mycket lugn och ro att fundera och kolla där inte. Killarna fick i alla fall se sitt nya hem och vi hann prata en del praktiskt med de som säljer.

Jag och S har hunnit med ett 4-årskalas på Lekpalatset också. Jag trodde att hon var för liten, men å vad kul hon hade. Själv pratade jag med de andra föräldrarna, som också valde att stanna och hade det hur trevligt som helst. Hade med mig en bok, men den hade jag ingen användning för.

S gjorde en gubbe till kompisen och

jag lekte lite med scrappingrejorna

Söndagsmiddagen blev för de intresserade färsk spenatpasta med köttfärssås "piffad" med lök, bacon, oliver, vitlöksost, grädde mm. Inte så avancerat, men vi är lite off på den punkten just nu. Föll i god jord hos ungarna i alla fall.

Översta bilden är S som visar upp vilket fint halsband hon gjort till den älskade Hunden.

Medaljens baksida

K målar naglarna på S (i går kväll).

Det enda vi kommer sakna är vår suveräna kyl/frys och grannarna under. Som mammagrannen berättade: T kom ner och tjöt "VI SKA FLYTTA". Precis innan hade hon delat ut en medalj till sina barn. En guldglittrande chokladmedalj, till sina toppensöner och den yngste sonen sken som en sol. För att sakta tappa leendet och sjunka ihop i en hög. Inte vill han att vi ska flytta. Vi ska flytta 400 meter, så det är inte långt att gå, men jag förstår vad han menar. Det är bara en våning emellan och det har varit något alldeles speciellt att bo så nära varandra. Man kan vara hos varandra längre på kvällarna och man kan lätt titta över, utan att ha bestämt i förväg. Alla barnen, från S till F har älskat att vara hos grannen (inte bara T, som är jämngammal) och K (mamman) har berättat på jobbet om sin treåriga kompis, som kommer över. Jag har gillat att kunna titta in på en kopp kaffe, eller ett glas vin, eller att bara kunna skicka ett sms på sommaren "Kaffe på bänken om fem minuter?". Vi kommer att sakna allt det där.

Men som sagt, det är bara 400 meter emellan och även om det inte kommer att vara detsamma, så släpper vi er INTE!

Som att få barn

Liten V 4/10-2008 får illustrera känslan.

Man kan likna det här lägenhetsköpet med att få barn. Litegrann i alla fall. Vi har ringt runt och meddelat den glada nyheten och folk ringer mest hela tiden och gratulerar. Jag tror att andra har förstått, mer än vi själva, vilket otroligt stort behov vi har av att flytta till något större och jag blir så glad över alla som gläds med oss. DET är vänskap det.

Tack även för fina kommentarer här inne.

Ullis: Vin på balkongen till hösten är spikat! Alla ni andra är också välkomna, nu kommer vi att ha plats :)

JAAAAAAAAA!!!!

Ni anar inte hur adrenalinstinnt det har varit här de de senaste dygnen och speciellt dagen i dag.

VI SKA FLYTTA!!

Jag kan på en gång erkänna att det var något jag inte ens funderade på senast i måndags. Knappt ens i tisdags, då vi gick och tittade på den lägenhet som nu ska bli vår. MEN, jag blev övertygad och helsåld och sen började vi buda. Hua, vad det är läskigt att buda. Jag är skrockfull och har inte vågat knysta om det knappt och än mindre skriva ut min ångest här. I går tyckte vi att vi hade nått vår gräns och sa till ungarna att det inte blev någonting. Stor sorg hos oss alla. Jag och R började planera hur vi skulle göra för att ändå kunna trivas i den lägenhet vi har.
Så i förmiddags tyckte R att ännu kunde vi väl inte ge upp. Så det fortsatte under hela dagen.
ADRENALIIIIIN!
Att jag inte mår riktigt bra har ju inte gjort saken bättre direkt, kan jag tillägga. Vid fyra blev det tillslut klart i alla fall. De andra hade vikt sig och lägenheten var vår. Ner på kontoret för kontraktsskrivning. Supertrevliga människor som sålde. Hade med sig skumpa. Men vi tog det alkoholfria alternativet. Jag som precis ringt jobbet och sagt att jag inte kommer imorgon, kände mig på helt fel plats, men ack så GLAD!!
Vår lägenhet är redan bortlovad till våra vänner C&G. Det kunde inte bli bättre.

I augusti flyttar den här familjen in i en rymlig femma!!!!!

Nu ska jag krypa ner i soffan och vila bort huvud och halsvärken.

Telefonförsäljare

Blir inte så ofta utsatt, för NIX verkar fungera bra. I dag ringde dock en, som tydligen kommit runt systemet genom att jag handlat på Ellos. I alla fall så blir jag så otroligt förvånad över hur man går till väga när man sälja en sak (i detta fall olycksfallsförsäkring):
Innan någon säger något så hör man en otroligt stökig miljö a lá Månbas Alpha/T-centralen i rusningstrafik i bakgrunden och sen börjar en tjej prata superfort med småländsk brytning. Jag uppfattar "Bla, bla bla LO" Frågar igen och hör fortfarande inte, men uppfattar att det inte är LO, utan ELLOS. Jag börjar skratta "Haha, jag tyckte du pratade om LO" Sen drar hon långa haranger om den här förträffliga försäkringen, som jag säger att jag inte vill ha, men då måste hon så klart säga att den är bättre än alla jag har (för så är spelets regler). Då säger jag att jag inte har råd och hon hummar "Jaha, då får jag väl..." "Tacka för dig" fyller jag i och lägger på.
I det stora hela, inte för pushigt och otrevligt, men så otroligt OPROFFSIGT! Oavsett vad jag tycker om telefonförsäljeri (uppenbarligen inte eftersom jag anmält mig till NIX), så tycker jag att man kan begära att de uppfyller vissa kriterier, som tex tyst bakgrund och långsamt, lättförståeligt tal. Jag vill inte fråga flera gånger vad de säger och OM jag på något sätt skulle få för mig att handla något via telefon, så vill jag ju fatta vad det är. Nu handlar jag av princip inte via telefon nu för tiden (kunde väl gå på det förr) så de är körda redan innan, men jag tänker på alla andra och jag tänker på chanserna att genomföra det jobb de faktiskt är satta att göra.
Men det kanske är en strategi, det där att man inte riktigt hör vad de säger, så att man måste fråga och så "vips" är man inne i ett samtal. Nåja funkade inte på mig och jag har svårt att se vem det skulle funka på.

Att leva med en treåring

"Jag vill ha lönk" (mjölk)
Man häller upp mjölk.
"Det är för mycket"
Man tar en liten, liten pytteklunk ur glaset.
"Jag vill ha mer"
Man får nog.
"Skriiiiik"

Köksmästaren

En liten intervju med en hostig S, som lagar mat och upptäcker köket. Sen, när jag stekte de omtalade "takorna" (pannkakor), satt hon bredvid på en stol och sjöng och kollade läget. "Mamma, vetu? Du är min bästis". Jag tror att det kommer från "Micke & Molle", som är favoritfilmen just nu, men ändå så otroligt gulligt att jag blev alldeles tårögd. Min lilla goding.

Att ha gemensamma mål

Det funderade jag över igår. En sak är i alla fall helt solklar och det är att om jag och S går ut genom dörren så har vi i stort sett aldrig ett gemensamt mål. För även om vi innan vi kommer ut är helt överens om att vi tex ska till skolan för att hämta killarna, eller något annat, så har hon, till skillnad mot mig, en hel massa andra delmål på vägen. Som att klättra uppför kullen, gömma sig bakom glasinsamlingen, undersöka vattenpölar, plocka stenar osv. Att gå från A-B är helt enkelt inte detsamma för henne som för mig. Ibland är det mysigt att göra detsamma. Bara strosa och låta det ta sin tid. Det är en underbar förmåga, som barn har. Helt opåverkade av tiden som rinner iväg. Den där viktiga tiden, som vi hänger upp allting kring. Men inte när man vet att någon väntar och framförallt inte när det regnar småspik och blåser.

I dag lyser i alla fall solen och ger hopp om vår och om dagar då även mamman kan ha som mål att bara gå sakta och kolla stenar och vattenpölar och kanske till och med en och annan knopp, som börjar leta sig upp. Å vad jag längtar efter det.

I dag är vi hemma. Host, host och snörvel från S och en hängig F, som småsnörvlar. Några timmars vaket hostande i natt, så S sover fortfarande. Själv sitter jag hemma från jobbet och undrar hur det gick med omflyttningen, som jag bara hann dra igång och överge i måndags och som jag hade tänkt knyta samman idag. Det blir sällan som man tänkt sig, men efter en vakennatt känns det rätt okej att vara hemma ändå.

Hemma tillsammans - trots allt

I dag skulle S vara på dagis, för jag skulle på utvecklingssamtal med P. Nu har hela familjen (utom jag - peppar peppar) börjat snörvla och naturligtvis även S. Alltså tyckte jag att det var onödigt att skicka henne till dagis. Så hon fick följa med på utvecklingssamtalet. Det gick ganska bra. Hon var litegrann på P och ville att han skulle leka med henne, istället för att sitta och prata med oss tråkiga tanter, men tillslut förstod hon i alla fall att hon skulle leka själv. Smarta fröken bestämde att vi skulle sitta på fritids i stället för i ett samtalsrum, så det fanns gott om saker för henne att leka med.
Samtalet gick bra i övrigt med. Han är duktig. Har lite trögt med bokstäverna, men inget som varken vi, eller de, är direkt oroliga för. Vet han bara bokstäverna, så kan han ljuda ord, så det lär nog lossna rätt snabbt med läsandet, om bara bokstäverna fastnar. På vår skola har vi sån tur att det finns en speciell person, som har hand om de som har det lite svårt, eller har trögt att komma igång med såväl språket, som matematiken. En speciallärare helt enkelt. Alla skolor borde ha det. Hon har träffat alla mina barn och ville såklart höra hur de gick för de andra. Speciellt F. Kändes skönt att få ge bra besked, för just nu känns det som att det funkar där med och trivs gör han sannerligen i alla fall. Jag är sån att jag tänker inte att det är konstigt att mina barn får extra hjälp. Tvärtom är jag så otroligt tacksam för att den där hjälpen finns. Som i det här att barnen har fått en extra puff med läsningen. Som hon sa. "Alla lär sig ju inte gå samtidgt, så varför skulle alla lära sig läsa samtidigt?" Så klokt.

Nu är vi alltså hemma jag och S. Jag hade planer på att ta mig ann klädkammaren, när jag nu skulle vara själv. Det gick såklart i stöpet. Nästa vecka ska vi ha loppis med T:s klass och jag hade tänkt att jag skulle rensa rejält. Får se när det kan bli av istället.
S ligger på golvet och pysslar. Häromdagen köpte vi en ny sax, för de vi hade kvar var högervridna och vi har ju förärats med en vänsterhänting till (F är också vänsterhänt). Får se om det kan lossna med klippandet, nu när hon har en bättre sax. Måla har hon ju inga som helst problem med i alla fall. Kolla hur hon håller sig innanför linjerna i målarboken. Jag är imponerad!

Som nya

Vad gör man när favoritbyxorna går sönder? Gör dem till ännu mer favoritbyxor såklart. Påstrykbara tygmärken från HM. Tack så mycket!

Att "sova i klase"

Det är ett uttryck från min barndom. Från min mamma närmare bestämt. Det betyder att sova nära. Från början tror jag att vi bara använde det om att sova nära i tält, men det är ett bra uttryck, som tål att användas för all form av samsovande. Just nu är mina barn inne i en "sova i klase"-period. Speciellt de två yngsta. De har bäddat ut soffan i rummet och sover tillsammans. Jag, som gläds åt all denna syskonkärlek, låter dem hållas. Jag känner att de som säger att man måste ha tätt mellan barnen för att de ska ha glädje av varandra kan titta på mina. Det är fyra år mellan P och S och de är så otroligt tighta. Även de andra har glädje av varandra, oavsett åldersskillnad, men just dessa två har verkligen något speciellt ihop.

Hårdare tider

Nu i dessa kristider, måste vi spara in på allt. Till och med värmen. - Eller hur! Vi bor i flerfamiljshus. Det är varmt fast man har värmen på noll. Nä, vi har en treåring i huset helt enkelt. En ovanligt egen variant. I dag ville hon ha mössa och fleecetröja inomhus. Vi fattar inte att hon inte blir en våt fläck...

Ordentlig invigning

av matbordet hade vi igår kväll. En god lördagsmiddag, bestående av alekokt fläskkotlett med ugnsstekt potatis och vitlöksfrästa paprikor. För bild på maten kolla in makens blogg. Efter det tittade vi på melodisfestivalfinalen tillsammans med grannen K. Man verkar ha en förmåga att förpuppa sig så här på vintern och alla grannkontakter som blomstrar till grillens värme på sommaren stagnerar något otroligt. När det är så enkelt at bara förflytta sig tillvarandras vardagsrum. Vi borde göra sånt mer.

I dag har vi haft en skön söndag, med reprisen av Let´s dance, lite inspelat, som vi tittat av och en söndagspromenad till Viksjö för lite småhandling till kvällens matlagning. Just nu står en Kima och puttrar på spisen. Recept från svärfar. Egentligen en indisk rätt, men den är väldigt försvenskad i vår version (köttfärs, lök, purjolök, potatis, morötter och paprika i tomatjuice och en massa kryddor, bland annat mexikansk grillkrydda - väldigt indiskt som sagt.)

Nyklippt

S har varit så irriterad på sitt hår, på sistonde, så idag tog jag fram saxen. Erkänner att det ett tag inte riktigt kändes som att jag visste vad jag gjorde, men nu kan hon se i alla fall och söt är hon ju alltid ;)

Hon var för övrigt en riktigt partypingla i går på tjejträffen, som hon följde med på. Pysslade mest med bebisleksakerna (läs allt som lät), som låg i vardagsrummet, ritade lite och tittade på film. Tjejträffen krockade med att R skulle kolla på sin kompis som spelade i ett band. Alltså tog jag med S och killarna fick vara själva. För en tjejträff vill man ju helst inte missa, trots allt. Välbehövligt att tanka lite girlpower och en massa skratt. För att inte tala om god mat! L klyftpotatisens drottning får vi säga efter det här. Till det kyckling under ett täcke av pesto, soltorkade tomater, mozarella och annan ost. SLURP!

Nu är det tydligen min tur nästa gång. Kul, men ångestframkallande. De får ta mitt hem som det är, såklart, men lilltoan MÅSTE fixas. Den är grotesk. Kan inte släppa in folk som bor i välrenoverade hem i den misären, det går inte. Eller så får vi låsa dörren och skriva "TRASIG" utanför ;) Nä, jag tänkte att jag får ta det som en pusch att få det klart. Lilltoan ska vara färdig i maj - PUNKT! Jag jobbar ju bäst under press och ett sånt mål är helt klart vad jag behöver för att komma igång.

Morgonpyssel

Det här valde S, när hon fick välja vad hon ville, för att hon är så duktig och slutade med napp. Likadant paket som vi gav till kompisen på kalaset häromveckan - såklart. Nu försöker vi hitta på något tillräckligt peppande för att sluta med blöja. En cykel kanske?

Den nya matplatsen:

S och F inviger bordet i vardagsrummet

Om någon minns det så var jag för ett tag sedan lite smådeppig, för att jag trodde att vi aldrig skulle skaffa ett bord till vardagsrummet, vilket jag sett fram emot. Nu har det hänt! R hittade ett bord med stolar, för 300:- på blocket och nu står de i vårt vardagsrum! Man kan fälla ut en skiva, så att fler får plats. Nu ska bara inredningen runt omkring ses över, så blir det nog nästan drägligt att bo här.

I övrigt rätt odrägligt just nu, då jag är så besviken på T att jag knappt kan prata med honom här på morgonen. De hade studiedag igår. Han slapp sitta med läxor i måndags, för att han lovade att göra dem på studiedagen. Jag bad honom göra dem innan de kom för att äta lunch med mig i centrum, men han skulle göra dem efteråt. Jag gick på föräldramöte direkt efter jobbet och ingen var vaken när jag kom hem. När jag väckte honom i morse flög han upp ur sängen och skulle göra läxor! Vilket han naturligtvis inte hann göra klart och nu är så sur att det vibrerar bland väggarna. Man hoppas ju att han lär sig något av det med, men fy vad jag är besviken, för att jag inte kunde lita på honom.

Lunchen i går var mysig i alla fall. Vi åt sushi och thaimat. Några kommenterade att det såg så härligt ut med ungar som åt sushi och det kanske inte är så vanligt. Här skickades bitar mellan tallrikarna och till och med P smakade ett par laxbitar och tyckte om det.

T beundrar vasen på sushibaren

Uppdatering: Han hade tydligen gjort alla läxor, utom den skrivläxan han flög upp för att göra. Jag blev lite mildrad, men ändå besviken. Han hade en hel dag på sig och borde lätt ha hunnit med alltihop.

Av barn och fullgubbar

Jag och S tar vårt vanliga tisdagsbad. Har blivit lite av en tradititon. En mysig start på dagen. Då kommer det:
"Mamma har du ingen navel?"
"Jo, men det har jag ju"
S lutar sig fram och bläddrar mellan min magveck:
"Ja, DÄR är den ju!"

Tack för den påminnelsen om frånvaron av tvättbräda. Den och hennes "En STOR mamma", när jag kliver ner i badet. Ni förstår att jag känner mig ovanligt tilltalande idag :D

Första kalaset

S i partykläder. Nya Bilartröjan invigdes. Observera att jag lyckades lura dit ett par tofsar också.

Till en rosa tjejkompis ger man såklart ett rosaglittrigt paket med en "sessa" på.

Nu har S varit på sitt första kalas. Och VILKET KALAS sen! Det var så trevligt. High life med femtioelva ungar och en massa partytutor, men ändå så trevligt. Trevliga barn och trevliga vuxna i en salig röra. Sen var det så kul att vara en del av S första kalasupplevelse. Hon SPRANG in direkt. Galet glad över att det äntligen var dags och inte ett dugg blyg. Efter ett tag kom så den stora favoriten från dagis - L! "Å, mamma, får jag pussa på L" "Eh, ja det får du väl", sa jag såklart. Hon for över golvet och pussade den stackars överväldigade L mitt på munnen, flera gånger. SÅ otroligt gulligt. Hon pratar alltid om L på dagis och nu förstår jag ännu mer hur förtjust hon är, min lilla pojktjusare. För två minuter senare kom en annan mamma med sin blyga son och förklarade hur förtjust DEN pojken var i S. Vilket triangeldrama och hemma har hon ju bästa kompisen R. Pojkar, pojkar, pojkar, så långt ögat kan nå.

Sen satt hon bredvid L och åt tårta och jag upptäckte att båda hade ju "bilar"-tröja och likadana partyhattar (S bytte snabbt bort den rosa prinsesskronan hon blev tilldelad), klart de är en "match" de två. Självklart dansade de med varandra också. Höll varandra i händerna och bara hoppade av glädje till dagispop.

Vi hade även sällskap hem med L och hans pappa. De bor precis i närheten. Precis när vi skulle gå, smällde S´ballong och hon grät bittra tårar halva vägen hem, trots att hon fick en ny (men "fel" färg"). Precis när hon hade slutat gråta, smällde L:s ballong och så grät han andra halvan av promenaden. Å ljuva treåringsperioden. De måste ha det tufft på dagis.

Bloggexistentiell ångest

har jag visst varit lite drabbad av. Det och för lite tid. Eller som min ibland så kloke äldste son en gång sa "Du har jättemycket tid, du bara bestämmer att du ska använda den till något annat". Då handlade det om något han ville att jag skulle göra åt honom, men jag tycker att det är rätt bra att använda i fler fall.

Men nu hade jag i alla fall inte tid att sitta vid datorn och fnula. Jag har jobbat och så har jag städat, när jag inte jobbat. Eller legat som en säck potatis i soffan, för att orka städa och jobba. Låter ju helknäppt att behöva ta all ledig tid till städ, när man precis varit ledig i 1.5 vecka. Så förutseende är nu inte jag och så jobbar jag bäst under press. I alla fall städar jag bäst under press och på lördagen (dvs i går) skulle vi få celebert besök och då passade det inte att ha ett hem om såg ut som en tornado dragit fram där. För ÄNTLIGEN fick vi till det så att vi kunde träffa våra vänner A&A. Det var alldeles för längesedan sist. Om man säger så här, så fyllde A år, en vecka efter att jag gjorde det (dvs 12/9) och NU fick hon min present.

Vi hade en helt underbar kväll. Åt plockmat, drack vin och tittade på "Andra chansen" och skrattade en hel massa. De hade bara ett barn med sig. Hon och våra killar spelade spel och hade inte alls tid att titta på någon eländig schlager. S skuttade till schlagermusik och hade inte alls tid att gå och sova. Somnade inte förrän vid niotiden, trots att hon vaknade tidigt i går morse. P ville nog skutta han med, men var lite blyg när vi hade besök.

I dag sov alla länge. Eller, inte riktigt alla. P vaknade vid sju och låg sedan och snurrade mellan oss. Vid nio gick vi upp han och jag. De andra sov ett tag till.

I dag ska S på sitt första kompiskalas (förutom R:s kalas då, men det blev ju mer släktkalas tillslut). En flicka från dagis fyller år och det har tjatats om detta kalas hela veckan. Jag gjorde ett kort till paketet:

För jag har tydligen börjat scrapbooka helt plötsligt. Märkte inte när det hände. Ville bara göra lite skojigare kort och så insåg jag att det är det som kallas scrapbooking.

Lite kreativitet

Inne på sista dagen av min långa ledighet. Ska avsluta den på bästa sätt. Hemma hos en god vän. Närmare bestämt hemma hos min barndomsbästis S. Stor-S, som min lill-S är döpt efter. Vi bor bara en gata i från varandra, men träffas alldeles för sällan. Nu ska vi i alla fall äta mat ihop och fira varandras 40-årsdagar, så här lite i efterskott. Min kväll igår och förmiddag idag har gått åt till att färdigställa hennes present. Jag hade egentligen beställt en bok, men den har inte kommit. Jag har köpt en flaska ekologiskt vin och tänkte fylla på med lite ekologiska delikatesser. Hoppas hon inte läser det här nu, men det tror jag inte. Framförallt så jobbar hon ju i stort sett tills jag ska dit. Om annat, så Sorry S för att jag förstörde överraskningen.

Sydd av en gammal skjorta och lite resttyger jag hade hemma

Lite arg över att jag klantade till det och missade "en", så typiskt mig.

Underbara söndag

Jag hoppas ni inte har tröttnat på vinterbilder, för här kommer en hel drös! Vilken fantastisk dag vi har haft. Vid strax efter nio i morse ringde vännerna C&G och ville ha med oss ut i pulkabacken. Självklart ville vi med. S var inte med på noterna från början. Hon ville inte ens äta frukost. När jag hotade med att ringa och ställa in alltihop, tog hon sitt förnuft tillfånga och klämde i sig både flingor och smörgås.

Vi valde Kvarnbacken idag. Den är lite längre bort, men också lite roligare att åka i. Kvarnbacken förresten. Den stackars Kvarnen har blivit nedbränd så många gånger att kommunen nu inte vill bygga upp den igen, så där är bara en

stengrund. Lite sorgligt, då Kvarnen alltid varit kommunens märke och finns med på alla bilder mm.

Sorgligt för

mina barn, då vädertrollet alltid bott bakom

Kvarnen. Går liksom inte att säga det nu längre. Så S får växa upp, utan

historierna om vädertrollet, som blåser bort molnen och har ett

duvpar, som vänner. Om vi inte hittar ett nytt hem till Trollet vill säga.

Kvarnbacksutflykten blev minst lika lyckad trots frånvaron av kvarn. Precis när vi hade fått första omgången grillkorvar, kom de äldre barnen farande med faster L. De hade ju sovit där i natt. De tog varsin korv och åkte sedan pulka i massor.

Efter en stund kom även pappan i familjen.

Han bloggade som vanligt direkt på plats.

Faster L:s hund Frasse hade åkt till sin

"Pappa", men en annan hund kom förbi, till S´stora glädje. Hon var väldigt fascinerad av att han "åt" en pinne.

När vi kom tillbaka hem, flera timmar senare, var det dags att sätta upp det första huset till snabbmatskedjan. Frågan blev nästan hur många Västerbyare det tar för att sätta upp ett fågelhus, men till slut lyckades vi få det på plats i alla fall. T såg så nöjd ut över att hamna på G:s axel igen. I ett tidigare liv, när T var så mycket lättare att bära och G inte hade några egna barn, var G:s axlar det absoluta favoritstället i T:s liv.

Hemma igen påbörjade vi söndagsmatlagningen. Denna vecka en klassisk rosmarinstek. Den serverades med stekt potatis, gräddsås på skyn, smörslungade morötter och haricot verts, samt hemgjord äpplechutney. Denna vecka var det jag som stod för både recept och matlagning, men jag tänker inte vara ödmjuk. Det var SUPERGOTT! S åt ingenting. Hon hade hällt i sig mjölk och trodde att hon skulle kräkas för att hon hade så ont i magen, stackaren. Det släppte efter ett bad, men mat vill hon inte ha.

Söndagarna har verkligen fått ett visst mönster härhemma och nu följer "Amazing Race", Bingolotto" och "Beck". Inte dumt alls faktiskt. I morgon börjar allvaret igen. Nu är sportlovet slut och skolan börjar igen. Själv startar jag veckan med två dagar ledigt. Vilket jobbigt liv man lever ;)

Njut nu av filmen nedan, där även de vuxna i sällskapet får för sig att åka två på en lite pulka: