En lååååång dag.

I väntan på taxin. S fick ett kinderägg.

S har som jag berättat, inte riktigt varit på topp efter sjukdomen förra veckan. Hon somnade redan före klockan sex på kvällen, då i tisdags, när vi var lediga. Vaknade på natten, men somnade faktiskt om. På morgonen var hon rätt okej, men såg lite stel, tyckte jag. Lämnade henne på dagis och gick till jobbet. När jag var på lunch ringde de. Ingen pigg S alls och alldeles stel i nacken. Maken åkte dit och hämtade henne. Hon var låg, men inte så mycket mer.

I dag har jag ledig dag, så det blev jag som var hemma med henne. Tog tempen 39.2. Stel i nacken. Hm. Jag ringde VC och fick en tid halv tolv hos "min"läkare. Tog S i vagnen och gick dit. Hon kollade öronen och halsen "Oj, här har vi streptokocker, men vi tar ett prov" Halsprov togs och crp. Inget utslag på halsprovet, men högt crp. Hon vågade inte chansa, utan skickade oss vidare till Astrid Lindgren. R hade precis just denna dag lämnat in bilen på verkstad, så han kunde inte bistå med skjuts. Vi fick åka sjuktaxi.

På AL tog de tempen (som hade sjunkit till 38?) och gav lite alvedon. Sedan fick vi vänta och vänta och vänta. Vi skulle helst fixa till ett urinprov också ("Pappa, mamma skulle fånga upp mitt kiss, de ville TITTA på det"). Efter lite saftintag lyckades vi med det konststycket ("NEJ kissa inte NU - VÄNTAAAA!"). Så fick vi vänta lite till. Blev lite underhållna av några clowner med såpbubblor och ballongdjur, men de gick snabbt vidare. Alvedonen tog och S blev allt piggare. Hoppade runt på soffor och hade sig och jag började allt mer undra vad jag gjorde där. Framförallt undrade nog andra vad vi gjorde där egentligen. Så fick vi komma in på ett rum och där fick vi - VÄNTA. När vi suttit där en timme ungefär och klockan närmade sig halv fyra höll både mitt och S humör på att rasa under ytan totalt. Vi hade ju inte ätit något på hela dagen och satt instängda i ett litet rum, utan leksaker. "Jag e HUNGIG!!!" Försökte förklara att det inte fanns någon mat där. "Men man kan fråga". Till slut gjorde jag faktiskt det och vi kunde gå och handla lite mat på fiket. Jag trodde ju i min enfald att man snart skulle träffa doktorn när man fick komma in, så jag ville ju inte gå därifrån.

Strax efter fyra kom doktorn ÄNTLIGEN. Frågade en massa, klämde och tittade och konstaterade att det antagligen är streptokocker trots allt. S blev alldeles kär i "den lilla pojken" (doktorn) och satt bara och fnissade, så vi knappt hörde varandra. EN väldigt lyhörd doktor var det, som uppfattade att S önskade sig en glass. Det hade hon gjort enda sedan vi kom in på barnakuten och det var ett barn som fick en glass av en sköterska. Hupp så stod en strålande S där med en piggelin i handen och tyckte att hon var på världens bästa ställe. En kvart efter att jag tagit läkaren i handen hade vi ett recept på gång och var på väg ut genom dörrarna, till R, som lämpligt nog redan var på väg (han hade tänkt komma in, men det behövdes aldrig). Mycket vänta för ingenting, skulle man kunna säga, för hade halsprovet givit resultat hade det ju varit mycket smidigare, men jag är väldigt glad att de tog det på allvar och att hon blivit ordentligt kollad.

En ballonghund, i avsaknad av den riktiga Hunden. Men den var inte lika gosig.

Vi köpte sallad i fiket. Det var gott att doppa kycklingbitar och grönsaker i salladsdressing.

Jo det var ju en skön och avkopplande ledig dag (ironi). Inte känner man sig riktigt laddad inför helgens jobbande, men vännen C jobbar och vi har sällskap redan på morgonen i morgon och inspirationen ska nog komma, bara jag kommer dit.

En sjukling

Kaxigare kille har skådats, än min lille P just nu. Feber, snuva och ont i halsen. Men han mår lite bättre i dag, än i går, då han dessutom hade ont i huvudet, så att han grät.

S fick gå till dagis i dag. Ni kan ana hur glad hon var över att få träffa alla sina vänner. P å sin sida är otroligt nöjd över det lugn och ro, som råder här hemma. När man är sjuk får man lite extra och just nu njuter han varm saft och mintkakor till "Peter Pan" på TV.

Nattrapport

En bild från häromdagen på S o P

Strax före sänggång fick S feber igen, för tredje kvällen i rad. Hostan började också ungefär i samma stund, men efter medicinering somnade hon snabbt i alla fall. Hostade i sömnen hela kvällen och satte sig upp några gånger, så vi laddade för en jobbig natt. Men döm om min förvåning då hon har sovit som en stock hela natten och gör det fortfarande! Jag var tvungen att gå in och kolla att hon såg ut att må bra och det gjorde hon.

Vågar man hoppas på att det har vänt?

Dagen efter

Efter en hektisk dag på jobbet var det ju som sagt partytime. (A och L, från mitt underbara tjejgäng hade gemensam 40-årsfest.) Jag handlade lite strumpbyxor och smink på vägen hem. Hemma tog jag ett bad och sedan blev det lite stress-fix. Kände mig faktiskt riktigt fin i mina nya kläder (tyvärr inget bildbevis, mer än på själva klädseln- blusen går i lila och till det hade jag svart kort kjol och mörklila glittriga strumpbyxor). Eftersom S blev sjuk natten till i går bestämde vi att R skulle vara hemma med henne, men han skjutsade dit mig i alla fall. Festen var otroligt lyckad. 60-70 personer, långbord, roliga "tal" sånger och upptåg. Hög ljudnivå och en massa prat och dans. Hamnade bredvid en jättetrevlig tjej, som visade sig vara mamma till en tjej i F:s klass. Vid tolv kände jag att det var nog. Jag vill inte förstöra hur bra jag mår nu, med att dansa loss hela natten. Jag hade haft jättekul och var nöjd med det. R kom och hämtade mig.

Gick och sov ganska direkt, efter att ha givit S medicin i sömnen, för hon hostade så hemskt. Vid femtiden vaknade hon och då hostade hon ännu värre och hade fått feber - igen. En riktig hemsk skällhosta, som hon nästan kräktes av. Hemskt att se paniken i hennes ögon, men det lugnade ner sig till slut. Inte somnade hon om, utan gick in i sitt rum och byggde lego. När P kom upp tittade de på film. Jag har slumrat lite på soffan och nu sitter jag i badrummet och är sällskap till S, som badar. Febern är borta och hostan inte så farlig på dagtid. Jag har i alla fall beslutat att vara hemma med henne i morgon, för det känns som att hon behöver det.

Sushinight

I går var det slut på min lilla miniledighet och jag jobbade igen. På kvällen var det ju dags för sushikväll, med dryckesprovning. Det var ovanligt stor uppslutning för ett arrangemang utanför jobbtid. Inte ens när vi blir bjudna på restaurang har vi varit så många på flera år - och på den tiden var vi ju fler anställda. Nästan alla jobbarkompisar var där. Själva provningen var väldigt fint och proffsigt upplagd, med ett helt kompendium om dryckerna, maten och kombinationerna. Det var verkligen jätteroligt och vi testade både olika viner, samt sake och whisky(!). Roligast av allt var att bli överraskad och att det faktiskt inte riktigt var det jag trodde, som var bäst.

Efter provningen var det både dans och samkväm - runt bord, i soffor och utanför porten, när en del förtappade själar skulle till att röka i tid och otid (annars är det nämligen ingen som röker på mitt jobb). Fantastiskt trevligt, men också fantastiskt skönt att bli upphämtad av R vid strax efter elva. De senaste dagarna har slitit en del och det var skönt att även vännen C tyckte att det var lagom tid att åka hem (vi bor ju nära varandra och hade bestämt att ta oss hem tillsammans).

Försök till översikt

Koncentreration

Det här med pinnar är inte lätt (I hade en korvtång i plast, men det missade jag att ta kort på)

De proffsiga arrangörerna M och E (M jobbar lördagar och E har varit sommarjobbare hos oss i sommar, men är även utbildad sommelier)

Kärlek på jobbet - fast S-e ser mest strypt ut

Min "än så länge chef". Han hade köpt med sig bubbel för att skåla och tacka oss för att vi är så trevliga att jobba med. Jag hade hoppats han köpt med sig det för att överraska oss med att han fått veta att han får stanna, men så väl var det inte.

Feberyra och cowboyboots.

Blev väckt vid ett-tiden av en tvååring som såg läskiga saker i sängen. Fattade först inte vad hon höll på med, men hon var kokhet och snurrade runt som en besatt och skrek "BORT, BORT". Förstod tillslut att det var något läskigt runt hennes fötter och jag fick sitta och hålla i dem för att hon inte skulle vara helt förtvivlad. En temp under armen visade 39.9, vågar knappt tänka hur mycket man ska lägga till. Fick i febernedsättande och sen var hon vaken två omgångar av "Pippi på de sju haven". Eller jag vet egentligen inte, för jag somnade i soffan och när jag vaknade hade hon somnat. I dag har hon vägrat sova middag. Men somnade tillslut vid fyra på soffan - oroligt, för febern börjar komma tillbaka igen.

På bilden: Mina gamla boots, från Canada (fick dem när jag var två) Föreställ er en nybadad tvååring med bara napp och dessa boots.