R är lite suddig. Att ta kort på två 1.5-åringar med med mobilkameran är inte det lättaste - de hinner ju flytta sig flera meter innan den knäpper.
Varför glömmer man alltid kameran vid viktiga händelser? Det kan man ju undra. Det är ju tur man ändå har en kamera i mobilen, även om bilderna blir långt ifrån lika bra. I dag har jag träffat mina favoritsmåttingar och deras mammor. Det var bra längesedan. V och hans familj har varit i Thailand, men nu är de hemma igen. Så otroligt mysigt med dessa småkillar, som tultar runt, kommer med en och annan leksak och tittar skeptiskt på en, för att det var så längesedan (ja R har jag träffat, men han tittar rätt skeptiskt i alla fall).
Trevligt som vanligt. Nu börjar samtidigt småttingarna bli så stora att vi vuxna kan föra ett relativt normalt samtal, utan att tappa bort oss alldeles.
God lunch blev vi bjudna på med. Bulgursallad med tomat och avocado och till det kalkonbröst med kakao- och chilikryddning och fetaoströra.
Nu är jag hemma igen och ska utnyttja min lediga dag med lite nytta också - fram med dammsugaren!
Full action i lekhörnan.
En klurig kille, full med bus och påhittigheter.
Duktig på att klättra. (Han ville åt min mobil, som låg på bänken, men den snodde jag och tog ett kort i stället).
Försökte få till en bild på mig och gudsonen, men det var ju inte det enklaste.
Idag fyller världens finaste gudson två år. Tänk vad tiden går. Den lilla klimpen är plötsligt en stor kille, som älskar Michael Jackson och startar dagen med ett "Beat it" och hälsar gästerna välkomna med ett äkta MJ-skrik och en handen i skrevet-juck. 
