Kväll.

T i farten - formligen flyger över kanten på planen.

Vi gick in och gjorde egen pizza (till skillnad mot gårdagen frypizza då). Denna intogs NATURLIGTVIS på balkongen, där det är underbart så här års. Efter det drog vi upp till skolan, för att testa vår nyköpta basketboll. C&R kom också dit och vi hade en kul stund, med både basket, fotboll och annan lek, innan det blev dags att gå hem och lugna ner tempot inför insomning.

Det är mycket bilder nedan, men ingenting emot hur många jag tog. Ibland måste man dock, med uppsatstermer "kill your darlings", så jag har hoppat över flera godbitar, för att få med det viktigaste:

P drog med de yngre barnen på lek. Skräckblandad förtjusning, kan man lugnt säga, Jag sa till R: "Du måste säga till om du vill gå av" "Mmmmm "Vill du gå av?" "MMMMM". Han vågade inte ens prata stackaren, men lite senare satt han där igen.

Goda vänner.

C i luften

One on one

Även den här mamman gav sig in i leken ett litet tag. Någon sportatlet har man ju aldrig varit, men det var kul och jag satte den första jag testade och en till!

En underbar dag helt enkelt.

En framtida fotbollskarriär?

P har börjat prata lite smått om att börja spela fotboll. Konstigt nog är han nästan aldrig med när de andra kickar boll, men han är ju som de som känner honom, en försiktighetens man. I dag är det dags för den stora fotbollsturneringen i skolan. Som han har längtat! Det var viktigt att det blev rätt kläder. Dvs såna kläder som storebror T har när han spelar. Lagtröjan fick han dock inte låna. Hittade istället den tröjan F fick av sin far när han var 1 (ETT!!) år gammal. Han hade tryckt dit namnet och en etta på ryggen. Var stor som en klänning, men det är ju tanken som räknas. Nu har den gått i arv i två led till. Tredje generationen F. Hade man vetat att barnen skulle strömma in hade det kanske varit smartare med efternamnet. Bra kvalitet var det uppenbarligen i alla fall.

Så just nu springer lillebror P runt i en tröja med F:s namn i stora bokstäver på ryggen. Om han inte har på sig både tjocktröja och jacka vill säga, för naturligtvis regnar det i dag. Jag hoppas så att personalen ser han stora längtan och förväntan och puffar honom att spela, för annars är det nog risk att han bara står bredvid.

Ur olika synvinkel

Vi har verkligen totalt olika syn på vissa saker, jag och den man jag delar livet med. Han gillar tex smör under leverpastejen, vilket får mig att rysa. Det kan jag leva med. Han gillar sport. Jag fattar ingenting. Fotboll och ishockey kan jag väl ändå förstå att det skulle kunna vara spännande, om jag bara orkade engagera mig, men BASEBALL? Var ända in i ... ligger tjusningen med baseball? Jag hävdar bestämt att det handlar om att en kille kastar en boll och en annan försöker slå samma boll med en pinne, så långt som möjligt. Han å sin sida försöker envist förklara att det är mycket mer än så. Uppenbarligen måste han ha rätt, det sitter ju tiotusentals på läktarna och bara skriker, men jag fattar som sagt INGENTING! Kan nån snälla förklara? För jag låser mig uppenbarligen alldeles för mycket för att förstå när min man gör det.

OS-feber

Ibland blir jag sådär oförklarligt fnittrig åt saker. Saker som man kanske inte borde bli fnittrig åt. Som åt stora starka karlar i babymössa, MED megamustascher. I seriös situation, på bästa sändningstid. Bar överkropp har de också. Bara jättenappen och nallen som fattas.

Jag pratar OS och vattenpolo, om ni inte förstod det. Vi skulle förövrigt bojkotta OS. Stenhårt. ALDRIG att vi skulle stödja DEN nationen. Det var väl ingen som riktigt vågade satsa några stora pengar på den saken. Nu är det OS och det har väl setts en och annan minut. Man kan ju konstatera att sport är inte som det var förr. Inte för att jag följde sport förr, eller gör det nu, men en del fattar man ju i alla fall. Inte hade de TIMMAR av konkurenternas matcher inspelade förr och satt i år i förväg och lupp-analyserade vad som eventuellt skulle kunna inträffa i en match. Då var det nog mer "Du möter Ivan den förskräcklige, han har en grym sving" och så in i ringen och rasa runt lite. Tror jag alltså. Men jag kan ha fel. Det var brottning den här gången. Fy tusan vad många sporter som ingår i OS förresten. Och en massa grenar inom samma sport. Hur länge kan det hålla på, för att de ska hinna med? Brottning känns ju som nåt klassiskt som de gamla grekerna kan ha hållit på med, kanske även rodd. Men vattenpolo? Eller badminton? Näe. Det är inte bara Kina som stoppar mitt OS-intresse. Det blir för stort helt enkelt. Och för mycket sport. Klarar inte ens sammanfattningen i OS-studion. Men det är ju kul när det går bra för Sverige. Tur man har sin egen sportsammanfattare härhemma!