Mors dag

S är väldigt förtjust i storkusinen M och det känns ömsesidigt, för han är så otroligt go med henne (alla kusiner verkar förövrig väldigt förtjusta i varandra, vilket är jättekul att se. Nu måste vi bara se till att träffa Kallhällskusinerna, som inte var med idag, för dem tjatar S om mest hela tiden. För att inte tala om att jag saknar dem jag med, även om jag kanske inte tjatar).

Vi var bjudna på morsdagsträff, hemma hos barnens farmor. Blev en otroligt trevlig tillställning, med barn i stora högar, god mat och mycket prat:

Finaste V, äter melon

Jag och svåger H väntar på maten.

En kusinklase.

S får en korv

Som vanligt fantastiskt god mat hemma hos svärmor.

M, en självplågare (det är duktyngden).

T i en av hattarna från Grönan (jag fick de andras också, så att alla barnen fick varsin)

Sitter nu med S, som har otroligt svårt att somna. Än hungrig, än törstig, eller annat. För att inte tala om att hon börjar bli snorig. Det kommer att bli riktigt jobbigt att komma upp i morgon bitti, samt att jag faktiskt vill gå och lägga mig själv nu.

När vi hade lilla kvällspratet sa hon (apropå sitt stökiga rum) "Du är bra på att städa mamma, jag är bra på att leka".

Till min Mamma

Även om jag inte föddes som din dotter, har du alltid funnits i mitt liv. Med en självklarhet har du behandlat mig som din egen från första stund.

Du har lärt mig så mycket. Du lärde mig att inte vara fördomsfull och du fick mig att stadigt stå på mina egna ben.

Du är en underbar mamma och en fantastisk mormor.

JAG ÄLSKAR DIG!!

Grattis på mors dag, älskade mamma.

Loppis och annat lördagsbestyr

Vi startade dagen med loppis i Viksjö, tillsammans T:s fotbollslag. Det småregnade lite då och då, men vi stod under tak. Jag tyckte det var ovanligt fräscha fina loppisgrejjer folk hade tagit med och så MASSOR med gott fikabröd. Jag hoppas de fick mycket sålt. Kändes som att det fanns chans för det i alla fall. Vi stod ju bara första passet och en hel del gick. Några killar gick runt med bricka och sålde bröd också.




Vi köpte faktiskt lite själva med. Några böcker och barnspel. Efter det åkte vi hem och fixade i ordning oss. R skulle till Solvalla och vi andra till min pappa i Åkersberga. Jag fick plötsligt märka av hur det är att leva med en tonåring, då det slutade med att alla vi andra stod färdiga i hallen och väntade EN HALVTIMME på att han skulle bli klar. Nåja, han var ju rätt snygg sen i alla fall. Trodde väl att han skulle slippa om han drog ut på det tillräckligt länge, men tji fick han.
Hade en trevlig stund hos Morfar, innan det var dags att åka hem och ladda för att åka in till stan. Trivselkväll med jobbet. Femkamp på Grönan. Jag hade fantastiskt trevligt och roligt, trots att jag precis innan satt i fåtöljen och undrade "Hur tusan ska jag orka".
I dag ska vi till R:s mamma på lunch, men i övrigt ingenting. Tur det, för jag är totalt slut.

Den här åkte inte jag, men väl två av mina jobbarkomisar. Vi andra stod tryggt på marken. Det ingick två åkbiljetter i femkampshäftet. En av dem använde vi till att åka radiobilar allihop. (Man kände sig en barnunge på nytt bakom ratten.) Den andra tänkte vi åka den gamla hederliga berg och dalbanan med, men när vi stod i kön, stängde Grönan, så det missade vi.

Monstermuffins

I morgon är det fotbollsloppis och alla ska som sagt baka. Eftersom jag inte är så bra på att baka snyggt, tyckte jag det var bäst att förklä mina muffins lite. Hoppas inte folk gråter när de inser att de fått döbakade muffins.

Fredag

Vill man egentligen ha det här barnet i sin "nya soffa"?

En lönefredag på jobbet. Behöver jag säga nåt mer?

NU: Jag och de två yngsta barnen i soffan. De andra på konsert på Grönan. Strax dags att sätta igång operation bakning. Det är fotbollsloppis imorgon och alla ska ha med hembakat. Det är mycket "ska" just nu känner jag. Här bli det muffins. Något mer avancerat orkar jag mig inte på.

Efter det ska vi till min pappa och på kvällen ska JAG till Grönan, med mina jobbarkompisar. På söndag ska jag bara andas.

Trevlig helg.

Två söta hundar (P till höger)

Min läraktivitet är över. Den var helt suveränt bra och jag kommer tillbaka till jobbet med en massa ny energi och nya idéer inför mina kommande uppgifter.

Det drog över lite på tiden, för alla hade så mycket att säga under utvärderingen. Men vi hann med rätt tåg och till skillnad från igår var det raka vägen hem, utan en massa stopp. Tur det, eftersom jag var framme i Jakan tio minuter innan kvällens begivenhet började och det tar minst tio minuter att gå från centrum till skolan.

Men jag hann. Hann även dra med familjen på vägen och vi slank in genom dörrarna på gymnastiksalen ungefär samtidigt som musikfröken drog igång tvåornas musikal.

Som vanligt otroligt genomarbetat och söta barn, som framförde sina nummer. P, som var vår anledning att vara där, kröp längst bak för att inte synas, men som mamma lyckas man ju se i alla fall.

Supportergruppen

S vickade på rumpan och klappade i händerna.

Ett avslappnat leende.

På begäran

Nya glasögon - och relativt ny frisyr, men hårfärgen ligger kvar i paketet, så helt ny, som jag tänkt mig, är jag inte.

Känner att glasögonen är lite stora, men jag vänjer mig väl. Man har ju en tendens att göra det. Jag har ju varit så otroligt nöjd med mina gamla, men nu börjar de bli till åren och håller inte riktigt ihop som de ska, efter diverse knäckar och annat.

Kursen (eller läraktiviteten, som det egentligen heter) är otroligt bra och inspirerande. Ser med glädje fram emot morgondagen och mot att komma tillbaka till jobbet och sätta igång med mina nya uppgifter.

Min lediga dag.

Min lediga dag. I dag ackompanjerad av inte mindre än tre barn. En ledig och två som vaknade med trassliga magar. Trassliga säger jag, för sjuka var de då rakt inte. Att äta bara chips till middag, kan ställa till det för den bästa och går man på skolgårdsfest och sen ut och leker och kommer hem när det är dags att sova, då blir det lätt så.

De fick i alla fall stanna hemma, för nu är det en gång så, att jag inte skickar barn med trassliga magar till skolan. För det första kan man aldrig vara riktigt hundra på anledningen - egentligen och för det andra är det ju inte så kul att vara på skolan då, oavsett anledningen till det trassliga.

De har lekt och spelat och myst en hel del, men framåt eftermiddagen/kvällen började det kännas rejält understimulerat här hemma och vissa spänningar steg, då energin inte fick utlopp på annat vis.

Själv har jag varit ute och farit en del. Jag var till centrum, för att hämta lite papper jag behöver på kursen jag ska på onsdag-torsdag, samt för att hämta mina nya glasögon. Sedan skjutsade jag T:s kompis F till och från skolinformationen (som ju T såklart missade dårå), samt varit på utvecklingssamtal på förskolan.

Men jag hann ta det väldigt mycket lugnt också. Otroligt mycket lugnt faktiskt. Det behövdes.

I morgon alltså; kurs. Det ser jag fram emot. Som bonus får jag träffa fd jobbarkompisen M, som har börjat på en annan butik och som ska på samma kurs. NICE!

Nedan, lite bilder från frukosten i morse;

Kolla naglarna. Någon sov hos grannen K i helgen

Sovdagsmys

Mellanstorebror läser för lillasyster, när mamma inte riktigt orkar. Dagen i dag har varit lång och otillfredsställande (vad gäller utförandet av varor i butiken), men rätt trevlig i övrigt. Den startade redan halv sex, eftersom jag började tio i sju och blev ännu längre än vanligt, av att det var skolgårdsfest på barnens skola. Jag hann inte vara med på själva festen, men hade skrivit upp mig på att städa undan. Slutade med att jag redovisade pengar och helt plötsligt satt mitt i föräldraföreningens årsmöte. Inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Trött och hungrig, som jag var.

Men nu är även den här långa dagen över och jag är ledig i morgon. Trodde jag hade ingenting inplanerat, så lätt man glömmer/förtränger, då jag ju både ska köra T och kompisen F på skolbesök i nya skolan och gå på utvecklingssamtal med S. De pratade på mötet om att förlägga skolgårdsfesten till hösten. Låter som en bra idé tycker jag. Det är nog att göra så här års ändå.

Livbojarna

En liten tjej på väg till övernattning hos x-grannen K. Redan när hon vaknade började hon tjata om att hon ville gå. Rapporter visar att hon har haft det precis så mysigt som hon trodde.

Vi är ett gäng tjejer, som träffas några gånger om året, hemma hos varandra. Några har jag känt sedan jag var liten och några har jag lärt känna på äldre dar, genom att de är gymnasiekompisar, med mina vänner. När vi träffas är det både skratt och allvar. Man kan prata om både högt och lågt och framförallt kan man stötta varandra och man kan ventilera sånt som känns tufft. Vi brukar säga att vi är varandras livbojar, när vattenytan känns tuff att hålla sig ovanför.

I går var det min tur att ha dess underbara tjejer innanför mina väggar. Inte alla då. En hade annat för sig och en bor i Australien, men till nästa tjejträff, som är den årliga övernattningshelgen, då är hon med!

I går var egentligen min jobblördag, men snälla S på jobbet, tog den åt mig. Tur det. Annars vet jag inte om jag hade släppt in någon alls i mitt hem. Nu hann jag både åka och handla och fixa till hemmet ordentligt och även ha en liten stund för mig själv. De nya sofföverdragen, som jag köpte för ett tag sedan fick sin premiär:

Däremot var jag såklart inte klar med allt i matväg, när de kom. Men det spelade liksom ingen roll, för man pratar ju lika bra i köket, som någon annanstans och Å vad det pratades denna kväll och Å vad jag är glad att ha dessa tjejer i mitt liv:

Bubbel på balkongen. Vi kom dit till slut i alla fall, även om vi höll på att fastna i köket. Det är svårt att förflytta sig, när man har så mycket att prata om.

Vi hann med lite pyssel också. Den 1 juni ska vi gå/springa Vårruset tillsammans och vi hade bestämt oss för att ha tröjor, som matchade. Det var lite trögt i början, men sedan lossnade det och alla visade sig vara oerhört kreativa. Resultat kommer längre ner.

Vi gjorde avbrott för lite matintag. "Du kan ju inte ta kort, när vi ser ut så här". Kan jag inte? Är väl gulligt med 40+ mammor med haklapp.

Några av tröjorna:

Kvällen avslutades på balkongen med det obligatoriska smågodiset. Det var min man som fick äran att plocka ihop det vid morgonens handling. Två såna här "skålar" blev det, men det var "bara" en som gick åt.

TACK livbojarna, för en underbar kväll och för att ni finns i mitt liv. Och TACK grannen K, som tagit sig ann mina tre yngsta, med sängplats och stora famnen. Det var guld värt att inte ha några barn här.