En stolt P som simmat en hel längd i den stora bassängen, på simskolan idag. Det är STORT, riktigt stort, när man heter P och en försiktig typ i det mesta.
Det är lite lustigt det där, men hur jobbigt och tjafsigt det än varit under dagen, så är det som att det nästan alltid lugnar ner sig framåt kvällen och när dagen väl är slut så känner jag oftast att det har varit en rätt bra dag - trots allt. Som idag. Ingen bra förutsättning för hemmadag med alla barn, när mamma är trött och lite slutarbetad efter en intensiv jobbdag dagen innan. Finns en viss risk för att detta påverkar barnen i viss riktning. Alltså har jag haft rätt jobbiga barn idag. En lillestorebror som retat sin syster, retat sin mamma och varit allmänt jobbig helt enkelt. En lillasyster som svarat på minsta ret och pipit för varenda grej han gjort. Detta innan vi kom iväg till centrum. Min geniala idé för att bryta både mitt eget och barnens humör. Det blev jättemysigt. Vi köpte glass och åt den på torget i allmän gemytlighet. S hade fått välja var vi skulle köpa den och valde själv hur den skulle vara - blev en bägare med två kulor, precis som storebror.
Sen gick vi hem, under allmänt babbel och trevligt samspråk. MEN ungefär 20 meter hemifrån bröt den yngsta helt plötsligt bara ihop, för att hon helt plötsligt kom på att när hon tänkte på den glasskiosken så hade hon ju inte alls tänkt sig en bägare med två olika smaker, utan en strut med bara choklad, för det var ju det hon hade köpt förra gången. Och så bröt hon ihop som man bara kan göra när man är runt fem år och är varm och törstig och en dramaqueen utan dess like. Mamman insåg att det inte var någon idé att bli arg, bara att lirka hem för vätskepåyllning. Tålamodsprövande för en som redan har kort tålamod.
Efter det hade jag bara tänkt ta det lugnt. Lägga mig i soffan och samla energi. Men jag hann knappt tänka tanken, förrän det ramlade in ett sms från vännen C, som precis hämtat sina telningar på dagis och ville ses i parken. Goda vänner och solsken ger som bekant oftast bättre energi än soffhörn, så jag var inte så svårövertalad. Satte på kaffe och gick ut i parken och hade naturligtvis hur trevligt som helst.
När det var dags att bryta upp fick S följa med dem hem och jag och min nyanlände make fick gå in utan barn (de andra hade försvunnit till kompisar).
Mamma och pappa alldeles ensamma hemma. Det är inte ofta. Det måste man ju utnyttja - eller inte. Vi slängde oss i varsit soffhörn och tittade på reprisen av "Så ska det låta". Och plötsligt ligger man där i soffan och tycker att livet är rätt bra ändå och att man har haft en underbar dag:
Förmiddag: Vi spelar Ubongo. P retas mest och både vill och vill inte vara med.
Hon kan vara rätt söt också.
Lunch på balkongen.
Glass på torget.
Lek i parken.
