Bilden snodd från free-extras.comLite tidigare i kväll låg jag och försökte få det enda hemmavarande barnet att sova. Vissa kvällar är svårare än andra. Hon har en känslig mage och det är inte alltid det går att förutse vad som orsakar den. I bland kan det hjälpa med lite massage och ibland hjälper det att gå upp och äta något. I dag blev det en halv banan. Sen låg jag där och kände hur spänningen i hennes kropp sakta släppte och då : VOFF, VOFF, VOFF! började en hund skälla vid affären utanför vårt fönster och vi var närapå på ruta ett igen. Till slut kom hundens ägare ut igen och S somnade. Det fick mig dock att fundera över det här med att ha hund. Varför tar man med sig hunden till affären, om man vet att den inte gillar att sitta utanför? Speciellt på kvällstid. Inte kan man väl ha missat att den skäller om den blir lämnad? Eller bryr man sig bara inte? Tänker att det tar den inte skada av kanske. Själv har jag faktiskt ingen aning om ifall hunden tar skada av att skälla en stund, jag antar att den inte gör det, men man kan väl tänka på sin omgivning? (Det är inte första gången detta händer, men S brukar vanligtvis inte somna i vår säng och själv brukar jag ju inte somna innan affären stänger, så vår sömn brukar det inte störa, men det finns ju en hel del fler som bor häromkring).
Vi har tidigare bott där vi hade vi inte bara en, utan två hundar som skällde när familjerna var borta. Det var extremmysigt att vara mammaledig där kan jag säga, för att inte tala om de nätter den ena hunden lämnades själv, för att matte var på fest.
I övrigt, de hundägare jag träffat de två senaste dygnen, var: Igår - två killar runt 20 -i lekparken, med en LÖS pittbull i närheten av alla lekande barn. Inte bara hunden utan de själva uträttade sina behov i buskarna där barnen brukar leka koja (trevligt va?).
I dag: Fullt med folk på det lilla badet då en rottweiler kom galopperande före sin husse och matte ut på bryggan bland alla barn. Den verkade väldigt snäll, men jag vill inte träffa den lös i alla fall och jag vill framförallt inte att min hundtokiga dotter träffar den lös (nu var hon som tur var i vattnet). Verkade i alla fall som att just den hundägaren insåg sitt misstag och kopplade hunden. I mina ögon var det dock alldeles för sent. På min promenad utmed vattnet, då jag skulle få lill-R att somna i utbyte mot att jag slapp bada, mötte jag flera hundägare med lösa hundar och jag undrar faktiskt FÅR man ha hundarna lösa? Nu säger jag egentligen inte mycket om det om man verkligen håller dem i sin närhet och har koll, men det kändes inte riktigt rätt (speciellt inte efter mötet med rottweilern, eftersom det faktiskt kändes som att de trodde att de hade koll, men när det kom till kritan -vattnet- så betydde husses rop nada). Däremot kan jag tycka att de flesta som har hundarna lösa har mer koll på dem, än de som har dem i koppel, för där har jag träffat på bra mycket fler, som bara släpper fram sin hund, utan att kolla om det är okej. Jag gillar definitivt inte att bli nosad på av en främmande hund och känner att precis som jag lär mina barn att respektera att inte alla hundar vill bli hälsade på så väntar jag mig att bli respekterad av hundägare åt andra hållet. Jag är väl inte direkt paniskt hundrädd, men inte helt bekväm heller. Numera har jag ju dessutom drabbats av allergi, vilket gör att jag helst inte ska hälsa ens på de jag tycker ser ovanligt söta och tilltalande ut, även om det kan vara nog så svårt att låta bli ibland.
Det har faktiskt till och med hänt att jag har fått säga till folk som tar med sig hunden in i vår butik. Det fantastiska svaren har varit desamma "Men han/hon kan inte vara ensam". Sorry, men gallerireglerna tar inte hänsyn till en sån sak och en allergisk människa tar framförallt inte hänsyn till det.
Min slutsats av mitt filurande kring hundägare är att det är inte hunden det är fel på utan människan. De flesta hundägare verkar som tur var vara relativt vettiga människor, men det är ju som med allt annat, de extrema fallen som märks.
I morgon tror jag att jag ska filura lite över något annat. Föräldrar kanske? Tex såna som tar med sig barnen in i affären med sparkcykel, eller vanlig cykel till och med. Det är väl logiskt? Speciellt i en butik som består av i stort sett bara glasflaskor. Jag antar att inte heller de kan lämnas utanför. Man kanske får planera annorlunda då?
Äsch förresten jag har nog funderat färdigt över det med, de hamnar under samma kategori som ovanstående hundägare, det är de som syns man kommer ihåg.
