Påskägg

I mörkret på balkongen i går kväll.

I år orkar inte påskharen vara rolig och kreativ. De obligatoriska lapparna med ledtrådar är indragna och äggen placerade på samma ställe som förra året - dvs balkongen. De passar så fint där i hörnet med riset. Ska bli spännande att se om de hittar dem ändå.

Precis när jag arrangerat dem klart sent i går kväll, kom T farande och ville ut på balkongen för att känna hur varmt det var. Det fick han INTE, jag skulle minsann precis gå och lägga mig och ville inte ha några barn på balkongen. Han blev lite sur och kunde väl inte första min hårdhet. Hoppas han förstår idag, när han hittar sitt påskgodis.

Själv får jag inte uppleva hur de reagerar när de hittar dem. Jag ska till jobbet. Kommer enligt gammal god tradition till svärmors påskmiddag lagom till efterrätten. Jag har som vanligt köpt tre påsköl, som traditionsenligt ska med och lika traditionsenligt brukar bli kvar för att drickas upp till midsommar. Kanske att jag lämnar dem hem i år. Jag har ju redan brutit en tradition, så det kanske är lika bra att ta tag i nästa.

Livbojarna

En liten tjej på väg till övernattning hos x-grannen K. Redan när hon vaknade började hon tjata om att hon ville gå. Rapporter visar att hon har haft det precis så mysigt som hon trodde.

Vi är ett gäng tjejer, som träffas några gånger om året, hemma hos varandra. Några har jag känt sedan jag var liten och några har jag lärt känna på äldre dar, genom att de är gymnasiekompisar, med mina vänner. När vi träffas är det både skratt och allvar. Man kan prata om både högt och lågt och framförallt kan man stötta varandra och man kan ventilera sånt som känns tufft. Vi brukar säga att vi är varandras livbojar, när vattenytan känns tuff att hålla sig ovanför.

I går var det min tur att ha dess underbara tjejer innanför mina väggar. Inte alla då. En hade annat för sig och en bor i Australien, men till nästa tjejträff, som är den årliga övernattningshelgen, då är hon med!

I går var egentligen min jobblördag, men snälla S på jobbet, tog den åt mig. Tur det. Annars vet jag inte om jag hade släppt in någon alls i mitt hem. Nu hann jag både åka och handla och fixa till hemmet ordentligt och även ha en liten stund för mig själv. De nya sofföverdragen, som jag köpte för ett tag sedan fick sin premiär:

Däremot var jag såklart inte klar med allt i matväg, när de kom. Men det spelade liksom ingen roll, för man pratar ju lika bra i köket, som någon annanstans och Å vad det pratades denna kväll och Å vad jag är glad att ha dessa tjejer i mitt liv:

Bubbel på balkongen. Vi kom dit till slut i alla fall, även om vi höll på att fastna i köket. Det är svårt att förflytta sig, när man har så mycket att prata om.

Vi hann med lite pyssel också. Den 1 juni ska vi gå/springa Vårruset tillsammans och vi hade bestämt oss för att ha tröjor, som matchade. Det var lite trögt i början, men sedan lossnade det och alla visade sig vara oerhört kreativa. Resultat kommer längre ner.

Vi gjorde avbrott för lite matintag. "Du kan ju inte ta kort, när vi ser ut så här". Kan jag inte? Är väl gulligt med 40+ mammor med haklapp.

Några av tröjorna:

Kvällen avslutades på balkongen med det obligatoriska smågodiset. Det var min man som fick äran att plocka ihop det vid morgonens handling. Två såna här "skålar" blev det, men det var "bara" en som gick åt.

TACK livbojarna, för en underbar kväll och för att ni finns i mitt liv. Och TACK grannen K, som tagit sig ann mina tre yngsta, med sängplats och stora famnen. Det var guld värt att inte ha några barn här.

Ett meddelande till Pappa R

"Det fanns i, det fanns i. Mamma, mamma, det fanns i, Mamma fååååår jag ta dom?"

(S har lekt med din pez-samling...)

Underbara ungar

Kockens son, min systerson Ms har gjort "vårrullar"

Sju barn, det finns de som har det annars med, men jag har bara provat på det i några timmar- Alldeles underbart har det varit, men så behövde jag inte komma så långt som till vardagstristess och föräldraprövningar. Efter frukost och morgonbestyr begav vi oss ut till vår "gamla park".



På vägen mötte vi sopbilen. Fast vi haft dessa behållare ett tag, så hade inte ens våra barn sett dem tömmas. Det var VÄLDIGT spännande:


Så här såg det ut:

Efter ett tag kom syster med man och lämnade även M-x, så att de kunde åka och shoppa. Jag hade en underbar dag med alla ungarna. Inte annat än att det kom en tår i ögat på moster, när det var dags att säga hejdå.

Sen skulle jag och R tömma fd källarförrådet, men det blev bara en tur till tippen och så tar vi resten en annan dag. R skulle titta på fotboll och "vårt gäng" satt i bersån och grillade, så jag hämtade S och lite rosé och gick dit:

Ja just det, jag tog med grillpinnar och marshmallows också:

En underbar dag, med ett underbart slut helt enkelt. Sex flyttkartonger hann jag tömma med. Jag är nöjd.

Blodvite uppstår

Kolla min tappade tand

I dag var det R:s sista föräldralediga måndag. I alla fall för den här våren. Kanske att han fortsätter i höst, men för tillfället har han bara anmält fram till nu. Både P och S är förkylda, så P fick stanna hemma från skolan och ta det lite lugnt. S har tydligen varit urgnällig, men de verkar ha haft det ganska mysigt ändå. P och Pappa hade (äntligen) gjort julgodiset (!), dvs rischoklad. Stolt som en tupp visade P upp godiset. Efter att vi fått S i säng fick vi smaka varsin godsak. P bet i sin och tappade en tand, som nog inte riktigt var klar att tappas och blodet sprutade. Sen råkade han skölja ner tanden i avloppet och undrar förtvivlat hur tandfen ska klara av det här. Sist var ju tandfén så snurrig och lade pengen i ett glas, fast han hade lagt tanden i sin tandask, så nu vet han inte riktigt var han ska leta.

Han var dock lika glad för det och gnagde försiktigt på den stenhårda biten och spexade glatt framför kameran. Min lilla goding. Det har hänt så mycket med honom de senaste månaderna. Borta är den truliga småpojken, som var rädd för att gå in i ett rum själv och fram har klivit en underbar storkille, som vågar en hel del och är glad och go nästan jämnt.

Påskharen

Jag vet inte vem som gillar påsken mest, ungarna, eller R. Han gillar i alla fall att köpa godis. MASSOR med godis. Det är som om inte påsken skulle bli, om inte huset var fyllt med godsaker. Sen har man ungar på speed och en tvååring som skriker "ÅSSÅ HA DODIS!" i tid och otid.

Förutom de gigantiska godispåsarna, som han smugit in i hemmet under ett par veckors tid, hade han även hittat ENORMA chokladkaniner i staniolpapper. Jättefina. Sånadär som man blir helt salig av som barn, så det säger jag ingenting om. Jag vill ju också ha saliga barn, även om jag kan tycka det blir lite för mycket av det goda ibland. Han ville att de skulle få leta efter dem direkt, men tråkmamma avstyrde och överlät dem till påskharen i stället.

I går var påskharen på besök. Hade lämnat en massa kluriga lappar, som barnen skulle förstå, för att komma vidare till nästa. På slutet fanns en burk med de STORA chokladkaninerna och varsit litet paket med en sak. Själv var jag på jobbet, men fick "rapporter" via telefon. De hade lite svårt med vissa frågor och fick lite ledtrådar. Senare fick jag även rapport från R, om hur letningen hade gått: "Jodå, det gick bra - de höll på ovanligt länge." "Men det där med chokladkaniner var ingen bra idé." "Vaddå?" undrade jag. "Jo, Sara fick tag i sin - jag har precis sanerat henne..." paus skrik... "Vem tusan har ställt sin chokladkanin i soffan?"...."KLICK"