En resa med både sorg och glädje

Jag, storasyster och lillebror

Nu har jag varit till Östergötland och begravt min älskade farmor. Jag och lillebror tog vår bil och syster åkte med sin familj ner. De är ju nere på semester från Östersund och det här fick bli en liten avstickare. Vi bodde på ett fint litet vandrarhem i Borensberg, som heter Glasbruket. Fantastisk omgivning, men relativt låg standard på boendet. Toa i korridoren och duschar i kallt hus på gården. Men helt okej som sagt.

Det var mysigt att få lite mer tid med syskonen och faktiskt att träffa syskonbarnen utan sina egna barn. En roadtripp med lillebror var inte heller fy skam. Så mycket egentid med varandra har vi väl aldrig haft.

Begravningen var fin och ljus, men såklart ledsamt när det kom till att säga hejdå. Hon har stått mig så nära, genom hela mitt liv och nu finns hon inte mer. Men de sista åren var inte roliga för henne och jag kan erkänna att jag har önskat henne den här vilan.

Tackar alla för ett par trevliga dagar och lillebror speciellt då, för trevligt umgänge, för att du körde bilen hela vägen för och lite ny input i musikutbudet.

Mina händer är inte så roliga just nu, så jag ger er lite bilder istället och skriver mer en annan dag.

Utmed kanalen

Asiatisk-hål-i väggen med fantastisk mat i Motala

Stadsparken i Motala

Promenad utmed kanalen, från vandrarhemmet in mot Borensberg

Spännande lapp på vandrarhemmet, vi lyckades inte lista ut riktigt var allt fanns, framförallt inte elen, så vi sopade bara (obs, jag skojar bara).

Pojkarna valde varsin solros att lägga på kistan

Min och lillebrors rosor

Finaste farmor. Kort från 100-årsdagen, stod på kistan.

Från oss syskon med familjer "För alltid i våra hjärtan" står det.

Sov gott, älskade farmor.

Farmor med sin storasyster, som var mycket äldre än hon var. Nu har historierna om den tiden tystnat.

En människa med ett mycket stort och varmt hjärta har somnat in. En människa som har funnits där i hela mitt liv och mycket längre. I inte mindre en 102 år faktiskt. Det är rätt fantastiskt om man tänker på det och en av orsakerna till att jag inte är så där väldigt ledsen, på ett sätt. För hennes skull känns det som att det var mer än dags och jag önskar henne vila och ro.
I mitt och mångas hjärtan kommer hon och alla minnen alltid att finnas kvar.

TACK farmor, för att du alltid har funnits där. Jag älskar dig!

På besök 2007, när hon fortfarande orkade bo hemma, 99 år som hon var.

Med lillebror på besök 2008 hos en nybliven 100-åring.
Denna gång på hemmet hon flyttat till.

Ett år av saknad

Underbara människa, du fattas mig.

En lång dag

I går var jag ju först på utvecklingssamtal med P. Innan satt vi vid frukosten, han och jag och T. T och P pratade:

T: Vad ska ni två göra? (Jag och P alltså)

P: Vi ska på utvecklingssamtal (truligt).

T: Men varför är du inte glad, det är ju jätteroligt.

P: Näe, jag hatar utvecklingssamtal.

T: Men (förvånat) Det är ju jättekul, du ska ju gå dit och få en massa beröm.

P: Nä, jag får nog bara skäll, för jag brukar glömma läxorna.

Kan ju säga att P inte fick skäll alls, utan en massa beröm, mest för att han kämpar på så otroligt med läsningen. Visst pratade vi om hur vi skulle få till det med läxorna, men skäll - näe. Min lilla kille, vad de kan få för sig.

Sedan gick jag hem och åt frukost och så åkte vi upp till kyrkogården. Vi fick en fin stund uppe vid minneslunden. Det var faktiskt första gången jag var där, när det inte var mörkt. Jag hade missuppfattat helt hur där ser ut, men där är verkligen jättefint. Vi hade två marschaller med oss och tände dem på berget. S gick runt och tittade på alla blomuppsättningar och vattnet och trappan. Jag tror vi har en av de vackraste platserna att vila våra döda faktiskt.

Efter det var det dags för jobbet. Kul att jobba, men dagen kändes lång. vi har ju öppet till sju på torsdagar och fredagar och kansek var det också för att jag gjort så mycket innan jobbet. I dag jobbar jag dock "bara" till klockan sex, för det är min lediga helg.

Ålskad, saknad

I dag skulle du fyllt sjuttio år och mer än andra dagar önskar jag att du vore här med oss. Att vi fick komma med blommor och vin och kramar. Istället åker vi till kyrkogården med blommor och ljus. Saknaden är enorm.

En tripp till kyrkogården

Det var så fint med alla ljusen på minneslunden och alla gravar. Vi fick bara med oss de mindre barnen. Små barn och ett hav av eld i mörkret är inte den bästa kombinationen, men jag är glad att vi åkte dit och tände våra ljus för dem som inte finns med oss längre.

Tungt, men fint

Kanske som det ska vara när det gäller begravning av en älskad människa. Det var otroligt jobbigt att se kistan, men också fint. De hade lagt blommorna så fint och hjärtat med rosor, från oss "extrabarn med familjer" var det vackraste jag har sett. Fotografiet gör det inte rättvisa. Hade velt ha din kamera Mamma. För jag ville ha den kvar på bild, så fin var den och det kändes så rätt och bra att vi hade valt just ett hjärta med rosor. Eller vi och vi, det var ju svägerskan K, som kommit på idén, men den var helt rätt! Prästen var bra. Tog allt på omväxlande finska och svenska. T och P var ledsna, men ångrade inte att de var med, så även det kändes rätt.

Efteråt begravningsfikat gick för att äta sushi. På väg därifrån köpte jag "rosklänningen". Den är så otroligt fin och det är nu min "K-klänning". När jag har den ska jag minnas henne ännu mer än vanligt. Var nog bra att jag inte hade den på begravningen, för jag tror att det hade missförståtts och nu behöver jag inte ha den förknippad med sorg, utan med fint minne av henne!

Hemma var jag som en urvriden trasa och när alla pratade grillning slog jag bara ifrån mig. R sa att det skulle vara bra och jag tog en stund i sängen med kudden över huvudet och sedan åkte jag groggy till ICA och handlade. Det VAR bra att grilla. R:s systrar + familjer var med och underbaraste vännen C kom ut (du vet inte hur mycket jag behövde dig, tack för att du kom). Nu har jag fått de tre yngsta duschade och i säng- T sover på golvet i P&S´rum. De har behov av varandra just nu. Fint att de tar det stödet tycker jag.

Det har som sagt varit en otroligt tuff dag, men jag vill inte vara utan den och mycket tack vare I:s fina ord igår och alla underbara människor, som finns i min närhet, har jag tagit tillvara på det fina i den.

Solig sorg

Kortet vi hade med till sjukhuset, när K låg där.

I dag är det dags att ta adjö av svärmor K. Hon har ha fått en alldeles strålande vacker dag till sin ära. Regn sägs ackompanjera sorg, men vi ska minnas henne som den sol hon var och vad passar bättre då, än det här vädret?

Jag har inte bestämt vad jag ska ha på mig. Det är ju inte så att jag inte har haft tid, men jag har inte velat tänka på det. Jag har inte velat tänka på att den här dagen ska komma alls, för det gör det så definitivt. Nu är den här och någonting måste jag ju ändå ta på mig. Allt ligger i säckar, så snart måste jag in och börja gräva. I går såg jag en klänning med rosor på. Otroligt vacker. K älskade rosor och jag funderade på om jag skulle köpa den för att hedra henne, men så såg jag prislappen; svindyr, även på rean. På vägen hem, när affärerna precis skulle stänga såg jag att det var ju HALVA rea-priset. Fast det kanske var lika bra. Man kanske inte ska ha rosblommiga klänningar på begravning? Svärfar L vet jag inte skule tycka illa vara, men det kommer ju andra gamla släktingar, som kanske inte skulle förstå att det var för hennes skull och tycka illa vara. Förresten vet jag ju inte ens om den passade.

Alla barn, utom S ska med, har de sagt. Fast det har varit många turer, så vi får se hur det blir. P med sin dödsrädsla och sovångest sa att han nog gjorde klokast i att inte gå (själv alltså, jag har inte försökt påverka åt något håll, bara sagt att alla är ledsna och att man KAN tycka att det är jobbigt). I går hade min man sagt att ni får göra som ni vill, men tänk på att det är ett tillfälle att säga hejdå, inte bara ett ledset tillfälle (eller jag vet inte riktigt hur han sa det, men nåt sånt) och då funderade båda två en stund och nu vill de alltså följa med. Han är klok min man och jag hoppas att det är just så de kommer att få känna det i dag.

T har gjort en otroligt fin lapp "Jag kommer att sakna dig, från T" med tre hjärtan. P kommer nog att göra något liknande. Jag har bara beställt tre rosor, så de får väl pojkarna lägga på kistan.

I går på jobbet gick I hem tidigt. När jag kom till mitt skåp hängde där en lapp, som önskade att den här tunga dagen skulle bli en fin dag. Så otroligt klokt och så otroligt gulligt och typiskt henne att tänka på en sån sak. Det är så det ska bli. Jag kommer att vara otroligt ledsen, men det ska vara en fin dag att minnas, tillsammans med alla andra fina minnen av den underbara människan, som jag fick äran att lära känna och dela många fina stunder med.

Fin dag trots allt

Lille V i mammas "kjolar"

Barnen har tagit det ganska bra. De var ju lite förberedda.
Även om vi kom igång väldigt sent, så satte vi i gång med klädkammaren och fick iväg en proppfull bil till tippen (vad har vi haft allt detta skit till). Kändes befriande att bli av med så mycket. På kvällen var vi hos R:S lillasyster K och grillade. Storasyster L (faster L) kom också dit. Det var skönt att träffa andra, som också älskar K och som man kunde prata med, utan att bryta ihop hela tiden. Det var skönt att skåla för henne och prata om allt som varit och hur mycket vi tycker om henne och att kunna se på alla barnen och trots allt njuta av den fina kvällen.

En svart dag

Oftast när jag sätter mig vid datorn så vet jag precis vad jag ska skriva. Fingrarna klickar lätt fram de ord jag tänker och kanske har formulerat en stund. Men inte idag. Idag vet jag inte hur jag ska börja. Jag formulerar och börjar om. Kan inte tänka alls. Jag brukar inte skriva om det som är jobbigt. Inte så ofta i alla fall. Det blir mer glättiga "reportage" från badutflykter och annat. Känner väl att jag inte vill vräka ur mig om mitt innersta just här. Det är jag rätt bra på i det verkliga livet, men inte i allmänheten. Men i dag vill jag ändå dela mitt allra tyngsta med er. Kända och okända. De närmaste vet ju att vi har gått här med sorg och oro i sinne ett tag, då vår älskade bonus-Farmor K legat på sjukhus senaste veckan efter sjukdomen hon kämpat mot i ett år nu. Nu orkade inte hennes kropp längre och hon finns inte längre bland oss på jorden. En underbar människa, som tog oss alla till sitt hjärta och finns i alla våra, så länge de slår. En förebild och älskad vän.

JAG SAKNAR DIG!!!