
S uttal av vissa ord är inte alltid det bästa. Mest beror det på slarv och som hon själv säger "alla förstår ju vad jag säger". Jo, alla vi som känner henne gör ju det, men det är ju ändå inte okej att "slarvprata", när man börjar skolan. Alltså kämpar vi på med lite träning då och då. När ett ord är uppenbart missuppfattat, så försöker vi rätta till det, på ett bra sätt (vilket inte alltid är det lättaste). Idag upptäckte jag att det finns vissa problem med ordet "kaviar". Följande utspelade sig vid frukostbordet:
S: "Kan jag få kajvar"
Jag: "Kan du säga kavvjar" (Ja, ja det finns dialektala olikheter, men vi säger så).
S: "Kajvar"
Jag: "KAVV"
S: "KAVV"
Jag: "KAVViar"
S: "Kajvar"
T: (Håller upp kaviartuben framför henne) "Läs här K-A-V-I-A-R".
Kunde inte låta bli att fnissa åt honom, för läsa kan hon ju inte, även om hon är väldigt intresserad av bokstäver.


