Samarbete

Det ultimata äktenskapliga samarbetet förenat i en fantastisk lasagne. Makens köttfärssås och min bechamel. Avnjutet på en solig balkong tillsammans med de man älskar. Svår kombination att slå.

Kyckling och chips

När jag var liten var min absoluta favoritmat grillad kyckling. På den tiden köpte man kycklingen hel och grillade den hel i ugnen. Det blev två ben på varje kyckling och hade man syskon som gillade ben fick man snällt nöja sig med ett. Det problemet hade inte jag, förrän min bror växte upp något, för min syster gillade bara det vita köttet. Förstår ni vilket lyckligt barn jag var?

Det där vet dagens barn knappt vad det betyder. Nuförtiden väljer man redan i affären vilken sorts del på kycklingen man vill ha och så köper man en hel påse med bara det. Det är såklart för att kycklingfilé blivit så stort och ben och vingar i stort sett ses som det överblivna.

Jag kommer precis ihåg känslan. Spänningen och förväntan som uppstod när kycklingen grillades i ugnen, hur lukterna sakta kom att sprida sig i hela huset och hur jag njöt, långt innan maten ens stod på bordet. Jag kommer också ihåg känslan av den goda kycklingen, skinnets krispighet och hur det rann ända ner på armbågarna av steksaften. Till kycklingen serverades chips. Only in sjuttiotalet, säger jag. Nuförtiden ses det bara som snacks, men då kunde man ha det till maten. Ibland gör vi så här hemma med. Barnen tycker att det är kul och lite exotiskt att få chips till maten och jag får barndomsflashbacks. Egentligen är det ju inte konstigare än att ha pommes, eller tacochips, men det känns konstigare.

Känns som att jag har skrivit om det här förut, men det gör ingenting. Ett ode till den grillade kycklingen tål att upprepas.

Semester!

X-grannen K fick ett passande förkläde från faster L och K

I går jobbade jag sista dagen inför min en veckas semester. Barnen har sportlov och jag kände att man får väl passa på att umgås med dem på deras lediga tid, medan man får.

Inledde min lediga vecka med planerat besök på vår lokala restaurang, i folkmun kallad "Hörnan". X-grannen K hade dragit ihop "gänget" och bokat bord. Hon hade nog trott att vi inte skulle räkna ut att hon fyllde år, men det klingade lite i min inbyggda klocka och numera går ju allt att kolla på internet. Alltså blev hon trots allt lite uppvaktad av oss allihop. S var så söt, när K hade öppnat paket, men det låg kvar ett paket med inslagna blommor kvar på bordet. Då viskade hon i mitt öra "Jag undrar vad det är i det där paketet" Jag svarade" Det är blommor" "Men mamma! Säg inte det till henne!". Nej, det är klart, man ska ju inte avslöja i förväg vad paketen innehåller.

Det var gott och fantastiskt trevligt att träffa alla. Det blir inte så ofta under den här delen av året.

Mitt när jag satt där, kände jag att jag började få ont i halsen. Som ett brev på posten, när det är dags för semester, tänkte jag. Hade ont i natt med, men nu känns det rätt okej. Är trött, men å andra sidan har det varit lönehelg på jobbet och mellan fredag och lördag en vakennatt med S. Vore kanske konstigt om man kände sig på topp.

Alla i familjen, utom F är lite halvförkylda just nu, så det blir en lugn söndag med soff-mys för oss vuxna och lek på rummet för de två yngsta. De större har gått till kompisar.

S var inte riktigt på topp, speciellt som maten dröjde i mer än en timme.

Irish orkade jag inte ta någon, men de var väldigt vackra.

Årets barnkalas

Det har varit dött här på bloggen senaste veckan. Har väl inte hänt så mycket heller, mer än jobb, jobb för att avsluta med ett språng in i väggen och lite vab. Det vill säga att jag redan på torsdagen kände att kroppen började säga att nu var det nog. En förkylning i bakgrunden som inte bröt ut och en hel del press på jobbet, mest på grund av att det var många sjuka. Natten till fredag hostade S en massa och jag vaknade helt sänkt på morgonen. Att R skulle vabba och jag släpa mig till jobbet kändes inte som den bästa av idéer, så med uselt samvete ringde jag jobbet och sa att det var dags för mig att ramla ur. Jag mådde något bättre framåt eftermiddagen, men kan bara gissa hur jag skulle ha mått på jobbet.

Nåväl, det om det. Lördagen var avsatt till Dammråttebarnens årliga kalas. En eftersatt lägenhet skulle omvandlas till ett presentabelt kalashem, mat skulle inhandlas och tillagas. Jag tog hand om det förstnämnda och maken om handling och matlagning.

Så här i efterand kan jag väl känna att vi skulle ha hållit oss till vår första plan, som var en stor gryta och fika efter det. Men min man har ett nytt intresse i att läsa matbloggar och testa nya recept, som verkligen är fantastiskt trevligt, men kanske att det tog lite för mycket tid i anspråk. Det serverades ädelostpaj, tacopaj och kycklingklubbor, samt en del småplock. En kvart innan gästerna kom fick jag honom dock att stryka det hembakta brödet och jag gav upp dumlekakan. Jag köpte bröd på kvartersbutiken och makens "banoffee" komletterades med glass till de som inte ville ha grädde (läs F, men det var populärt bland alla barn).

Gästerna kom och som tur var gillar de varandra, eftersom det alltid blir att man tillbringar en massa tid i köket, fast man tror att man förberett. Och jag var slut, så SLUT. Inte alls en sprudlande värdinna. Men omgiven av nära och kära blir det okej ändå - speciellt som vissa hugger i och sträcker hjälpande händer både här och där. En salig röra med barn och vuxna, precis som man vill ha det:

"Men", sa jag T, "skulle inte ni sitta på balkongen?" "Näe, vi fick inte plats":

Oj, vi VAR verkligen många!

På rummen var det full aktivitet.

Lill R tyckte att TV-bänken var en lagom höjd för Pippi-lek

S fick ett spel av R&R med familj. Det blev snabbt en favorit:

Allt som allt känns det som att det blev en lyckad kväll, trots allt. MEN nästa år ska allt vara förberett.

Födelsedagsmiddag

S fick en hjärtformad pizza.

Efter ett MYCKET trevligt kalas hos kusin E i Kallhäll gick vi direkt till den lokala pizzerian för födelsedagsmiddag, enligt T:s önskemål:

S är lik sin bror P i mycket, så även när det gäller fascinationen för hår. Hon började frisera faster L. Jag försökte ta ett bättre kort men varje gång dök det upp någon likt fågeln i Kalle Anka på julafton, i bild:

Till slut fick faster L nog och höll undan med "våld":

Det går vilt till på lokala pizzerian.

När personalen förstod att T fyllde år, fick han en extra special-efterrätt.

Han blev rätt nöjd kan man säga:

Det blev S med, fast utan tomtebloss.

Lyckades även fånga tonåringen i ett obevakat ögonblick.

En mysig helg har nått sitt slut och i morgon tar vardagen vid igen. Hemmets utseende, eller renlighet har vi knappt ägnat en tanke ens. Inte en jul-, eller adventspryl så långt ögat kan nå. S undrade varför alla andra hade julsaker, eftersom det inte är jul än. Jag förklarade att det inte är jul, men advent och att på tisdag när vi är lediga ska vi råda lite bot på både stök och opyntighet.

Spontanbesök

Efter en lördag på jobbet kom jag hem till huset fullt. R:s kompis M och hennes dotter L var på fikabesök och barnens kompis F var kvar sedan nattens övernattning. Trevligt att mötas av kaffe och chokladpraliner och härligt sällskap.

När de åkte hem började R med maten. Hans storasyster (faster L) och make var på ingång för spontanmiddag.

Faster L fixade smarriga fördrinkar och tilltugg (fårostrullar), som intogs i vardagsrummet (självklart på de självlysande glasunderläggen).

Mitt i matlagningen ringde F:s mamma (x-grannen K) och undrade om sonen längtade hem. Det gjorde han inte, ville tvärtom stanna en natt till, så vi bjöd över henne till oss i stället. Det blev en mycket trevlig kväll. Vi åt fantastiskt god tapenadefilé, med råstekt potatis, drack vin och tittade på "Så mycket bättre" (inte på samma gång) Spontant är verkligen fantastiskt trevligt:

En annan fantastiskt trevlig sak är att jag har en fyradagars helg nästa helg, tack vare att dagis är stängt på måndagen och då kom jag på den strålande idén att jag ju kan åka och hälsa på min mamma och syster med familj i Östersund. Jag har inte bokat än, för det var så rörigt här hemma igår, men så fort R har vaknat ska vi se om vi kan hitta bra biljetter (han har en förmåga att leta sånt som inte jag har, så jag avvaktar lite).

S vaknade av någon underlig anledning före klockan 6 i morse och vi hängde kvar framför "Armageddon" igår (som om man inte hade sett den innan), så jag känner mig lite mör. En söndag helt utan planer.

SKÖNT!

Måndagskväll och söndagssummering

Söndagen gick lite i hälsans tecken, eftersom det var dags för vännen C:s födelsedagspresent, som var att gå en dag med mig på Hälsomässan. Vi tog halv tio-tåget till Älvsjö och var bland de första in på mässområdet, vilket var väldigt skönt. Vi hade en supermysig dag. Bara att sitta tillsammans och fika, utan barn var ju trevligt. Så fick vi lite tips, inspiration och en del gratisprover med oss hem.

Jag hann vara hemma någon timme och sedan var det dags för tjejträff. Jag tog en promenad dit, för att få lite luft. Stort manfall pga av magsjuka mm, så vi blev bara fyra. Kändes lite konstigt, men mysigt också och för en gångs skull var alla med i samma samtal. Pratades mycket spöken och naturligtvis drömde jag om spöken på natten.

I dag har jag varit på utvecklingssamtal med P och sen gick han hem och jag hämtade S. Duktiga P gjorde pannkakssmet på mina instruktioner, så när jag kom hem var det bara att börja steka, Han försökte lite han med, men det gick sådär. Det kommer väl.

Snart ska jag iväg på fotbollsföräldramöte.

Det är mycket nu...

En underbar kväll

Ibland när man tänkt sig någonting och önskat en viss stämning så blir det bara skit av alltihop. Som när man "tvingar" sina barn att stanna hemma och säga nej till kompisarna för att man vill ha en mysig familjemiddag. Det är ju egentligen som gjort för konflikter och tråkig stämning. Men det kan också bli hur bra som helst och så blev det faktiskt idag.

T resignerade och gick inte ens den utlovade timmen till kompisen G. Barnens vän F blev vänligt men bestämt utslängd lagom till middagen (han är ju nästintill familjemedlem ändå, så lite svårt hade de att förstå just den biten).

När det sista av tacomaten ställdes fram på bordet med gemensamma krafter var stämningen allt annat än låg och det tjoades ÅÅÅ och "Vad gott" innan vi ens hade satt oss till bords. Det var trots allt flera månader sedan vi åt det sist:

Med liv och lust högg de äldre barnen in på maten. Inga kompisar = vi åt lääääääänge.

P i motljus

S pulade på med sitt

Har man cyklat fram och tillbaka till Viksjö, tränat en och en halv timme och sedan varit bollkalle i spöregn, finns det en del energi att fylla på.

Efter maten satte vi oss vid TV:n, S å sin sida byggde en myshörna vid datorn och tittade på "Klingekling".

F gick till nyss nämnde vännen F för att sova över. T har ett visst mått av utegångsförbud efter ett antal "försvinnanden" i veckan och var VÄLDIGT sur över att han inte fick haka på. Det fina med T är att han dock fattar när spelet är förlorat och inte är långsint så två minuter senare fixade han mys med lillebror.

På TV zappas det mellan val och amerikansk fotboll, men idag är det okej. Jag har haft en underbar dag och behöver inte mer idag.

Godnatt!

Efter

"När kommer gästerna?" undrade S. Vi kanske borde städa oftare.

Nu blir det tacomys! Alla barnen är hemma och vi var elaka nog att slänga ut alla kompisar.

Trevlig lördagskväll på er.

London dag 3

Inga raka linjer i London

Natten till söndagen sov jag nio timmar, utan att ens gå upp på toaletten. För den som inte känner mig, eller vet hur det har varit med nätterna i mitt liv de senaste 15 åren, låter det kanske inte så märkvärdigt. För mig var det sensation. Däremot var jag helt lost efter detta tunga sovande och fattade absolut ingenting när S och J klev in genom dörren och började låta underligt. Ganska snart förstod dock min hjärna att de försökte framföra en födelsedagsserenad. Det var bara det att lillebror sjöng "Happy Birthday to you..." medan S försökte sig på "Ja må hon leva...", men kom helt av sig av lillebrors sång. "MEN... sjunger du på engelska?" och sen skrattade vi alla så mycket att det inte var någon idé att fortsätta. Tanken var ju god i alla fall och jag fick en underbar start på min födelsedag.

Efter frukost hade de planerat att dra med mig på ännu en marknad, men med buss denna gång. Vi hade tur och hamnade på en dubbeldäckare och fick platserna längst fram. Tror jag hade bättre guider än turistbussen vi passerade.

Den här coola puben med "Skriet" som skylt, är tydligen otroligt coolt inredd, med lounge och allt, men är ägd av indier och serverar ingen alkohol alls.

Kolla in de olika åldrarna på husen.

En djungelbar.

"The Ghurkin"

Liverpool street station - ännu ett exempel på blandningen av byggnader

Framme på Spitalfields Market gick vi runt i flera timmar och kollade in alla stånd, med blandningar av lite mer "krafsartat" till designers. Mer åt designerhållet dock och fantastiskt hög klass på sakerna om man jämför med en svensk marknad. Här shoppade jag det mesta av presenterna till familjen. Hittade fantastiska kläder till S som hon ska få när hon fyller år. Inte dyra alls. När vi inte orkade gå längre, köpte vi mat i ett stånd.

Det rinner snålvatten i munnen på mig, när jag tänker på hur gott det var.

Efter allt shoppande åkte vi hem till lägenheten och lämnade kassar, samt bytte kläder för att ge oss ut igen.

Vi startade på denna mysiga pub. Härifrån och nedåt är det S bilder, för jag hade inte kameran med mig:

Pubarna är inte bara vackra på insidan.

Jag testade denna goda ale.

Visst är de söta ihop!

Lite kuriosa för kvällen; att S beställde en öl och en juice och naturligtvis gav de ölen till lillebror, efter att hon nogsamt sett till att juicen absolut inte innehöll alkohol (finns väl inte det förhållande där mannen vill ha absolut alkoholfritt och kvinnan vill ha en god belgisk öl?)

Sen gick vi till Chinatown och gick på en urmysig restaurang, där jag blev bjuden på fantastiskt god mat. Servicen var rent ut sagt usel och personalen verkade ha gått en anti-charmkurs, men maten var väl värd det och jag hade ju trevligt sällskap.

Vilken mat!

Efter det blev jag erbjuden fortsatt utgång, men jag är ingen partyanimal i vanliga fall och nu var jag ju fortfarande rätt seg av min förkylning, så vi åkte tillbaka till lägenheten i stället.