Kalaslördag

Det var tur att det var dansstopp, annars hade jag nog inte fått en enda osuddig bild.

Det känns att det varit modulskiftesvecka på jobbet. Lite mindre enkelt förklarat: Två gånger om året (1 april och 1 oktober) har Systembolagets leverantörer tillfälle att justera priserna på sina produkter. Det betyder alltså att priserna kan gå antingen upp, eller ner, eller att de ligger kvar (alltså INTE att det är prishöjningar rakt av, vilket många tror). Samtidigt är dessa två tillfällen de enda tillfällen då vi får in nyheter, som kommer att vara kvar MINST ett år. Samt att det kommer in och fasas ut varor, som redan ligger i Systembolagets ordinarie sortiment. Allra enklast förklarat så ska man i alla fall flytta om varorna efter vilka nya som kommer och så att de står i rätt ordning i hyllorna. Vi har alltså utfört en hel del kroppsarbete den här veckan. Summa sumarum: Jag är trött. MEN nu har jag ledigt i hela fyra dagar. Inte på grund av detta, utan på grund av att chefen behövde byta dag. Men det inföll ju fantastiskt lägligt.

Trots detta kunde jag naturligtvis inte sova i morse. Var vaken långt innan något av barnen. Sen segade jag hela förmiddagen, tills det var dags att gå på kalas för S. Först ville hon ha spindelmannenkläder och var SÅ taggad, men efter att hennes far fått ett litet utbrott över att hon hoppade på hans svindyra telefon tappade hon modet och slet av sig sin utstyrsel - fem minuter före avgång. På med Pippi-klänningen i stället. På väg ut ångrade hon sig, men någon måtta på mitt tålamod får det vara, så hon fick gå i klänningen. På kalaset ville hon först inte släppa mitt ben, men det gick över. Själv satt jag i ett hörn med vännen C och pratade, pratade, pratade, blev bortskämd med kaffe och tårta och hade det väldigt bra. Det är praktiskt när ens bästa vän har barn som umgås i samma kretsar som ens eget.

Nu sitter jag här, min vana trogen i matluktslängtan och sippar lagamatendrink, fast jag mest bara surfar. Jo, jag har både städat och tvättat och plockat ur diskmaskinen (bägge sakerna två gånger om), så jag har inte det minsta dåligt samvete. Nu blir det en klassiker: fläsknoisette med pommes och bearnaise. Jag dreglar.

4H-gårdskalas

Vaknade med ont i hela kroppen, snorig och ont i halsen. Sista dagen på semestern och det är dags att bli sjuk, lagom till man ska jobba? Vet inte, men hängig har jag varit. Så hängig att jag helt förträngt att man ska ha paket med sig på kalas (fast det kan jag ju inte riktigt skylla på det, eftersom jag ju mått bra resten av veckan och sällan köper present samma dag, om jag är ledig dagarna innan). Kom inte på det förrän vi skulle gå ut till bilen och köra iväg till kalaset. Det blev till att panikhandla på Konsum. Tur det finns. Köpte en prinsesstidning, med bifogade glitterhandskar, ett paket neonpennor och en tejp. S skulle bli salig, så jag hoppas att kompisen är likadan.

Med oss i bilen hade vi S kompis L. L som hon enligt egen utsago är "sär i" och pussar varje dag på förskolan. Det är hon å andra sidan i en annan kille också, så man vet aldrig hur trogen hon är. Hon har dock varit kär i L så länge hon vetat att det finns något som heter vara kär i och nu ska han flytta. En stor sorg för S, och tråkigt för oss andra mammor med (läs mig och C) eftersom söta trevliga L är begåvad med en minst lika söt och trevlig mamma, som man gärna hänger i parken med.

Men åter till kalaset. Vi lämnade vid två och hämtade halv fem och däremellan hade det klappats en massa djur, ridits häst och fikats, samt lekts dansstopp. Hämtade två nöjda barn, som sprang före upp mot bilen. Jag skyndade efter, för att se att de inte försvann på fel gångväg, eller inte flyttade på sig om det kom en bil. HEPPS så låg jag på alla fyra på marken. Vad tänker man, när man ligger på marken med krossad knäskål (okej inte riktigt kanske) och skrapade händer? Inte "aj, jag har ramlat", eller något annat logiskt, utan "MINA SOLGLASÖGON - hur gick det med dem?" och "Jag måste upp, jag ser skitfånig ut". SEN slog det mig att jag ju hade jätteont i knät, så att komma upp var inte det enklaste. S ojade sig och försökte hjälpa mig upp "Stackars mamma". Jag haltade mot bilen och tänkte att nu blir det bula, men det var nog inte så farligt, för det har nästan gått över nu.

Helgen är över, semestern är över. Jag har haft det alldeles underbart. Nu vill jag bara gå och lägga mig och sova gott hela natten, för att ha sovit bort hela förkylningen i morgon bitti. Vågar man hoppas på det?

Kalashelg

Make: "Å, är du Musse Pigg?"

S: "Näe, jag är Mimmi!"

Make:" "Aha, Musses mamma"

S: "Näe, det är Musses DAM!"

Trots att fotbollsmatch och träning för T blev inställda på grund av det kalla vädret och P hostar så mycket att han inte fick gå på sin inomhusträning, blev det en fullspäckad helg. För S var det R:s kalas igår och idag dagiskompisen I:s kalas. En riktig kalashelg helt enkelt. S ville klä ut sig till spindelmannen, men maken pratade henne ur det. Jag tror att hon skulle ångrat sig när hon väl var där, det brukar bli så. Nu tog hon finklänning och Mimmi-öron istället. För mig var det lämningar, hämtningar och ett föräldragruppsmöte. Klämde in lite träning i källaren under dagens kalas också. Känns som att man inte suttit still många sekunder, men det har varit rätt trevligt ändå.

När jag kom hem från mötet hittade jag S i soffan så här:

I dag är ingen vanlig dag...

...för idag är det R:s födelsedag: HURRA, HURRA, HURRA!!!

I går hade han kalas i områdets föreningslokal. Antalet kalas vi själva haft där, är oräkneliga. Likaväl de antalet kalas som R:s föräldrar, speciellt mamma C bevistat och hjälpt mig med. Jag har alltid sagt att jag mer än gärna "betalar" tillbaka. Jag vet att inte C tänker på det viset, men visst vill man ge tillbaka lite av allt man har fått. Nu ville de i alla fall fixa själva och tyckte att allt var lugnt. Vi hördes på morgonen, för att de hade velat ha någon mer musik och jag sa "Hör av er om ni behöver hjälp, men gärna lite i förväg, för jag planerar att inte kliva ur pyjamasen förrän det är dags att gå". Vid tjugo i ett ringde C. Hon lät så läskigt lugn att jag genast anade oråd:"Hur långt har du kommit?" Jag"Ähum, jag är naken och dyblöt i håret, hur går det för er?" "Lill-R har gjort illa armen och bara gråter, G måste åka till akuten med honom, kan du komma så snart som möjligt?"

Men självklart kunde jag det. Sminkning och hårtorkning lades åt sidan (vem skulle titta på mig i alla fall?) och så skickade jag mina mellansöner i förväg, för att hjälpa till. De hade varit jätteduktiga och under kalaset var det jag och ett annat grannar/vänpar som också hjälpte till. Det var ca 25 barn som kom och en hel del föräldrar som stannade och det blev ett fantastiskt lyckat kalas, med fika, disco, lite spring, paketöppning och fiskdamm. Relativt lugnt i förhållande till hur många barn det var.

Lagom till alla skulle gå kom G med lill-R som fått armbågen dragen rätt och mådde hur bra som helst.

Det dukade bordet i väntan på alla barn.

En av tårtorna.

"Kakklubbor"

Fullt ös vid fikabordet.

S i flätor - det är inte ofta.

T - kalasets lekfarbror. Inte hela tiden till hans glädje, eftersom han hade ETT GÄNG smågrabbar hängande på sig och knappt fick andas. Men så kom han på att de kunde leka kurragömma i stället.

På kvällen var det dags för träff med mina vänner T och V. Vi sommarjobbade tillsammans på 4H för många år seda (17 år sedan kom vi fram till) och vi försöker träffas lite då och då, även om det är svårt att få till det ibland. Lite i sista sekund blev det bestämt att vi skulle vara här, eftersom familjen ändå skulle till kusin G för att gratta honom i efterskott.

Vi åt sushi till förrätt och sedan R:s tacopaj. Det är äkta vänner det, när man kan be den ena köpa, med sig sushin och sedan bjuda på rester till middagen. Men det viktiga var ju att kunna träffas, inte vad vi åt. De är såna där vänner som det kan ta år emellan man träffas och ändå pratar man som om det vore igår. Att jag fick en underbar kväll är ingen underdrift.

De gick vid tio och mötte min familj i dörren.

Då var jag så trött att jag inte orkade ens titta in här, utan gick och lade mig direkt

Födelsedagsfirande

R ville baka bullar till födelsedagsfikat, så han tag i den biten, medan jag dammsög och plockade lite. S ville såklart hjälpa till med bakningen:
Vid tretiden kom lite släkt och vänner och firade födelsedagsbarnet med blommor och paket. Jag som varit så duktig och laddat kameran glömde helt bort att ta kort när alla väl kommit, men tog i alla fall några i början:

L och S "pärlar".

"Jag är en pepparkaka, eftersom jag äter pepparkakor"

M försöker tala om för S att hon som har så långt fint hår, kan ha tofsar (jag försökte förtvivlat få henne att behålla sin efter bakningen, men hon vill inte alls).

F i fina skjortan från morbror J (som han först inte ville ha, eftersom han inte gillar rutigt, men behöll för den kom ju trots allt från hans förebild - vilken tur, för han passar ju jättebra i den!)

S lånade R:s present från vännerna Å och M. De hade packat ett "Paris-kit" med ost, baguetter, rödvin och en basker! (Hon kände plötsligt att hon var tvungen att ha finklänning också och den matchade ju baskern fint).

Partyexpressen

Här har P precis rasat runt i två timmar på Lekpalatset och är på väg till nästa kalas.

Söndag. Tid för vila och rekreation. Eller hur det nu var. P hade två kalas inbokade med 30 minuters mellanrum. Precis lagom för att hinna köra från kalas A till B, med ett kort stopp på ICA och köpa lite nödvändigheter.

Det första kalaset började halv elva och som tur var öppnar Toys´r Us klockan tio i juletider, för kalaspresenter var inte inköpta i förväg. Vi lyckades shoppa tre presenter (det första kalaset, som var på lekpalatset, var ett dubbelkalas), samt att tre barn lyckades bestämma sig för varsin egen sak, på femton minuter - rekord! Att barnen skulle få handla något eget berodde bara på att de fick födelsedagspengar på sitt kalas i förra veckan och vi egentligen hade satsat på ICA Maxi, som öppnar åtta, men kom iväg alldeles för sent.

Själv har jag varit förkyld den här veckan. Som tur var ledig i torsdags, men blev hemskickad av chefen i fredags, eftersom jag var väldigt hängig och för att jag behövdes väldigt mycket ännu mer på lördagen. Sagt och gjort, så vilade jag mig igenom fredagen och tog mig till jobbet igår. Det gick rätt okej. Men jag var slut efteråt och har varit i dag med.

När vi inte har suttit i bilen för att kalasskjutsa har vi mest hängt i soffan och tittat på TV, faktiskt. Jag har inte orkat varka en kul pulkabacksmamma idag.

T har haft en kompis här och S har varit avundsjuk på att hon inte har fått vara med. S har förövrigt fått ett nytt intresse - datorn. Nu ha vi en till att tjata på om att stänga av:

Så här blir man när man varit understimulerad en hel dag (usel kvalitet och alldeles för mörkt, men jag tror ni förstår ändå):

Årets barnkalas

Det har varit dött här på bloggen senaste veckan. Har väl inte hänt så mycket heller, mer än jobb, jobb för att avsluta med ett språng in i väggen och lite vab. Det vill säga att jag redan på torsdagen kände att kroppen började säga att nu var det nog. En förkylning i bakgrunden som inte bröt ut och en hel del press på jobbet, mest på grund av att det var många sjuka. Natten till fredag hostade S en massa och jag vaknade helt sänkt på morgonen. Att R skulle vabba och jag släpa mig till jobbet kändes inte som den bästa av idéer, så med uselt samvete ringde jag jobbet och sa att det var dags för mig att ramla ur. Jag mådde något bättre framåt eftermiddagen, men kan bara gissa hur jag skulle ha mått på jobbet.

Nåväl, det om det. Lördagen var avsatt till Dammråttebarnens årliga kalas. En eftersatt lägenhet skulle omvandlas till ett presentabelt kalashem, mat skulle inhandlas och tillagas. Jag tog hand om det förstnämnda och maken om handling och matlagning.

Så här i efterand kan jag väl känna att vi skulle ha hållit oss till vår första plan, som var en stor gryta och fika efter det. Men min man har ett nytt intresse i att läsa matbloggar och testa nya recept, som verkligen är fantastiskt trevligt, men kanske att det tog lite för mycket tid i anspråk. Det serverades ädelostpaj, tacopaj och kycklingklubbor, samt en del småplock. En kvart innan gästerna kom fick jag honom dock att stryka det hembakta brödet och jag gav upp dumlekakan. Jag köpte bröd på kvartersbutiken och makens "banoffee" komletterades med glass till de som inte ville ha grädde (läs F, men det var populärt bland alla barn).

Gästerna kom och som tur var gillar de varandra, eftersom det alltid blir att man tillbringar en massa tid i köket, fast man tror att man förberett. Och jag var slut, så SLUT. Inte alls en sprudlande värdinna. Men omgiven av nära och kära blir det okej ändå - speciellt som vissa hugger i och sträcker hjälpande händer både här och där. En salig röra med barn och vuxna, precis som man vill ha det:

"Men", sa jag T, "skulle inte ni sitta på balkongen?" "Näe, vi fick inte plats":

Oj, vi VAR verkligen många!

På rummen var det full aktivitet.

Lill R tyckte att TV-bänken var en lagom höjd för Pippi-lek

S fick ett spel av R&R med familj. Det blev snabbt en favorit:

Allt som allt känns det som att det blev en lyckad kväll, trots allt. MEN nästa år ska allt vara förberett.

Feber och maskerad

Jag och P, på väg till klassfesten.

S fick som sagt feber och naturligtvis vaknade hon till på natten, ungefär samtidigt som jag somnade in. Jag gav alvedon och hämtade smörgås, eftersom hon somnat innan maten och jag insåg att viss hunger borde föreligga. Hon var så trött att hon knappt orkade äta, men samtidigt för hungrig för att kunna somna. Det tog ett par timmars snurrande, innan vi båda somnade om och sen var det inte så långt tills det var dags att kliva upp. Jag vaknade naturligtvis långt innan och låg och nojjade om att vabba, eftersom det är fredag. Insåg dock att ett par timmars sömn gjorde mig mindre lämplig på jobbet också. S gjorde sig garanterat inte på dagis i alla fall.

Alltså blev vi hemma och hade en riktigt mysig dag. S sov till halv tio. Vaknade lite småfebrig och groggy, men piggnade till framåt dagen. Själv har jag mest legat i soffan och försökt bli lite pigg. Sova var kört.

På kvällen var det dags för P:s klassfest. Klassfest med föräldrar. Det enda positiva med att jag var hemma och vabbade egentligen, för festen började när jag egentligen slutade. Nu fick jag tid att fixa till mig, eftersom det var maskerad. Precis som R sa, så var jag mest utklädd av de vuxna, men det struntar jag i. Är så gammal nu att jag gör det jag tycket är kul och nu kände jag för att spöka ut mig den här gången.

Det var en fantastiskt trevlig klassfest. Väldigt välordnad, med grillade hamburgare och en massa aktiviteter och barnen var bara helt underbara. Nu är jag fantastiskt trött, men ändå nöjd med både dag och kväll.

LIMBO!

Kalasdag

Nio ljus i grodtårtan

I dag var det dagen med stort K. K som i kalas. P:s första stora kalas. Han har bara velat bjuda några stycken tidigare, men nu tog han i ända från tårna och bjöd alla killar i klassen och några till. Vi hade hyrt lokalen och jag fick hjälp av mina killar och deras kompis F. F och F var mest till hjälp vid iordningställandet och städandet, medan T var en riktig klippa under hela kalaset. Leksamordnare och domare vid de olika mer, eller mindre tävlingsinriktade lekarna, som limbo, dansstopp, hela havet stormar och kurragömma. Jag tycker att det gick riktigt bra faktiskt. I början fick jag säga till att de fick ta det lite lugnt, men sen var de mer okej mot varandra. De har en ganska tuff stämning i klassen känner jag och jag förstår att det kan vara en hel del slitningar. Det är svårt att se var gränsen mellan lek och allvar går, om lek är att sitta på varandra och trycka ner huvudet i golvet - tex. Men som sagt, efter mina inledande tillsägningar var de trevliga mot varandra och det var inte så många kontroverser. Få om man jämför med tidigare erfarenheter av tex hela havet stormar. Det är alltid några som inte klarar att åka ur sådana lekar. Egentligen gillar jag dem inte, men det var ju inte mitt kalas. P är otroligt nöjd med dagen och det var ju faktiskt det största målet. Jag glömde såklart kameran hemma och mobilen tar ju inga fantastiska bilder i mörkret, så håll till godo:

Killarna fixar kalasbord.

Limbo. S gav sig in med liv och lust, men blev lite ledsen för att alla skrattade åt henne (jag vet inte riktigt varför, men det kan ju bero på att hon kunde gå rakt, när de andra typ låg ner).

F hjälpte i alla fall till med fiskdammen.

Lördag

S insåg att vännen L hade en sån tröja som hon har. Självklart skulle den på.

Efter nästan en vecka hemma var det dags för lördag och jobb. Vi har legat efter i hyllfyllandet. Mitt vabbande är såklart en del av det. Så är det. Inte mycket att orda om det, bara att hugga in och det gjorde jag. Såklart. Men inte ensam. Inte hann vi klart men shit vad vi jobbade på och hoo vad tiden rann snabbt. Den har en tendens att göra det när man har häcken full. Okej, ordet säger att det är när man har roligt och hur konstigt det än låter, så hänger det ihop. För trots att jag var helt slut (har ju varit rätt hängig i veckan jag med) så är det fantastiskt trevligt att ge järnet tillsammans med folk som gör detsamma.

På hemmaplan var det fotbollscup för P:s del. Jag hade hyrt in F som barnvakt, men S ville följa med, så F fick en mysmorgon med inspelad film och R hade sällskap vid hejarklacken. Han fick mer sällskap då han lovat vara barnvakt åt kompisen M:s dotter L, vilket jag inser inte var speciellt betungande. Tvärtom, då S fick en älskad lekkamrat:

L och S spelar Pippi-spelet

På kvällen var vi upp och kollade in faster L.s och K:s lägenhet och fick med dem hem på middag. Fick också sällskap en stund av x-grannen K och kompis T. MYCKET trevligt.

I morgon är det dags för årets viktigaste dag i P:s ögon:

Det sista hänvisar till faster L. hur underligt det än kan låta. Jag har lovat att se till att han kan kryssa i alla rutor innan läggdags imorgon. Tårtbotten bakade jag efter R:s underbara middag och nu ska vi strax sova, för att orka åka och handla i morgon bitti och fixa kalas för ca 20 nio-åriga pojkar klockan ett.