Brålgott!

"Kom och kolla min pizza mamma, du MÅSTE smaka!" Dagens lunch: Storebrors överblivna tonfiskpizza från igår - med pizzasallad och torkad lök. Helt eget påhitt, från den unga damens sida. Hon var mer än nöjd. "Visst är det gott mamma? Jag tycker det är brålgott, minst femhundra gott, eller femtisexti gott. Finns det mamma?"

Vi har som ni förstår haft vår vanliga lediga tisdag. En tisdag, som överraskade med ett ymnigt snöfall, efter all sommarvärme. Precis som våren brukar. Ett fantastiskt väder när allt man önskar är att få sitta hemma och kura. Så det har vi gjort idag. Klarat av diverse sysslor och kurat i soffan.

På eftermiddagen hämtade vi P i skolan och åkte till fiollektionen i Barkarby. Inget lekande ute, till barnens besvikelse, men vi var ju med på lektionen och det tyckte S var kul. Fiolläraren är helt enkelt underbar. Jag gillar henne bara mer och mer. Vilket under av tålamod och vad man ser att hon gillar att umgås med barn. Strålade åt S:s tokigheter (för inte kunde S sitta still, när det spelades "hälig" musik) och drog fram en knallblå ukulele och spelade en trudelutt för den överlycklige S.

I bilen innan vi gick till fiollektionen. Så tråkigt väder att man inte ens ville stå ute för att få i sig en frukt.

Popdiva och konstnär:

Lady Gaga? Eller kanske Pink, som hon gillar att dansa till:

Till Mary!

Du kan känna dig nöjd med att du har gjort en liten tjej VÄLDIGT glad idag! TACK!!!

För er andra kan jag berätta att hon hade en utlottning inne på sin blogg. När det bara var tre som anmälde sig, så gjorde hon en omgång mikrofoner till, så att alla fick.Det är vi jätteglada för. Speciellt S!

Hon har alltså VIRKAT dem. Titta in på bloggen får ni se vilka coola grejer hon virkat.

Försökte lägga in en film när hon sjöng i dem, men det fungerade inte.

Fiollektion och utomhuslek.

Tisdag och dags för P:s fiollektion i Barkarbyskolan. Jag och S väntade utanför i det fina vårvädret. De har en linbana där, som ungarna älskar. Nedan, lite lekbilder och så en liten filmsnutt:

Förtrollad

För något år sedan gick filmen "Förtrollad" på TV en lördagskväll. Vi hade tittat på något annat och råkade bara zappa över till den. Både S och P blev alldeles "förtrollade".
S har pratat om filmen sedan dess. I går gick den igen och jag spelade in den, eftersom jag visste att hon skulle vara hemma idag. Riktigt lyckat. Hon såg den först ett varv helt uppslukad och sen har vi snabbspolat igenom den ett antal gånger.
Här är favoritscenen för både mor och dotter. Om man tar det lugnt och bara dansar lite försiktigt, så blir det inte så stora hostattacker och man blir väldigt, väldigt lycklig:

Vår lediga dag.

S äter misosoppa i väntan på lunchen.

På förmiddagen sedvanligt mys, med TV-tittande, lite träning och ett bad. Lunch intog vi tillsammans med R, på en thai-restaurang bakom IKEA. Jag behövde bilen på eftermiddagen så han hämtade upp oss och så åkte vi dit, eftersom vi trodde att det skulle gå snabbt att äta där. Det var helt fel kan jag meddela. Maken till långsam service var längesedan jag upplevde på ett lunch-hak. Men gott var det i alla fall och mätta blev vi.

När vi hade kört maken till jobbet, åkte vi hem och väntade in P, för att ta honom till fiol-lektion i Barkarbyskolan. Han har varit borta så många gånger nu, pga sjukdom och skolsaker, att fiolläraren erbjöd honom att komma på några extralektioner. Under tiden roade jag och S oss utanför i kylan:

Kul med linbana.

Fniss:

Efter kylan var det gott med lite varm choklad på pappas jobb.

Ledig dag, eller inte. När det är obligatorisk temautbildning på jobbet, så är det bara att gå dit. Så efter maten var det bara att ge sig ut i kylan. Lite baklänges sådär.

Den är här nu!

Tror vi har jordens lyckligaste 9-åring just nu.

Äntligen egen stereo

S är verkligen överlycklig över att ha musik på rummet. Nu har hon somnat - själv, med Eminem i högtalarna. Tydligen sövande. I morgon ska vi upp klockan sex för att sjunga för en 15-åring. Han ska på prao och ska åka tidigt. Han sa ödmjukt att vi kanske inte orkade upp, men det är klart vi gör, för jag hörde ju hur gärna han vill att det ska vara som det ska, även om man fyller 15.

Musikdrama

Man har ju bevittnat ett antal musikdramaföreställningar genom åren. Med julspelen blir det minst två per barn. Men jag måste säga att jag nog blivit mest tagen och glad av kvällens. Barnen agerade och sjöng väldigt bra. Speciellt de som hade soloroller. Rent fantastiskt duktiga. Och P:s bästis E var nalle och hade en talroll. Så gullig. S blev helt salig då hon såg att det var han, genom att hon såg hans hår.

P gömde sig längst bak. Han är lik sin äldste bror, vill helst inte synas. På lördag är det fioluppvisning, men vi har inte sett honom där än - han vill INTE.

På tal om min äldste son, så har jag varit på kvartsamtal med honom idag. Det var ett bra samtal. Mer än så kan jag inte säga. Han har en bra mentor. En som kan peppa, det kan behövas ibland. I övrigt har jag tvättat en massa tvätt, varit till Stinsen och handlat skor och städat litegrann (inte ens i närheten av vad som behövs, men det är en annan historia).

Den lille fiolspelaren:

Vi har varit och hämtat ut en lånefiol på Kulturskolan.

Hejdå stråklek, hej fiollektioner. Farfar skulle varit stolt över generna som går vidare:

Musikerna

Kom på att jag filmade de små (och stora) "musikerna igår.

Förutseende.

Babian

"Å mamma, vet du vad det är för band som spelar låten till sommarlovsprogrammet?"

Och "Ja, men faktiskt kära barn, du har ju så otroligt hippa musikföräldrar, att de både har sett dem på scen och pratat med dem, samt köpt skivan, redan i vintras. Varsågod!"

(De var förband till Timo på Debaser, men det behöver vi ju inte säga)

Å, dessa ödmjuka, genialiska, unga musiker.

Närkontakt av tredje graden

Precis hemkommen från en fantastisk spelning med Erik Hassle, på lilla scenen, Gröna Lund.

Vi hastade iväg, något för sent och anlände ungefär samtidigt, som det var dags för start. Det var proppat med folk under taket och vi stod och funderade på vart vi skulle ta vägen, då vi upptäckte Hassle i egen hög person, precis bredvid.

"Hej, Erik" sa maken "Vilken tur att du står här, så vi hör dig" kläcker jag så där ofyndigt ur mig. Störa en musiker på väg upp på scen. Han drog proppen ur örat (nu heter det nog inte propp, men ni förstår vad jag menar) och sa: "Hej, allt väl med er?" Innan han gick in i sig själv igen, stretchade lite och gick upp på scen och gjorde som sagt en fantastisk spelning. Lite övertänd i början, som han sa (han blev väl störd i sin koncentration), men det hämtade han upp med råge.

Bra musik, bra röst och otroligt bra mellansnack, ödmjukt, roligt, avslappnat.

Mest egen musik, men så avslöjade han ett litet projekt de höll på med under de resor han varit på - covers - och en egen tolkning av "Suspicous minds" klingade fram. Jag hade gåshud ända ner på benen. Vilken röst den killen har!

Om två veckor står vi där igen, för att lyssna på ett annat ödmjukt musikaliskt geni. Ni kan ju gissa vem? Jag kan ju säga att det är någon jag INTE vill missa.

Nu sitter vi här med semesterns första GT på en skön balkong.

SKÅL för semestern!

En musikalisk resa

En 50-talsreporter intervjuar Elvis. T och bästiskompisen F

I kväll har vi avnjutit femmornas musikavslutning "En musikalisk resa från 50-tal till 2000-tal. P kom ju hem och var helt lyrisk över hur bra de var. Man kan väl säga att det var lite blandat, men vad imponerad man blir av barnen som kliver fram och vågar. Heja dem! Det dansades sjöngs och mimades genom musikhistorien.

Den lille fiolspelaren

I två terminer har P gått på "stråklek". Han har gillat det, men säger att han inte vill fortsätta till hösten. Vi får väl se om han ångrar sig. I går var det i alla fall dags för avslutning.

Å, vilken ångest den stackars pojken har haft över detta uppträdande. Det gick såklart hur bra som helst (men lät väl inte alldeles strålande i makens öron - det är ju bara lek, än så länge) och efteråt var han naturligtvis hur stolt som helst.

S har klätt sig själv - hon har egen stil i alla fall.

Nervös innan.

Full koncentration.

Hatt från Grönan i lördags.

En inte så kaxig S. Hon är snorig och hostig och har haft riktig "skällhosta". Tur vi har mediciner och vilken tur att jag är ledig i två dagar nu (dagis har planeringsdag i morgon), så vi behöver inte ens fundera över om, eller vem som ska vabba (R var hemma i går).

Eldfri Valborg

På den tiden det begav sig.

Det blev ingen brasa för den här familjen. Kommunen har slutat med klassikern Kvarnbacken och då är det inte roligt längre. Sätta sig i en bil och parkera på knökfulla ytor där ingen kommer fram, är inte förknippat med Valborg för mig. Man ska promenera hemifrån i samlad trupp och man ska träffa en massa folk man känner. Annars kan det vara.
Inte gjorde det oss föräldrar så där vansinnigt mycket att missa elden. Barnen verkar inte direkt som att de saknat det heller. Jo, P frågade mig i morse varför vi inte såg nån eld, men godtog min förklaring. Vi var så otroligt trötta vi föräldrar igår. Vägrar att tro att det på något vis alls har att göra med att vi var ute och svirade två dar innan. Jag menar SÅ sent blev det ju inte och inte drack vi en massa alkohol där heller (mer om det nedan).
Nä. vi skyller på pollen och hårt jobbande i stället. Det var otroligt skönt att bara sjunka ner i soffan och titta på TV istället.

Är fortfarande upplyft efter onsdagen. Det var en magisk kväll.
Hemma tog vi en dry martini på balkongen och tog sedan tåget in till stan. Innan konserten gick vi på Kvarnen. Jag åt fantstiskt god rimmad lax med stuvad potatis och drack gott vin till det. R tog en drink. Strax innan vi gick till Debaser, sa R att "Nu ska jag nog inte dricka nåt mer, man ska ju ändå jobba i morgon". När vi sen kom dit, stod det en lapp med informationen: "Det är ingen alkoholförsäljning i kväll, eftersom det är en allages-konsert". Helt okej, vi var ju som sagt där för musiken och rätt skönt att det inte fanns något alternativ. Men vad tusan betydde allage? Vi funderade väldigt över det, men kände oss mest lite ute, som inte fattade musiktugget. Efter konserten tittade R på skylten igen och viskade till mig "Jag tror det betyder all age (alla åldrar)". Vi fnittrade och kände oss lite dumma, men varför i hela världen skriver man just det ordet på engelska?
Jag har funderat en hel del på det här med Timo Räisänen. Jag har nämligen inte varit så där överdrivet förtjust i Timo på skiva, men live är jag helt lyrisk. Hade jag inte hört honom i "På spåret" hade jag nog aldrig fastnat. När han sedan var med på julkonserten och visade vilken FANTASTISK liveartist han är, så blev jag såld på riktigt och konserten i onsdags stärkte sannerligen min åsikt om hans briljans, både som sångare och artist. Vi köpte ju nya skivan och den ÄR skitbra, men som live, det blir det aldrig. Jag blir väl tvungen att gå nästa gång han är i stan helt enkelt.

Har tant roligt?

Så sansat som det ser ut här, var det INTE - fullt ös i stort sett från början till slut.

Nä, så var det faktiskt ingen som sa. De som kollar makens blogg, vet att det är ett litet omvänt citat, från när han och kompisen var på punk-konsert. Men nog höjde vi medelåldern en bra bit vid dagens Timo Räisänen konsert. Men vad gjorde väl det oss? För fy F-N vad det var bra!

För 20 år sedan hade jag hoppat järnet, men fyra barn senare räcker det att stå och gunga och klappa takten. Det finns vissa delar av kroppen man vill behålla på sin plats.

Efteråt var det skivköp och signering och R ropade "Pussa frugan" till Timo. Blev en alldeles lagom kindkram i stället. Hade velat säga nåt fyndigt, om hur bra det var och hur fantastisk han är, men jag kände att det bara skulle bli fånigt. Var ju fullt med förälskade småflickor, som gjorde den saken alldeles utmärkt, fast på ett annat sätt kanske.

Jag är såld, ännu mer såld än innan, men arg - på mig själv, som tog i fel singel i röran. Men man har ju Spotify.

Nä, nu måste jag sova. Även en magisk kväll har sitt slut och i morgon är det en helt vanlig dag.

Konsert- och söndagsrapport.

Först, kvällen i går: Moto Boys röst var magisk. Jag var på tok för trött. MEN vi hade en fin kväll och gick ut genom Debasers port samtidigt som discofolket klev in. Coolt ställe det där. En del människor visste inte ens om att det pågick en suverän konsert i ett av utrymmena. Blev värsta kontrasten när man skulle gå på toaletten och folk minglade till discomusik i baren. Allra coolast var dock när vi stod i kön på väg in (som vi förövrigt kom precis lagom till, för två minuter efter vi klivit in i den var den tredubbelt så lång). När vi stod där och väntade kom självaste Moto Boy klivande uppför trappan. Inga sceningångar här inte. 98% av kön verkade inte ens fatta att det var han. Precis innan han skulle kliva fram till vakterna, vände han sig om och tog ett kort på den ringlande kön. Tror jag det. Vilken grej att så många kommer för ens egen skull. Han tog upp det i mellansnacket - hur många vi var som var där. Helt klart en ödmjuk kille.

I dag; vi sov till efter tio. Fantastiskt att man har så stora barn att de fixar sig själva. De som känner mig fattar dock att det största av allt var ju att jag SOV!

Efter en lugn förmiddag med storfrukost och lite TV-slöande i soffan, tog vi med oss kaffe ut och kollade över cyklarna. Vi får inte ens upp låset på F:s cykel. Ett sånt där svindyrt säkerhetslås - nog tusan är det säkert alltid, om inte ens han kan använda cykeln. Nu är det fullpumpat med låsolja, undrar om det hjälper om det får verka ett tag? Hans cykel blev för övrigt kastad mot porten häromnatten, och var lite tillknöcklad i framgaffeln, men det verkar inte vara någon större fara med just den biten i alla fall - om vi bara får upp låset som sagt. Han är annars den enda som INTE har punka. Alltså kollade vi dimensionen på alla däck och åkte till ICA Maxi och köpte en massa nya slangar och en del annat.

Sedan hem och så gjode maken nytt gott kött till potatisgratängen från igår - nu är det officiellt: han göder mig. Jag får gå på snåldiet i veckan.

Nedan lite bilder från dagen:

När vi hade fipplat med cyklarna en stund, fikade vi utanför Konsum. Faster L och svåger K kom förbi. S blev bjuden på glass av sin gulliga faster.

Innan Maxi-shoppingen blev det en korv. Man handlar bättre om man inte är hungrig.

Den här köpte vi INTE - till S stora förtret.

Medan R lagade mat, städade jag och S. Eller, jag dammsög med slangen runt alla hörn och hon drog runt munstycket och sjöng glada dammsugarsånger. Det gjorde helt klart städningen lite roligare.

Middag framför TV:n. Man kan ju inte missa Amazing Race! S hade klätt om sig till middagen, som fina damer bör.

Nu är det sen kväll (kvart över nio). I morgon börjar jag ohumant tidigt. S har snurrat i sängen i en och en halv timme nu. Naturligtvis är det omöjligt att somna, när man verkligen behöver det. Jag undrar jag, hur det kommer att gå att väcka den unga damen strax efter klockan 6 i morgon bitti?

PS: Jag har inte strukit under första stycket med flit, det blir så ibland, när jag flyttar texten i förhållande till bilder. Jag vet inte varför och inte riktigt hur jag undviker det, så ni får stå ut.

Laddar

Prinsessan S

Försöker ladda batterierna. Efter hårdkörning på jobbet har jag njutit FANTASTISKT god mat, tillagad av maken. Och ändå var det en underdrift. Han går från klarhet till klarhet i köket och jag går upp i storlekar i kläder. Tror ni han göder mig medvetet, eller råkar det bara hänga ihop?

Framåt kvällen vill maken ha med mig på konsert. Det vill han alltid. Oftast säger jag nej. Jag orkar liksom inte åka till stan och komma hem mitt i natten. I dag har jag i alla fall sagt ja och vi ska lyssna på Moto Boy på Medis. Det går tungt med laddandet måste jag säga och nu ska jag lägga barn. Vad tror ni om det?

Mina ögonlock känns...tuuungaaa...

En godnattsaga

Nu ska jag berätta en historia om en pojke.

På det sena 80-talet, var han ofta ute och roade sig på ortens lokala hak. Så även denna helgkväll. Men denna kväll var väldigt speciell, för plötsligt på dansgolvet föll ögonen på en flicka, som han tyckte såg ovanligt tilltalande ut. Han tog kontakt och de dansade hela kvällen. På natten följde han henne hem, till hennes föräldrars hus. Han fick sova på soffan, men det tog han med ro. Från den dagen var han nämligen Kär. De var tillsammans i några månader, tills hon plötsligt meddelade att det var slut, för hon ville ut och se mer av världen (läs Tystberga) och det fanns inte plats för honom i det livet.

Han sörjde ett litet tag, men hittade snart en ny flicka att dela sitt liv med. Det gick några år och pojken fick för sig att han behövde en hobby. Han gick med i Röda Korset och hamnade på en kursgård. När han satt utanför kursgården och väntade på att den första kursen skulle starta, skymdes plötsligt solen av någon. Där stod den första flickan. Hon skulle också gå kursen. Från den dagen var hans liv sig inte riktigt likt längre. De började umgås, som vänner, något annat gick ju inte, han var ju förlovad. Det blev en djup vänskap, med mycket prat och mycket umgänge.

Så gick åren. Förhållandet med flicka nummer två var över och en dag var det dags för ny kurs. Flicka nummer ett skulle också dit. Hon hade precis fyllt 25 år och han bestämde sig för att uppvakta henne med en present. En konsertbiljett och en pannkakslagg (fråga mig inte, men sådan var nu den pojken). Flickan blev mycket glad för presenterna - lite fundersam över att få en stekpanna, men sa ingenting. Hon hade heller aldrig hört talas om artisten, men det spelade ju mindre roll. Under helgen pratade de som vanligt mycket. Flickan, som börjat fundera över var denna vänskap skulle ta vägen egentligen, frågade om det var så att han kanske inte skulle behöva henne, när han inte hade ett förhållande att prata om, fick till svar att "Det skulle han alltid behöva, för han älskade ju henne". Då sa det KLICK i flickan. Det var ju SÅ det var, även för henne! Hon hade bara inte velat se det, för att bli kär i någon som var upptagen, kändes ju helt omöjligt. Några veckor senare var det dags för konsert. De gick dit som ett par och flickan misstänker fortfarande, att det var lite baktanke med de där konsertbiljetterna. Men vad bryr hon sig om det? Han fick ha hur mycket baktankar han ville, bara de gällde henne.

I år har det gått sjutton år och de två har numera fyra underbara ungar och en femrummare i förorten och i kväll har de varit på en minst lika underbar konsert med samma artist och en annan, som de inte kände till så bra innan och haft en alldeles magisk mysrysig kväll, tillsammans med en vän, som också var med den där första gången, för sjutton år sedan.

Det står lite mer om denna konsert här:

Svenskan

Whatsup sthlm