Jag har närt en EMO vid min barm:

Med nådig tillåtelse av min äldsta telning visar jag här lite bilder på dagens look.

Kanske ska understryka att de ska ta niornas spexbild i dag. Tycker annars att han klär i det rätt bra, eller vad säger ni? Man är ingen sminkör direkt, men det fick duga. I går kväll fick han håret klippt och färgat av sin faster. Ligger i generna det där med engagemang när det gäller att klä ut sig tror jag.

En ovanlig syn

Han kan ju vara riktigt händig, min äldste son, om det bara kniper. Om han vill ha ihop sin julklapp till exempel. Jag kunde inte låta bli att smyga fram med kameran.

Telefonkoma och hjärtat i halsgropen.

I bland känns det mer påtagligt när de ordinarie kommunikationskanalerna inte fungerar. I alla fall om man precis sitter i telefon och håller på att göra upp om hur två barn ska leka efter skolan dagen efter. Så var det i går. P:s kompis ringde på min mobil och så skulle jag komma överens med pappan om formerna för skjuts, lämnande mm. DÅ bröts förbindelsen, för att vara död resten av kvällen. Hemtelefonen var typiskt nog placerad i koma, efter för lång frånvaro av laddare (det är tydligen VÄLDIGT svårt att låta bli att lämna telefonen på rummet i den här familjen). Efter att ha försökt skicka sms och ringa i någon timme, kom jag på att jag hade mammans mailadress och så fick vi kontakt till slut.

Äldste sonen var dock på vift. Skulle till nån kompis efter skolan och göra klart ett skolprojekt. Vid tio, när vi skulle gå till sängs hade han fortfarande inte kommit hem. Jaja, tänkte jag, han lär väl komma strax och jag somnar nog inte innan. Men OJ vad jag gjorde. Halv två vaknade jag med ett ryck och insåg att jag aldrig hade hört honom komma. Gick upp och kollade: Han var inte där!

Väckte R, som gick upp. Jag försökte med min mobil, som fortfarande inte hade kontakt med yttervärlden. Kom på att hemtelefonen stod i laddaren. NÄHÄ, slarvpellen som ställt dit den hade inte sett till att den laddade - fortfarande i koma.

Jag försökte tänka lugnt. Han har en kompis som bor där det inte går bussar. Antagligen sov han ju kvar.

Precis då fick R igång sin mobil och hans fick tydligen kontakt och det visade sig att den förlorade sonen skrivit två sms "Kan ni hämta mig, eller ska jag sova här" samt lite senare "Okej då sover jag här". Det var en sabla tur insåg jag, för inte skulle jag ha kunnat lugnt somna om, utan att veta säkert var han var. Det var svårt nog ändå, efter att ha vaknat till ordentligt, när jag insåg att han inte kommit hem.

Nu på morgonen fungerade min mobilkommunikation igen och vi har haft en konversation om vikten av att PLANERA, inte komma på klockan tio på kvällen att man kanske behöver skjuts. Undrar om det hjälper...

Fick mig att tänka på en gång när jag var yngre. Jag var äldre än F är nu (18-19), men jag bodde hemma igen efter en period borta. Var med kompisar hos en annan kompis på Ingarö och plötsligt var det för sent att ta sig hem. Min finurliga tanke, som kändes bra just då, var att INTE ringa hem, eftersom det var så sent och jag skulle väcka mamma och pappa. Inte så finurlig visade det sig, eftersom de visst varit vakna och undrat var jag var. Så att hellre väcka och tala om var man är lärde jag mig efter det.

Att lära sig den tunga vägen

Tisdag; en av matsäcksdagarna. Vi startar den vid fyratiden, eftersom S inte åt ordentlig middag i går och förvägrades smörgås vid läggdags, för det är ett otyg att äta vid nattning för att man inte gillade middagen, eller att nu tyckte vi att hon skulle lära sig, eller nåt och då vid fyra så kunde hon inte sova gott längre på grund av magknip. Ändå ville hon inte vakna och jag vet inte om fler har såna barn, men mitt är då inte roligt precis då - där mellan vaken och sova och man inte vet riktigt vad som är orsaken (en teori var kissnödig, eftersom hon drack med sugrör, som är så kul och då blev det en MASSA vatten istället för den där smörgåsen). Summan av allt: En sur mamma, en sur pappa och en inte helt osur dotter. Dessutom två trötta bröder, som inte kunnat sova av allt liv. En trött tonåring också, trots att han inte hade hört ett ljud av sin syster.

Den trötta tonåringen var annars den jag tänkt skriva om. Så här såg min morgon med honom ut:

"Mamma, kan du göra i ordning min matsäck, jag måste ..."

Det kunde jag väl. Efter alldeles väldigt lång tid var han klar med sitt måste.

"Oj, nu är jag jättesen och har bråttom - kan jag låna din dator"

Då visar det sig att han ska kolla vart han ska! Då, när han har i alla fall på nåt sätt har insett att han har bråttom, men han vet inte vart.

"MEN MAMMA, har du inte office på din dator"

"Nja, jag har väl open office"

"Det funkar inte, jag kan inte läsa det här dokumentet, nu vet jag inte var jag ska"

Slutade med att han startade två andra datorer, medan jag försökte ladda ner nån wordwiever, som visade fyrkanter istället för bokstäver och han fick upp sitt dokument och skulle vara tio minuter senare - i Barkarby.

I ett sånt läge är jag en snäll lugn mamma, som går oduschad ur huset med en dotter i pyjamas och skjutsar min son. Kanske borde han fått sig en läxa, men jag vet inte om det hade varit en bra en. Han ville ju inte ens dit, så kanske var det en bättre att det inte gick att smita.

Vad har vi lärt oss av det här?

1.En smörgås vid läggdags kanske inte är hela världen. I alla fall inte om man vill undvika mardrömsuppvaknanden vid fyra (fast det visste JAG redan innan).

2. Lita inte på dina tonårsbarn när de säger att de har allt under kontroll

3. Det är bra att ha en bil i beredskap.

4. Man blir trött av att inte få sova ordentligt.

Ny ekipering

F i sina nya "finkläder". T:s kommentar var: "Har DU valt de kläderna själv? Men DU har väl ingen klädsmak, hur gick det till" (i sin omvända form en komplimang).

Min äldste son har dragit iväg på längden och hade i stort sett inte ett enda par byxor kvar, som passade. Alltså var det hög tid för lite shopping. En timme innan stängning anlände vi till centrum, men utnyttjade tiden väl. Ratade snabbt Kapp Ahl och hamnade på HM, där de hade en fantastisk trevlig REA-snurra. Kom hem med tre par nya byxor, en skjorta, väst, slips, munkjacka och en hatt för 1200. Hade dessutom ett presentkort på 200 kronor, så 1000 kronor fattigare, med så mycket nya kläder, kändes helt okej. Inser lätt att det finns tonåringar som kräver ETT par byxor för det priset.

Min äldste son.

Min förstfödda har blivit en gänglig tonåring, med 43:or i skor, finnar på näsan och svajjig röst. Var har min lilla kille tagit vägen. Han som stod på stolen och tjöt som en ambulans, när jag sa att han hade bra balans, som kallade Alfons Åberg, för Alfons Blåbär och som kom på uttrycket "leknödig"?

Han är en lugn kille, som inte orsakar sina föräldrar så mycket av de där vanliga tonårsproblemen. Inte mer än några småsaker då och då. Lite obstinat mothugg i sådana frågor som föräldrar och barn ska huggas om, som sovtider och månadspengens storlek. Han har en underbar humor och är trevlig att umgås med. Hjälper oftast till med barnpassning, när vi ber honom och är otroligt gullig med sin lillasyster (de andra med, när han inte har fullt upp med att syskontjafsa med dem). Han är dessutom så gammal att jag inte kan säga vad jag vill om honom, var som helst. Alltså får jag hejda mig lite.

Kan i alla fall berätta att i dag har han startat sin två veckors PRAO på Ericsson i Kista. Han var mycket nöjd efter sin första dag och ser fram emot imorgon. Det känns bra.

Huset fullt

Lite extrabarn över natten och så även på morgonen. Ändå ovanligt lugnt (kanske därför?).

Till slut vaknade även tonåringarna och fixade frukost, några timmar efter oss andra. De protesterade lite först, men ställde sen upp framför kameran, så man får ju passa på :)

S passade på att äta "second breakfast" (kolla in klädseln - kjol utanpå klänningen).

HA-dag

Står för hemarbetsdag och det är F som har den. Det betyder på något sätt att de inte ska befinna sig i skolan, men förväntas utföra samma arbete som där. Det innebär också att de kan jobba lite hårdare kvällarna innan och ha en del tid över den dagen. Så har F gjort. Praktiskt, eftersom hans klass ska sälja bröd för att tjäna pengar till klasskassan och jag är ledig. Det har varit så mysigt att baka med honom och strax ska vi åka iväg och äta lunch, samt till outleten, eftersom han har fått ett presentkort på en cd-affär där. Sen ska vi köra upp brödet till ICA (de ska stå utanför). Vi själva ska inte stå förrän senare, men det måste ju finnas bröd där när de börjar.

Paus med varm choklad

Det färdiga resultatet

Förändring

Det händer mycket med min äldste son just nu. Han växer, fötterna växer, rösten svajjar och en och annan finne tittar fram på näsan. Han börjar bli en fullfjädrad tonåring helt enkelt. Just nu en ovanligt trevlig tonåring dessutom. Länge var han en långhårig en, men häromdagen bad han om lite förändring, vilket jag så klart gärna hjälpte till med:

Före (bilden snodd från Mammas blogg - hoppas det var okej Mamma)

Efter. Bilderna är från igår. Det syns inte riktigt, men är numera även kolsvart i håret.

Jag gick med min tonåring på IKEA idag

Jag slutade halv ett, så vi tog en IKEA-lunch

F ville pröva ut en fåtölj till sitt tonårsrum. Tror ingen tvekade om att han är tonåring och jag funderar starkt på att köpa en schäslong åt honom istället: