Ett litet skrutt

Jag blir slagen i "Magiska Labyrinten".

Blev en hemmadag idag. P var så otroligt blek och ynklig när jag väckte honom i morse att jag kände att den där kan jag inte skicka till skolan. Verkar inte vara något specifikt fel på honom, mest matt och hängig. Han hade svårt att somna igår, det kan ju vara en orsak, men inte bara, för SÅ sent blev det inte. Snarare att han kanske hade svårt att somna, eftersom han inte mådde riktigt bra.

S fick dock gå till dagis, men fick en liten sovmorgon. Ingen idé att jäkta iväg tidigt om man inte måste.

Jag och P har hängt i soffan, spelat bordsspel och fikat lite. En mysdag med mamma kanske är vad som behövs för att få honom på rätt spår?

Rapporterna från Åland lyder: Ingen alkohol, lugn, boule, bad, kubb och mys (ungefär, minns inte ordalydelsen helt). De verkar ha det bra i alla fall.

Host host

Jag är hemma med min hostiga dotter. Känns inte helt ovant att skriva de raderna. Ändå har det ju blivit MYCKET bättre det senaste året, så jag ska inte gnälla om det. Till skillnad mot förr så mår hon dessutom ganska bra. Bara att hon hostar och inte orkar så mycket. Dagis orkar hon verkligen inte. Just nu sitter hon vid sin skolbänk och ritar och pratar för sig själv. Hög mysfaktor på det ljudet.

Själv laddar jag för frukost och för att kanske utnyttja den oväntade hemmadagen med att städa lite. Blev inte mycket sånt i helgen, vilket inte innebär att det inte behövs.

Ett ynkligt litet skrutt.

Redan i morse kände jag att det var nåt på gång med S. Hon var inte riktigt sig själv och hade börjat snora och hosta litegrann. Jag sa det till personalen på förskolan och att de skulle ringa om det var nåt. Sen ringde jag vid lunch och hörde hur hon mådde. Hon var inte som vanligt, men ville gå ut var rapporten, så vi bestämde oss för att avvakta. En timme senare orkade hon inte längre, så det var bara att packa ihop och gå och hämta henne. Lite trött och ynklig, satt hon i en soffa och väntade. Som alltid när hon är så där trött blev hon sentimental och grät hela vägen hem, litet tillkämpat tillbakahållet, att hon skulle "saaaaakna daaaaagis". Som om hon skulle sluta för alltid, eller i alla fall vara borta i flera veckor. Det var tungt att gå hem. Så tungt att hon nästan trodde att hon skulle kräkas, men väl hemma och nedbäddad i soffan, gick det över och hon känns rätt okej ändå. Trött och hängig, men helt okej. I morgon är jag ledig, eftersom det är min jobbhelg, så inga sjukbeslut behöver tas förrän på fredag. Femårsgruppen ska på bio i morgon, men det tänker jag inte andas om, för då får vi väl ett till dramatiskt utbrott här hemma.

En myspunkt

I vissa lägen ska man absolut följa devisen att se till helheten och inte detaljerna. Så även när det gäller ett hem. Men ibland, för att orka, är det bättre att fokusera på en punkt och strunta i helheten. Speciellt om hemmet är rätt rörigt och du verkligen inte har ork att ta tag i allt. Det blir lätt att man (läs jag) far runt och gör allt och ingenting, tappar all energi och sen ser det bara värre ut än innan. Men jag har lärt mig och lever oftast efter min egen filosofi och tar en punkt och så njuter jag av den.

P är sjuk. Febern är borta, men han hostar, snorar och är hängig. Själv känner jag mig inte riktigt på topp jag heller. S har fick gå till dagis och vi ska hänga i soffan tillsammans, jag och P. Soffan och soffbordet fick bli dagens punkt. Till det lite munkar, som är P:s stora favorit och så på med "Godzilla", också en favorit. Han må vara trött och hängig, men han njuter i fulla drag:

Ledig och sen vab.

S har gjort en zebra

I går ledig dag. Jag och S hade en riktig mysdag. Jag tvättade en massa och vi tog fram målarfärgerna en stund. Sedan fick vi en promenad, när vi hämtade P på skolan.

I dag hade vi en rörig morgon. P var seg och hade ont i huvudet. Han skulle försöka gå till skolan i alla fall. Precis när vi skulle gå såg jag S:s tumme, som hon sagt ett tag att det gjort ont i och jag har väl inte kollat så jättenoga. Den har sett lite röd ut vid nagelbandet, men nu var den alldeles svullen och lite varig vid kanten. Hon fick gå till dagis, för att eventuellt bli hämtad om jag fick tid på vårdcentralen. Halvvägs till jobbet hade P ringt. Han orkade inte ens gå. Jag gick till jobbet och sa att jag måste gå hem. Jag och chefen J hade i alla fall ett kort möte först. Kändes skönt att få komma igång med vårens punkter. Vårdcentralen ringde. Sköterskan tyckte att jag skulle testa med alsolspritsomslag först Så jag köpte det och gick förbi dagis för att lägga om tummen, innan jag gick hem till hängiga P.

Vi har haft en mysig dag. Han har läst högt ur sin läxa och tittat på film. Själv har jag läst ut den bok jag höll på med och passat på att ta det lugnt.

Tänkte också passa på att hämta hem S lite tidigare, så att jag kan lägga om tummen på nytt och se om den verkar reagera på behandlingen. Om den inte blir bättre sa de att jag ska ringa imorgon igen.

R har bokat resa till Paris nästa helg. Vi hade först tänkt åka båda, men det funkade inte riktigt. Jag jobbar på lördagen, men hoppas kunna byta bort den dagen. Annars måste jag hitta barnvakt. S kan ju inte vara med killarna en hel dag och P ska på ett kalas i Viksjö, Det känns lite rörigt att överlåta till någon annan, så byte känns som bästa alternativet.

Pesthärd

Tidig måndag, vilket innebär upp halv sex. jag brukar duscha och SEN väcka S. Idag vaknade hon själv, precis när jag var på väg in i duschen. Hon hade drömt. Hon berättade ingående om sin dröm, för att sen lägga sig i en liten hög på det varma badrumsgolvet medan jag duschade. Hon brukar såklart vara trött så där tidigt, men när hon väl vaknar till brukar hon skutta till dagis. Idag hade hon ont i magen och ville inte alls vakna till. Hon åt lite dåligt igår, så jag tänkte att det kunde vara därför och försökte få i henne något att äta. Det gick inte alls bra.
R kom upp och vi velade fram och tillbaka. Jag hade nycklarna till jobbet, eftersom jag skulle öppna och han hade en läkartid klockan tio. Slutade med att han var hemma till halv tio och jag gick till jobbet och tog hand om kontoret och lite plock, innan jag for hem igen och vabbade resten av dagen.

När jag kom hem hade S precis kräkts. Senare på dagen somnade hon och vaknade av att hon gjorde det igen. Ska inte gå in på detaljer, men jag är glad att jag har tvättmaskin hemma just nu - den går varm. På eftermiddagen var hon envis och skulle ha vatten och så var det igång igen, men nu verkar hon mycket piggare.

Hemma idag var även P och F. Inte pga magsjuka vad det verkar. F är förkyld och superhängig och P hade ont i huvudet och magen och har gått omkring helt blek, men det verkar bättre nu.

Nu håller jag bara tummarna för att det är över för hennes del, att ingen annan får och OM jag nu ska ha det, att det kommer fort, så att jag är frisk till på fredag, när vi ska åka.

Feber och maskerad

Jag och P, på väg till klassfesten.

S fick som sagt feber och naturligtvis vaknade hon till på natten, ungefär samtidigt som jag somnade in. Jag gav alvedon och hämtade smörgås, eftersom hon somnat innan maten och jag insåg att viss hunger borde föreligga. Hon var så trött att hon knappt orkade äta, men samtidigt för hungrig för att kunna somna. Det tog ett par timmars snurrande, innan vi båda somnade om och sen var det inte så långt tills det var dags att kliva upp. Jag vaknade naturligtvis långt innan och låg och nojjade om att vabba, eftersom det är fredag. Insåg dock att ett par timmars sömn gjorde mig mindre lämplig på jobbet också. S gjorde sig garanterat inte på dagis i alla fall.

Alltså blev vi hemma och hade en riktigt mysig dag. S sov till halv tio. Vaknade lite småfebrig och groggy, men piggnade till framåt dagen. Själv har jag mest legat i soffan och försökt bli lite pigg. Sova var kört.

På kvällen var det dags för P:s klassfest. Klassfest med föräldrar. Det enda positiva med att jag var hemma och vabbade egentligen, för festen började när jag egentligen slutade. Nu fick jag tid att fixa till mig, eftersom det var maskerad. Precis som R sa, så var jag mest utklädd av de vuxna, men det struntar jag i. Är så gammal nu att jag gör det jag tycket är kul och nu kände jag för att spöka ut mig den här gången.

Det var en fantastiskt trevlig klassfest. Väldigt välordnad, med grillade hamburgare och en massa aktiviteter och barnen var bara helt underbara. Nu är jag fantastiskt trött, men ändå nöjd med både dag och kväll.

LIMBO!

Smyginspelat

En febrig S har somnat i soffan - förlåt PÅ soffryggen.

Har haft S hemma sedan i onsdags. Började med snor och kladd i ögonen, men ganska pigg. Trodde det skulle räcka med en dag, men så kom febern och det var bara att fortsätta. I natt var den hög, men gick att sänka med febernedsättande och sen sov hon relativt gott hela natten. Vaknade med lite feber, men inte alls lika hög och nu verkar den i stort sett vara borta. Ingen hosta denna gång (?!).

Hon har varit så mysig idag. Pulat runt med sitt och sjunger som vanligt HELA TIDEN.

Själv har jag också varit lite småhängig, så det har nog inte varit helt fel med lite vila. Hade några "måsten", då S-e på jobbet fyller 60 snart och skulle firas idag, eftersom hon åker bort sen. Jag gjorde ett kort och köpte blommor och transporterade över dem till jobbarkompisen K i går kväll. Det var så mysigt att komma dit och träffa familjen. Blev inbjuden på god mat (halv nio på kvällen) och satt kvar och pratade en stund. En tid för många år sedan umgicks vi flitigt privat, våra pojkar lekte och jag gick ofta dit under min föräldraledighet med T. Kändes att jag saknat det. Det ska till nåt speciellt för att man bara ska komma över till någon så där på kvällstid. Det är såna där guldögonblick i vardagen, som man njuter extra mycket av.

Här kommer Pippi Långstrump

S vaknade pigg och glad, men supersnorig med kladdiga ögon, så efter moget övervägande valde jag att vara hemma idag. Passade på att städa hennes rum och plocka lite i övrigt. Hann sitta i TV-soffan med min förkylningshängige äldsting också, så jag har inte bara utnyttjat den oväntade hemmadagen, eller jo, det är ju att utnyttja den det med såklart.

S har varit urmysig. Med i städningen av sitt rum, utan gnäll och mest bara småpysslig hela dagen. På eftermiddagen ville hon vara Pippi. Det gick ju att ordna. Sen ville hon att jag också skulle vara, för "Det var du en gång mamma och det var kul". Förklarade att jag ska till jobbet (utbildning i kväll) och inte ville vara prickig där.

"Om du har prickar tror de att du är sjuk, men om du har tofsar ser de att du är Pippi"

Jo, men då så, då var det väl bara att klä ut sig då?

Mysiga S

Pärlor är kul, men inte använder hon dem som man "ska" direkt.

Trots en eländig hosta är S relativt pigg. Pular på som vanligt, med diverse utbrott däremellan. Vi hittade en liten låda i flyttkartongerna vi tittade igenom, som S tyckte var VÄLDIGT spännande:

"Men mamma, varför är de så små" undrade S. "För att dockorna ska kunna äta med dem", svarade jag. "Dockorna? Hm, dockorna. Har jag några dockor?" Efter ett långt letande hittade hon i alla fall en stackars naken docka, som verkade passa ihop med servisen i såväl ålder som kantstötthet (Hon har några dockor, men är inte så intresserad av dem. De flesta har hamnat uppe på hyllan):

En annorlunda dag.

Det var ju tur att jag njöt som jag gjorde av dagen igår, eftersom den följdes av en värre natt, än den mot måndagen. Nu har hostan tagit sitt grepp ordentligt om S och det var såklart det som gjorde att hon hade svårt att sova. Precis som i måndags knatade jag till jobbet, efter en vaken-natt. S fick stanna hemma med Pappa.

På jobbet väntade ett överfullt lager, pallar som rasade in och omflyttning på hela "min" avdelning. På onsdag är det "modulskifte", vilket innebär nyheter, som ska finnas i minst ett år och prisändringar. Alltså måste man flytta om. Planen var egentligen att jag skulle göra hälften i dag, då jag skulle sluta halv två och resten i morgon, men eftersom S behöver vara hemma och R har massor på sitt jobb just nu, kom jag överens med min chef om att gör allt i dag och vara hemma och vabba i morgon.

Omflyttningen gick faktiskt bättre än jag trott. Man börjar ju få in lite vana, samt att vi undvikit i att fylla på rödvin de senaste dagarna (en stor anledning till det fulla lagret). Halv fyra var jag helt klar och kunde gå hem. Jag lär ha fantastiskt ont i kroppen i morgon, men det var samtidigt skönt att bli klart med allt på en dag. Nu kan jag vara hemma med gott samvete (ja inte för att jag direkt brukar ha dåligt samvete annars heller).

På kvällen gick jag och T en kvällspromenad. Han hostar fortfarande en hel del och hade hostat på skolan idag, när han sprang. Alltså ingen fotbollsträning. Då kom jag på att vi kunde ta en promenad och visa hur man går för att komma till skolan där de fystränar på lördagar och samtidigt få lite motion, utan att springa. Det råkar även vara min gamla låg- och mellanstadieskola, så vi passade på att ta en liten rundtur och kollade in de ställen jag växte upp på. En mysig promenad, med en massa prat. Sen gick vi hem för att titta på "halv åtta hos mig" och nu ska vi dricka te.

Försäkringskassan

Blev ju lite orolig häromdagen, när jag fick höra i kommentarerna att J inte fått godkänt, när hon ville byta semestern mot vab. I dag fick jag svar:

Hej!
Om barnet blir sjukt när du har semester så kan du få byta ut semester mot tillfällig föräldrapenning. Detta förutsatt att din arbetsgivare godkänner att du byter semester mot tillfällig föräldrapenning.

Det verkar alltså vara hos arbetsgivaren det ligger och med jobbet har jag redan pratat. Skönt. Strul är ju det minsta man vill ha. Speciellt om de skulle komma i efterhand och säga nåt.

LUFT!

Det är tur att man har kvar vagnen, även om den nästan aldrig används nuförtiden.

Min lilla trasa och jag, har haft en ganska mysig dag ändå. Vi tog ett långt skönt bad, då hon levde upp litegrann och bjöd på pizza och glass med grädde, byggde skumhus till plastdjuren och babblade på. Efter det försökte jag mig på lite lunch, vilket inte riktigt gick hem. Äta är inte riktigt hennes grej fortfarande. Efter det satte jag henne i vagnen och tog en promenad. Otroligt skönt att komma ut och få lite luft. Det var väldigt moddigt på trottoarerna, så jag kunde inte riktigt gå där jag ville, men å andra sidan var det ju jobbigare att gå där jag gick. Vi tog rundan runt skolan och fick med oss P hem. T hade inte slutat än. Vi hade gått förbi en pizzeria på vägen och S kände sig sugen på pizza. Alltså köpte vi pizza på vägen hem. Litegrann petade hon allt i sig i alla fall. Framförallt pizzasallad, som hon älskar. Resten var inte hennes bröder sena att klämma i sig.
Sen kom kompisen R förbi, med mamma C och lämnade ett paket. Ett armband och ett halsband, som han hade gjort själv. Hon blev så otroligt glad och har gått omkring med dem här hemma på eftermiddagen.
Till middag blev det bara toast, för jag har gjort en jättestor fruktsallad, som vi ska äta snart.

Så här tillbringade vi första delen av dagen

Det bidde ingen semester, det bidde en vab

Försöker le litegrann

När jag pratade med min syster igår, sa hon att "Nä, men du ska ju ta ut vab istället, det där ju inte semester". Jag visste inte ens att man kunde göra det, men letade på Försäkringskassans hemsida och insåg att det kunde man ju. Alltså anmälde jag vab. Kan ju vara trevligt att ha kvar den semestern. När jag nu ska ta ut den i stället. Har jag tur blir hon ju friskare framemot slutet av veckan.
Så nu ligger vi här i soffan båda två och tittar på Bolibompa och har det ganska bra. Det är bara lite ork, som ska komma tillbaka i den lilla sjuklingen och lite matlust på vägen.

Allt på en gång

Tack för Barnkanalen och Bolibompa

Det är vattenläcka på andra sidan korsningen. Faster L och K har inget vatten och kom upp i går kväll, med dunkar och flaskor för att hämta hos oss. De ville låna en hink, för spolning vid toalettbesök, men jag tvekade "Tänk om nån blir dålig i natt". Inte vet jag om det var en förbannelse, eller en mors sjätte sinne, men i natt har jag varit oerhört tacksam för att vi inte lånade ut denna hink. Visst vi har väl papperskorgar och annat att tillgå, men det känns bättre att använde en lättsanerad hink.

S ligger i soffan som en urvriden trasa och det verkar inte vara över än. T är också hemma, han känner sig dålig i magen. Nu är ju frågan om det är samma, som vi hade (kan det vara så lång inkubationstid?), eller är det dags för oss också igen? Mest rädd för P, som ju äter penicillin.

Själv har jag en stor fet herpesblåsa på läppen och har glömt köpa salva.

Det är inte riktigt vår tid just nu...

I absurditetens gränsland

Fika. P valde en groda till sig och ett hjärta till mamma - min goding.

Gårdagens känsla av att det började bli bättre var ren inbillning. Tvärtom, så steg febern och halsen kändes värre. Kändes ändå inte läge att åka till akuten, så han har fått leva på smärtstillande och ett löfte om att vi skulle till doktorn i dag.

I dag ringde jag alltså vårdcentralen. De skulle ringa upp tio över åtta, men ringde en kvart senare. Det får man väl stå ut med, som inom rimliga gränser, men sedan brakade det bara utför. Hade ett rent absurt samtal med sköterskan på bokningen. Efter att ha frågat varför jag ringde (och lyssnat med halvt öra, kändes det som) bad hon om personnumret (jag har alltid undrat varför man ska knappa in det, redan när man ringer, eftersom man alltid måste uppge det igen).

"Nä, det måste vara fel" "Eee, jaha" sa jag och funderade så det knakade. "Jag måste ha blandat ihop barnen, de har rätt lika slutsiffror" försökte med den andra kombinationen (T:s) "Nääää" inte det heller. "Oj, oj, men blev det fel då?" sa jag och upprepade P:s personnummer sakta. Men hon fick inte upp honom. "Kan man slå på namn då?" Nä, det kunde man inte, men ändå frågade hon vad han hette och fick tydligen fram honom och jag hade (naturligtvis) angett rätt personnummer, men fortfarande "Nä, jag får inte upp honom, är du säker på att ni bor här - äh jag menar hör hit?" "Alltså, e jaa, var har jag ringt då?" (dum fråga, eftersom jag hade ringt telefonnumret som vi har inlagt i vår telefon och som vi alltid ringer, men efter att ha börjat fundera på om mitt barn var mitt, kändes det inte helt omöjligt att ha bytt vårdcentral också). "Ja, jag kan inte boka honom om jag inte får upp honom". "Nähä, vad ska jag göra då?" "Vänta ett tag"

Sedan väntade jag fem minuter i en tom telefonlur, innan jag lade på.

Funderade precis på att ringa för att få en ny bokningstid (då självklart alla tider skulle vara slut) när hon ringde igen. Hon bad om ursäkt och var faktiskt något lugnare och sakligare. "Ja, alltså, jag kan fortfarande inte få upp honom. Det är något underligt med min dator, men jag låser en tid här för honom och skriver in manuellt. Du måste komma ihåg tiden och läkaren och säga det i kassan". Jag tackade så mycket för min tid och lade på.

Tiden var 9:30 och klockan var 8:40. S skulle till dagis och vi alla skulle göra oss i ordning - stress! Men det gick bra. S var på bra humör och jag slängde av henne, med andan i halsen, hos dagispersonalen i backen utanför dagis. Sen hem och hetsade P att komma i ordning och så kom R och hämtade oss. I kassan på vårdcentralen var jag väldigt noga och berättade att det varit strul och vart jag skulle. Hon hittade oss och registrerade oss och vi fick gå in och vänta. Satt där med min hålögde son i väntrummet, som en snäll patient. Det var väldigt lugnt där och hoppet om att det inte var förseningar, var stor. Klockan tio hade det hoppet försvunnit. Med vårt "strul" i tanke gick jag tillbaka till kassan och frågade om hon visste om det var förseningar. Hon kom ihåg oss och insåg att det var någonting som inte riktigt var som det skulle. Alltså följde hon med och knackade på hos doktorn för att fråga. Nä, han hade så klart inte fått vår tid i sin dator.

Men å så effektiv han var när han väl visste att vi var där. Efter den patienten han hade just då, fick vi komma in och snabbt förklara läget. Han tittade, klämde och stack en pinne i halsen för halsprov (två-tre minuter). Ut och vänta medan han hade nästa patient och så svaret. Streptokocker. Lite snabba frågor om vikt och annat och så var vi ute.

Hade ju tänkt ta servicebussen hem, men det funkade inte, eftersom vi fått order att hämta medicinen direkt. P var helt otroligt duktig och gick till centrum. där vi hämtade medicin och köpte lite uppmuntrande fika till sjuklingen. Sedan gick han resten av vägen hem också (centrum ligger ungefär mitt emellan vårt hem och sjukhuset). När vi var nästan hemma sa den tappre "Egentligen orkar inte mina ben gå så här långt, men jag väcker dom för varje steg".

Hemma däckade han i soffan framför Bolibompa. Den utvalda bakelsen var inte så lockande, men finns ju kvar när han börjar må bättre.

En sjukling

Kaxigare kille har skådats, än min lille P just nu. Feber, snuva och ont i halsen. Men han mår lite bättre i dag, än i går, då han dessutom hade ont i huvudet, så att han grät.

S fick gå till dagis i dag. Ni kan ana hur glad hon var över att få träffa alla sina vänner. P å sin sida är otroligt nöjd över det lugn och ro, som råder här hemma. När man är sjuk får man lite extra och just nu njuter han varm saft och mintkakor till "Peter Pan" på TV.

Understimulerad 4-åring till högstbjudande

Bilden tagen när S precis klippt håret, det är väl typ det enda hon INTE gjort idag.

Livsandarna börjar vakna till liv igen. I somliga mer än i andra. S tror vi inte riktigt att hon var sjuk egentligen, men vem vågar chansa? Och de vill inte ha henne på dagis i alla fall, om vi andra är sjuka. Eller vi andra, det var jag och R. Jag insjuknade under söndagsnatten och R kom hem på måndagen, efter en halv dag på jobbet. Han mer kände sig dålig, än var det, om ni förstår vad jag menar. Jag vet inte om det var bättre, för ibland behöver man få det ur sig och han mådde sannerligen inte bra. S, som alltså inte mådde dåligt, tog till sin uppgift att pyssla om sina sjuka föräldrar, som ville allt annat än att bli ompysslade. "Så lilla mamma, djick lite vatten, så blir du fjisk". Kände sin pappa i pannan "Jaa, du e huk". Otroligt gulligt, som ni förstår. Dessutom hade hon suttit tyst framför Bolibompa, hela förmiddagen, medan jag sov.

I dag har vi inte varit mycket roligare, även om vi inte har sovit. Detta måste ju någon gång ge uttryck i ett understimulerat barn och så är också fallet. Hon har helt enkelt varit odrägligt mycket allt och ingenting och överallt. Vi har försökt vara överseende, men till slut blir man rätt galen. När sedan P kom hem från skolan (de ringde), blek, med stegrande feber och hudvärk och bara grät av att allt var pyton och S inte alls kunde förstå hans behov av ensamhet och ro, då höll det på att rinna över. Han sov dock ett par timmar och fick såväl reliv, som ipren och kunde både äta middag och se på favoritprogrammet "Halv åtta hos mig".

Nu sitter jag i deras rum och S har ÄNTLIGEN somnat (förlåt, men vissa dagar är de billigare än andra) och P ligger och försöker. Vi hoppas på att han inte har samma som vi, för jag klarar mig bra utan magsjuka hos barnen. Jag laddar för en ny vab-dag, med ny sjukdom och nytt barn. S får gå till dagis om inget inträffar, för P behöver lugn och ro och hon behöver leka och om nu det lilla hon hade var magsjuka, så är det mer är 48 timmar sedan nu.

Magsjuka

Har drabbat denna familj. Återkommer med lustigare rapporter, när sådana finns.

Rapport från sjukstugan

S i full koncentration

Sitter och skrattar åt mig själv. Var så hängig i går att jag skrev att det var dags för mig att INTE känna mig dålig, fast det var precis tvärtom. Idag mådde jag faktiskt ännu sämre, när jag vaknade, men ipren och vila är inga dumma ingredienser i tillfrisknande. Ipren kan ju iofs vara lite lurande, men jag tar det så lugnt, så lugnt. Har gladare och lite piggare barn i dag, vilket ju också är rätt välgörande. De pulade för sig själva i flera timmar på förmiddagen och jag låg i soffan och bara slötittade på TV. P fick fri tillgång till playstationet, men berätta inte det för hans bröder, medan S lekte med sina gosedjur. Sen pysslade jag och S litegrann. Jag gjorde ett kort till svärmors present. Hon fyller år idag, men vi ska dit på söndag. S ville naturligtvis göra ett kort hon med (se bilderna).

Dagens utflykt gick till glasinsamlingen hundra meter bort. Vilka äventyr va? Fast det var faktiskt helt nog för både mig och barnen. Solen sken och det var skönt med lite luft. Sedan kom svägerskna K och hämtade en klänning, som hon skulle låna av mig och lite annat. Tänk att hon vill låna något av mig! Det är faktiskt smickrande, för jag tycker att hon har så himla bra smak.

Nu sitter kidsen och tittar på Pinocchio. Filmer, som skulle bli julklappar kom väl till pass, nu när det blev sjukdomstider. När man är sjuk får man se nästan hur mycket som helst på TV i det här huset.

Det färdiga kortet. S:et har hon fått lite hjälp med - hon blir helt galet frustrerad över att försöka få till S. Sen brukar hon skriva bokstäverna i vilken ordning som helst, men jag sa var de skulle vara. Dröjer nog inte länge tills hon kan skriva sitt namn helt själv.