Romantik

Är detta vi?
R:s kompis undrade detta. Jag råkade le STORT och nicka medhållande. R är HÖGST sårad ;-)

Inspirerad!

R kom hem på lunch, jag gjorde favorit-

rätten: Kycklingfilé med klyftpotatis

vitlökssås och ajvar.

Vet inte om det är att jag mår bättre, eller om en tur på gymmet gjorde susen. I dag har jag i alla fall energi. Har tredubbla pass i tvättstugan och tvättar igenom all samlad tvätt + ungarnas lakan, samt sofföverdrag och kuddar. Ska väl inte ropa hej än. Jag är långt ifrån klar med att få upp allt och efteråt ska jag promenera med T till fotbollen. R har bilen ikväll. Utbildning med Solvallabesök. Synd han inte mår så bra, men Solvalla kan han ju inte hoppa över ;)

Åter till tvättstugan. Det är nåt visst med att tvätta igenom en MASSA tvätt samtidigt. Tillfredsställande på något sätt. Och S är så mysig att ha med i tvättstugan. Nästan lika mysig som T var på sin tid. Men han är svår att klå med sin entusiasm. Inte ens två när han stod där med sitt allvar och ropade "Tack mamma" för att man lade sådant i "hans" vagn, som han fick lägga in i torktumlaren. P har också haft sin tvättstugeperiod. F har väl varit med någon gång, för att han uppfattat att det var något som de andra gillade, men insåg aldrig tjusningen på riktigt.

Men Ts tvättstugeperiod, den var något visst. Vid fyra hade han kunnat lära upp vem som helst i vilka knappar man skulle trycka på och hur man sorterar tvätten. Han hänger med nu med ibland och nu har han kommit till att vika och kan hjälpa till på riktigt. Men S, hon är kvar i det där pulstadiet - när man kan ge en liten uppgift. Som att lägga saker i torktumlaren. Men det är bäst man håller koll! För helt plötsligt plockar hon ur igen, eller lägger smutsigt bland rent.
Jag skulle inte alls gilla tvättstugan lika mycket, om det inte vore för mina ungar. Man hoppas ju att deras kärlek till tvättstugor sitter kvar när de blir äldre.

En god natts sömn

Var det längesedan jag hade. Är det inget barn som stör, så är det en make som låter, eller så är jag efter fyra barn så inställd på att bli väckt att jag liksom bara vaknar i alla fall. I vår familj är det två personer, som gärna sover nära någon. I går somnade de i samma säng:

Fast man ska ju inte inbilla sig att det hjälpte, för båda var i natt uppe och traskade, en var kissnödig och en drömde mardrömmar. Själv förflyttade jag mig från vår gemensamma säng, ut till soffan, för att R suckade i sömnen.

Inte så inspirerad

Man blir inte det av att vara hemma med sjuka barn.

I går var jag lite mer inspirerad. Sydde en påste till S´ mediciner. Målade till och med på den. Okej kanske in te så inspirerat, men ändå. Först satt P och lekte med lera samtidigt och sen S.

Tänkte mig till gymmet i kväll. Måste ut ur lägenheten. Blir lagom att gå dit samtidigt som T är på aikido. F får inte gå. Han är inte frisk än. Förhoppningsvis är jag lite mer inspirerad efter det.

Som en present på posten

Ibland blir man glad för så lite. I dag blev jag glad för att vi fick e-mail om att vi fick två av förhandsvisningsbiljetterna till den nya filmen. Inte för att jag får gå, men jag är glad för T och F´s skull. Lite roligt att se fram emot mitt i magviruseländet. Eller elände och elände. De är ju hur pigga som helst. P har inga symptom alls och T är fri nu. Egentligen bara F, som skulle vara hemma och T på tillfriskning, men jag ville väl kompensera lite med att vi i vårt oförstånd träffat folk i helgen, så nu sitter jag här med inte mindre än FYRA pigga ungar.

Min snälla hjärna

När jag var yngre drömde jag väldigt ofta mardrömmar. Om något i en dröm kunde bli läskigt, så nog tog det den vändningen. Jag vaknade ofta mitt i mina drömmar med en känsla av katastrof och jag kom nästan alltid ihåg dem. Numera minns jag nästan aldrig mina drömmar. Gör jag det, så är de oftast snälla. Visst händer det att de är mindre roliga också, men inte lika katastrofinriktade, som då. I helgen har jag sovit uselt. Vi har nå´t knäppt magvirus i familjen. Först trodde jag att jag hade magkatarr, men när fler drabbats, så får jag ju inse att det antagligen inte var det (förlåt till alla vi lyckats smitta!!!). I alla fall så sov jag dåligt och drömde en massa. Drömde om saker som kröp under tyget i en soffa. I mitt gamla liv hade det självklart varit ormar, eller något konstigt monster. I mitt nya liv dök det upp en söt liten kattunge! Tack för det hjärnan!

Egen tid

Jag var på gymmet i dag. Det händer ibland. Minst en gång/vecka, fast målet är fler. Inte så att jag är så himla vältränad. Det är ren överlevnad. Stel kropp och ond nacke, efter tungt jobb och kassatjänst och kanske lite gener ;) Mötte en kvinna i omklädningsrummet. Vi har barn på samma dagis och hon var där med sin dotter. Jag antar att maken var i det andra omklädningsrummet med sonen. Jag har en liten, liten tagg i sidan till den kvinnan. När S var precis nyfödd, så kläckte hon ur sig att "Fyra stycken är väl ändå lite väl..." Väl vad fick hon inte ur sig, men jag antar att "mycket" var ordet hon for efter. Nu tittade hon på mig med förvåning där i omklädningsrummet "Får du komma iväg så här alldeles ensam?" För att jag har fyra barn??? frågade jag inte, men tänkte. Vad tror folk egentligen? Att man är fjättrad vid barnen dygnet runt för att de är fler än två?