Inte en bulle i ugnen

Men väl TJUGO bullar i ugnen! Snart sak de avnjutas med kaffe/saft. Lillebror ploppade över och kom in mitt i bullbak och söndagsmatlagning. Han frågade vilka vi var och vad vi hade gjort med de vanliga invånarna av detta hushåll. Förstår inte vad han menar "hrmpf"...

Okej, det är så ovanligt att det behövde förevigas ordentligt (om jag inte missminner mig så sitter nu snart 13-årige F i en babysitter på bordet i samband med senaste omgången bullar- eller jag har nog testat 1 gång till, men då blev de rent usla. Men nu har ju R gjort det mesta):

Kanelbullens dag

Såg att Fjantan hade bakat finfina kanelbullar. Här hemma hade tydligen också diskuterats kanelbullar i går. Den numera överraskande husliga maken hade till och med letat recept på nätet och bullbak hade planerats, men så swisch for hälften av barnen iväg på nåt aikidokonvent med efterföljande kinarestaurangbesök och maken hade trots allt ingen jäst hemma. I morse hördes djupa missnöjda suckar om att "Vi fick ju aldrig bullar igår". "FICK" sa maken högljutt, "ni kom ju hem typ mitt i natten, men vi kan baka i dag.." Nja, det verkar de visst inte ha tid med. Kanske slutar med att jag och maken bakar bullar - de ska inte få smaka! Eller jo, om de handlar hem jäst och mjölk, så kanske...

Ur olika synvinkel

Vi har verkligen totalt olika syn på vissa saker, jag och den man jag delar livet med. Han gillar tex smör under leverpastejen, vilket får mig att rysa. Det kan jag leva med. Han gillar sport. Jag fattar ingenting. Fotboll och ishockey kan jag väl ändå förstå att det skulle kunna vara spännande, om jag bara orkade engagera mig, men BASEBALL? Var ända in i ... ligger tjusningen med baseball? Jag hävdar bestämt att det handlar om att en kille kastar en boll och en annan försöker slå samma boll med en pinne, så långt som möjligt. Han å sin sida försöker envist förklara att det är mycket mer än så. Uppenbarligen måste han ha rätt, det sitter ju tiotusentals på läktarna och bara skriker, men jag fattar som sagt INGENTING! Kan nån snälla förklara? För jag låser mig uppenbarligen alldeles för mycket för att förstå när min man gör det.

Ett barn är fött

Den stora släkten har nu ÄNTLIGEN utökats med ännu ett gossebarn (10 dagar över tiden). Naturligtvis satte allt i gång när jag inte alls kunde. Mitt i lördagsstress, redan en man kort, med otroligt mycket att plocka upp i hyllorna och helt enkelt inte alls rätt tillfälle att lämna jobbet (vi hade inte ens öppnat) då ringde svägerskan K med värkar. Insåg att jag inte alls kunde gå därifrån. Ringde runt för att hitta ersättare. Ingen kunde. Tillslut sms:ade jag kollegan I. Hon hade redan jobbat fem dagar denna vecka, men gulle hon ställde naturligtvis upp och det är jag otroligt tacksam för!

Jag åkte hem till K. Där var även hennes bästa vän H och vi var hennes följeslagare/coacher under denna förlossning. Tänker inte gå in mer på hur allt gick till, mer än att K var helt fantastisk och att det var en helt fantastisk upplevelse att få vara med! Allt gick jättebra och bebis och mamma mår bra efteråt!

Fredagsdrinken

Om jag någonsin tvivlar på VARFÖR jag älskar min man, så ska jag gå tillbaka och titta på det här inlägget. Följande utspelade sig ikväll i vårt hem:

Jag: "Ville du ha en fredagsdrink (hade efterfrågats tidigare)

R: "Nej, jag är för trött, men ta en du"

Jag: "Nja..."

R: "Jo, men ta en, det är du värd"

Jag: "Nja.."

R: (otroligt påstridig) "Jo, nu tycker jag du gör dig en drajja" och så ser han sådär lite förnulig ut, så att jag bara måste göra mig en.

Sagt och gjort, en drajja görs efter alla (nåja-jag frågade en kund i veckan, eftersom jag egentligen hade nollkoll) konstens regler och maken går in i sovrummet (?) och stökar. När jag kommer in i vardagsrummet är det helt nedsläckt och jag får en order om att "Ställ glaset där" och ett pekande på en rund platta. Glasunderlägg. Lite overkill på vårt sjabbiga bord. Men se! Där hade jag fel. Inte var det overkill inte. Eller? ;)

Kan man annat än älska en sån man?

PS. Filmen är usel - tagen med min mobil, men det lyser alltså och ändrar färg.

Weekendresa

Jag och maken har länge funderat på att ta en helg för oss själva. Hade planer på London, eller någon annan Europeisk stad. Nu skickar vi sonen till USA i stället, så det får bli något mer budgetbetonat. Så hittade R denna på nätet. Jag blev såklart eld och lågor. En helg helt i min smak. Får se om vi får barnvakt och om vi hittar något boende. Ingen som har kontakter i Söderbärke? (Man vill ju inte ha bilen på kvällen).

Ingen bebis än

Runtomkring på nätet verkar det pluppa ut bebisar för glatta livet, men här är det stiltje. Däremot hittade vi ett gammalt minnseskort i en väska. Visade sig innehålla bilder från S första tid. Rätt usla bilder. Vi tyckte vi klädde ut "honom" om vi satte på klänning eller tjejkläder. Stackarn! Inte konstigt att hon blivit som hon är. Visst har vi en fin krypfilt förresten? Den ser fortfarande ut som ny, trots otaliga beisspyor och tvättar.