Ja, se det snöar, ja se det snöar...

Uppdaterat med bild på vad jag menar med bra kläder. Gneis gummiställ - det enda som funkar en stockholmsvinter i lerbacken.

Stockholmsungar är nog de enda som slänger sig ut i backen vid slasksnö under hurrarrop och skriker "JAAAA SNÖ!!!" och sen fortsätter slira i backen fast där bara är lera.

Eller, det kanske bara är mina ungar?

Då är man glad att man har kostat på dem bra kläder.

Partyprinsessa

Var vi allihop. Förutom partyprinsarna då. Kul när alla var lite extra glittriga sådär för en kväll. Jag hade SÅ trevligt! Tjejkomisarna var verkligen på partyhumör och vi växlade mellan vårt vanliga tjejsnack och fullt ös på dansgolvet. Pratade naturligtvis lite med en del andra också, men det blev lite som vi konstaterade, gärna tjejgänget man drog sig till. Vi träffas ju inte så ofta och man har ju så mycket att prata om :)

Två roliga incidenter i temat "känner igen dig, men vet inte varför" blev det i alla fall under kvällen. Nummer ett startade redan i bilen, då A som jag åkte med konstaterade att han som sålde ljusstaken till mig nog skulle vara där på kvällen. Det hade jag ingen aning om att de känner varandra. Känner ju igen honom som affärsinnehavare i centrum, men inte mer. Trodde nog också att han kände igen mig, som Systembolagsarbetare. Men icke! Så när vi kommer in och går runt och presenterar oss, så säger jag ju "Ja, du har ju varit med och valt ut vår present" (Det var han som tipsade om just den ljusstaken) så bara tittar han på mig helt förvirrat och totalt ovetande om vad jag menar. När han såg ljusstaken klickade det i alla fall till och sedan kunde han till och med koppla mig till mitt jobb. "Fast du brukar inte vara riktigt så - glittrig" Och det kan jag ju hålla med om ;)

Nästa var en kille, som jag växte upp på samma gata som. Vi umgicks inte direkt, men var kompisens kompis om man säger så. Han handlade av mig för några år sedan. Med kort, så jag såg namnet och kände igen honom och då pratade vi lite. Därför kände jag igen honom nu också och trodde ju att han kände igen mig, så när A säger "Dig känner jag igen från gymnasiet" så säger jag: "Ja och jag känner också igen dig" så där lite på skoj, så tittar han på mig och jag inser att han har ingen ANING om vem jag är. Jag som alltid får höra att jag är mig så lik - till och med gamla lärare känner igen mig. Det var väl glittret som sagt. Eller att jag såg ut som en transvestit med lösögonfransar och smink (Jo det är sant, jag som kände mig så fin såg bilderna nu - de bilder jag INTE lägger här. Som maken tog innan jag gick. SÅ himla tjusig ser jag i alla fall inte ut på dem. Har nog ett och annat att lära om sminkningens konster.) Men det spelar ingen roll, för jag kände mig glittrig och partyfin och jag hade urskoj, dessutom ljuger säkert bilderna,så det så :)

Förresten fick mina partyskor epitetet "fotriktiga". Ni ser så olika syn man kan ha på saker och ting här i världen.

Det är inte enkelt att vara glamorös

Glamourpresenter till en 40-åring (hon ska få en designerljusstake också av oss tjejer gemensamt)

Senaste TIMMARNAS förvandling till glamorös människa har fått mig att omvärdera alla "glamorgirls" där ute. De är värda all aktning och heder. Jag förstår inte hur de orkar! Jag menar bara att få fast de sabla lösögonfransarna kräver ju mer eller mindre akademisk utbildning i ämnet. Och att måla naglarna sen! (De är inte snygga, men i alla fall röda). Lösögonfransarna sitter för övrigt inte heller riktigt där de ska. Lite snett och vint och löst i kanten, men de är där - och runt omkring dem glittrar det i GULD! Glamorösa S på jobbet lånade ut en del smink och annat till mig. Ska jag vara helt ärlig var jag inte säker på om man kunde ha det där guldet runt ögonen, eller om det rent av skulle vara på naglarna, men S svarade inte på telefon, så jag chansade och det verkar funka. Det var i alla fall inte nagellack. Sen får vi se hur mycket allergiska reaktioner jag får (brukar vara vanligt i mitt fall - en av anledningarna till mitt glamorösa ointresse). En annan sak kan jag upplysa andra ovetande användare om: Glasögon och lösögonfransar är ingen bra kombination. Vete tusan hur jag ska lösa den biten. Jag klarar mig rätt okej utan glasögon, men brukar må lite illa och bli snurrig. Å andra sidan ska jag ju sippa cocktails, så det kanske jämnar ut sig.

Nu är det bara resten kvar - kläderna. Jag hittade en jättefin klänning på MQ. Eftersom jag hade pengar kvar på mitt presentkort blev den min. Den är kanske inte så glamorös egentligen, men man kan ju inte slänga ut en halv förmögenhet på något man bara ska ha en kväll. Attiraljer har jag som sagt lånat. Från S på jobbet, svägerskan L och grannen K. Nu ska det bara på. Blir kanske ett kort, men det får ni inte se förrän i morgon. För snart ska jag iväg.

Till den uppmärksamme: Ja jag VET att det är fel datum på kameran. Blev så efter att batteriet var slut. Orkar inte riktigt fixa just nu.

Familjen är hel!!

New York - foto F

Nu är han hemma igen! Min stora lilla plutt! Eftersom S inte mår riktigt bra och P hade ont i knät (gick förvånansvärt snabbt över, när det gällde att följa med till Arlanda *hm*), så var vi en nästan samlad familj som mötte upp en nöjd tonåring med välfylld resväska. Nya kläder, mp3-spelare, lite spel och gottis och en hel del erfarenheter rikare. Presenter till alla och envar hade han också med sig:

Kaffet smakar extra gott i min nya mugg!

I USA har de inga små chipspåsar


Lite stor, men den kanske räcker tills han får besöka USA själv?

Vad har de gjort för ont?

S har fått mina gamla Barbiedockor. Swish, så är alla dockor av kvinnligt kön huvudlösa. Vad har de stackarna gjort för ont? Är det i linje med "Jag är ingen tjej, jag är pojke", eller är det kanske bara lättare att få av kläderna då? ;)

Ut ur garderoben

I dag har jag varit på ett fantastiskt ställe som heter Wig Lounge och träffat magikern Malena. Hon förvandlade både min dag och mig med sina flinka fingrar. Ni förstår; att få sitta helt för sig själv, utan barn, eller något annat "måste" omkring sig och bara bli bortskämd. Det var helt UNDERBART! Först klippte hon av lite av mitt långa hår, för att slippa färga allt. Sedan satte hon i färgen (man förstår ju varför det blir så mycket bättre på salong, när man ser hur noga det görs). Medan färgen verkade blev jag serverad cafelatte och en chokladbit:


När färgen suttit klart fick jag följa med ner i källaren till ett mörkt rum, med tända ljus och finstämd musik och sätta mig en stol för att skölja ur håret. Jag blir i bland tvättad i håret hos frisören. Då hänger man upp nackkotan på en hård kant och hoppas på att det är över snart. Glöm det! Här var det skönt även för nacken och när man satt sig så hissades fötterna upp i en bekväm ställning! Sedan tvättade hon noga och avslutade med en stunds huvudmassage. Förstår ni att jag var i himmelriket? Jag ville ju inte gå upp därifrån. Men det var jag ju såklart tvungen till. Sen klippte hon mig. Jag hade lovat svägerskan L att lita på Malena och det gjorde jag. Brukar ju inte visa upp mig själv på bild (är inte så förtjust i det) men det var så kul med före och efter bilderna hon tog åt mig. Så här är jag:

Före och efter

TACK till alla er, som var med om att ge mig den här presenten!!

Efter klippningen promenerade jag ner mot city. Hann in på NK, för att leta 40-årspresent till på lördag. Hittade ingenting. Gick till Zaras, eftersom jag fått presentkort där. Hann precis fascineras av hur mycket fint det finns och känna mig som en riktig shoppingmänniska där jag gick med min nya fina frisyr och faktiskt möjlighet att köpa något av allt det där fina. Då ringde telefonen och raderade ut hela bilden av glamourshoppare "ritsch". "Hej det är E på förskolan. S bara gråter och säger att hon har ont i magen". Bara att knata iväg mot tåget i stället och så blev det inget mer den dagen. Fluktade snabbt in på Indiska och köpte en sjal. Fick ett visst sug efter att återuppta mitt shoppande snart igen, kan jag säga. Det verkar vara min stil på kläder just nu. Vem väckte den björnen, som sov så gott...

Väl på dagis verkade det inte vara så farligt. S hade bajsat ganska hårt och kanske var det därför? Lite hängig verkar hon dock och lite varm, så nu stannar jag hemma i morgon med henne.

Just nu

Vandrar min snart tonåring på New Yorks gator! Det känns lite konstigt att tänka på. Det ska bli så kul att se alla kort och höra honom berätta om sin resa, när han kommer hem.
Här hemma är det förkylt. R fick hämta S på dagis i går. Hon var "trött och hängig och bara grät". När han kom dit stod hon och hoppade på studsmattan och vägrade gå hem. Har varit pigg som en lärka här hemma. Så är det med barn. Fast visst är hon snorig och HOSTIG! Två månaders vila är över. Nu är mediciner och vakennätter tillbaka. Vi är glada för den tid vi fick. Viss del av speedandet står ju medicinerna för. Nu har hon ju vant sig av med dem och behöver anpassa sig igen. Hoppas hon gjort det till i natt. Orkar inte med en till natt med sovvägrande övertrött treåring, som gallskriker, för att få som hon vill (och uppenbarligen vet att mamma inte vill att hon ska väcka resten av huset). I natt har vi en extra nattgäst dessutom (grannpojken - vars mamma är på galej). Han blir väl livrädd om hon börjar gasta mitt i natten. Men jag har i alla fall förvarnat.
Själv känner jag mig lite småhängig och har ont i kroppen. Nåt som kommer, eller kanske bara helt slut efter att ha lärt mig nytt datasystem hela veckan. Man känner sig som en stålfjäder efter ett tag. Mycket att tänka på och detta mitt i en av novembers mest stressiga veckor (glöggsläpp).
På måndag fyller F 13 år. Min stora lillplutt blir tonåring i landet "over there".
På tisdag är det meningen att jag ska utnyttja en av mina suveräna 40-årspresenter och gå på fin salong och bli klippt och färgad i håret. Snälla håll tummarna för att det ska gå vägen. Största hindret i vägen är ju att S blir sjuk och inte kan gå på dagis (ja, hon ska gå på dagis när jag klipper mig, vet att vissa har åsikter om sånt. Som tur var inte de som jobbar på vårt dagis. De vill hellre ha barnen vid samma tid på dygnet ungefär och inte mitt i vilan mm och då passar jag på med sånt jag inte kan annars).
På lördag ska jag på "cocktailparty med glamourtema". Vore ju fantastiskt kul att få vara fin i håret då. På tal om det. Nu behöver jag lite hjälp här!!! Hur tusan ser man ut på ett cocktailparty med glamourtema? Och om nu jag får till det - hur ska min man klä sig? Det ni är nåt att bita i och alla tips emottages tacksamt!!!