Datorn är kaputt

Helt enkelt kaputt. Sitter just nu med F:s lilla bärbara vid vardagsrumsbordet. Den har inte ens en riktig sladd. Har pallat upp kontakten med bordsdekorationerna (metallödlan) för att den inte ska åka ur. Man får inte flytta på något, speciellt inte datorn. Då dör allt. Men jag har å, ä, ö :) Bilder blir det dock inte. Datorn åkte iväg i en resväska med herr G. Herr G jobbar med datorer och ska försöka rädda det viktigaste på vår dator, innan vi kör en total räddningsaktion. Håll tummarna för att det funkar! En ny dator känns det inte som att det finns utrymme för i budgeten just nu och tänk om den senaste månadens bilder är förlorade! Jag är alldeles för dålig på back-up.

Blir nog lite sparsmakat bloggande tills det är klart. I alla fall bildslöst somsagt. Jag som skulle visa de härliga bilderna från morgonens bakande. F och R bakade saffranslängder till F:s fikabrödsförsäljning med klassen. Otroligt otillfredställande med bull-lukt i hela huset, när man inte ens ska smaka själv måste jag säga. Vi ska göra en ny omgång till ungarnas kalas nästa helg. Jag gjorde snögubbetomtar att sätta på varje längd och en fin lapp och krulligt guldsnöre. De hade gått åt i ett nafs. Maken hade till och med en tant som följde honom från bilen, för att hon absolut ville köpa en. Litegrann kan man väl om vad som säljer ;) Sen att de var varma direkt från ugnen gjorde såklart sitt till.

Trevlig advent på er alla - och hörrni GÖR BACK-UP PÅ DET NI ÄR RÄDDA OM!!!!

Datorhaveri

H'r skulle bli ett inl'gg om bullbakande pappor och s;ner. Men vi fick datorhaveri. Installerade om och valde svenska. Verkar funka s[d'r som ni ser. Allt ;r dessutom borta fr[n h[rddisken som det verkar. Jag har sorg...

{terkommer...

JAG!

Jag har tappat bort min förlovningsring, men gift är jag i alla fall fortfarande - vilken tur!

Nu har det varit lite mycket barn på sistonde. Man kan ju nästan tro att det här är en familjeblogg! Så jag hade planerat ett jaginlägg till idag. Om bara mig. Jag kom inte på någonting att skriva, så vi skiter i det ;) Jag är inte frisk, men det är ju bara gnäll, så vi skiter i det med.


I dag har jag och maken 12-årig bröllopsdag. 12 år sedan vi stod där framför den ärevördiga kommunanställda, som fick den stora äran och viskade fram våra JA, med bara en tanke i huvudet båda två: "Bara F är tyst tills det är klart". Vi hade valt den "långa" versionen, för att det skulle bli något. Haha, det var över innan F hann ta sats i sitt mamma-gnällande. Jag hade köpt en ny klänning dagen till ära. Den kostade 200:-. Jag hade ångest för att jag hade gjort av med så mycket pengar - vi hade inte så gott om den varan. Klänningen var kort-kort i grön sammet. Om jag provar den i dag, så fattar jag inte hur jag kunde ha den - numera är den snarare som en tunika ;) Maken, den då blivande, matchade med grön skjorta. Jag tror även F var klädd i grönt. Grön väst i alla fall. Måste leta fram kortet vi tog. Vi hade skickat julkort med en fyndig dikt till alla, så att de skulle förstå att vi hade gift oss. När vi kom hem blinkade telefonsvararen hysteriskt och hade gått sönder efter 15 meddelanden. Vi var inte så populära i vissa delar av släkten ett tag efter det tilltaget.
Men vår egen dag, den var i alla fall toppen. R:s chef hade ju luskat ut varför han ville ha ledigt och hade givit oss bröllopsmiddagen i present. Vi och våra vittnen fick välja vilken restaurang vi ville att äta på. 3000:- fick vi att spendera på detta!! Ställ det mot min ångest över den 200-kroniga klänningen. Förstår ni vilken lyx vi fick uppleva den dagen? Fyra vuxna och tre barn (varav ett inte ens var ett år) fick äta på lyxkrog. Vi valde Lasse Maja värdshus i Barkarby. Eftersom det var december var det följdaktligen julbord. Det har aldrig varit min största önskan med julbord, men där var det fantastiskt!!

I dag hänger vi i soffan med mörka ringar under ögonen, men jag har köpt en liten flaska med sött bubbel. Jag gillar torrt, men ska jag få det i R så måste det vara sött, så vad gör man inte. Det ligger på kylningen till kvällen.

En glad 10-åring

Vi lyckades!! Det var en strålande glad kille, som vaknade till vår skönsång i morse. Ooooade och Aaaade till alla paket. Speciellt till den urhäftiga drömfångaren från Mormor och mp3-spelaren från oss.

Däremot var det en liten lillasyster som blev lite trumpen över att paketen inte var till henne. "Det är mina saketer, det är mina saketer", sa hon och gick ut och satte sig i sin fåtölj. Sen fick hon krypa upp bredvid storebror och kolla in och hjälpa till och var nöjd hon med. Lillebror var lite avundsjuk på att han inte hade någon drömfångare, medan T nu har två. "Du kan få låna min lilla, tills du får en egen sa T storslaget. Så sammanfattade han sin födelsedag, hur den skulle bli: "Jag ska använda ALLA mina paket. Jag ska gå till skolan i min nya tröja. Sedan ska jag spela mitt nya spel (Svarte Petter), läsa min bok och lyssna på min mp3-spelare. Sedan ska jag ta ett bad med mina badkulor och sova med min drömfångare".

Tuffa tjejer och mjukiskillar

Är det det jag uppfostrar? Eller lite av varje kanske.

Här är bilder från T:s 9 års-dag. Det är inte så att han på något vis är missnöjd med de presenter han fått. Tvärtom. Han älskade dem. Precis så mycket lila att det passade en kille, som tvekar mellan att erkänna för omvärlden att lila faktiskt är det finaste han vet och som ändå vill vara den där som inte sticker ut från mängden. De puffiga ögonen och närheten till tårar beror istället på att han trodde att vi hade glömt honom. Han låg helt enkelt i sin säng och tårarna sprutade i Lille Skutt-stil, för att han trodde att ingen i den hemska familjen hade kommit ihåg honom på hans födelsedag. Det var ett tungt ögonblick kan jag säga.

I år har jag förvarnat honom: "Om det dröjer innan vi kommer in så beror det bara på att vi andra inte vaknar vid fem på din födelsedag och sen måste vi samla oss lite, innan vi skrider till handling. Men glömt dig, det har vi inte". Då säger den inte alltid lika snabbtänkte pappan, dagen före födelsedagen: "Men VAD önskar du dig egentligen?" DET säger man inte till en som oroar sig för att bli bortglömd. Mamman såg minen och sa "Dina paket är klara - Vi har INTE glömt dig" och ger pappan det ONDA ÖGAT så att han tystnar.

För inte har vi glömt honom. Inte alls. Men vi har legat sjuka en vecka och den där presenten med stort P, den fanns inte ännu innanför hemmets väggar. Men det behövde inte han veta. Inte alls. Nu finns den här. Efter att två svimfärdiga föräldrar släpat sig runt MediaMarkt i jakt på ännu en alldeles lagom lila present. Vi hittade ingen - eller, de var för dyra. Han fick en orange i stället. Men dock, en alldeles egen mp3-spelare. Hoppas den kommer att falla honom i smaken.

I morgon vid halv sju (inte fem) skrider vi in till tonerna av Ja må han leva, med en hög paket till en lagom mjuk, kaxig men förhoppningsvis inte rödgråten 10-åring.

Jag gillar IKEA

Hahaha. Alltså jag gillar inte att gå där med miljoner andra människor, eller trängas i korvkön. Jag är faktiskt inte så förtjust alls i att just GÅ på IKEA. Men jag gillar idén. Med funktionella prylar till billiga priser. Jag VET att man får ta det onda med det goda. Det är inte alltid högsta kvalitet på prylarna. MEN därifrån till att man inte ens ska kunna tvätta en huvudkudde? Det är ju löjligt! Bilden ovan är från makens nyligen inköpta "anatomikudde". Det kanske är svårt att se, men kontentan är i alla fall, inget vatten, inget tvättmedel - TORKA av med en fuktig trasa! Hahahaha, jag skrattar mig fördärvad. Utan att på något sätt hänga ut min man, så svettas han en del på nätterna (vem gör inte det?) Vad är det jag ska torka bort med en fuktig trasa? Inga kvalster i alla fall. Jag slängde den i en 40-tvätt. Det funkade bra. Men varför i all världens namn är tvättråden på en huvudkudde - inget vatten, inget tvättmedel?

Trött på att vara trött

är jag. Har skaffat mig uppskov till fredag. Jag behöver en dag till. Tur man har gulliga arbetskamrater i alla fall och ingen gnällchef. De hemmavarande barnen verkar dock pigga på sig i snabbare takt än vi tllåter dem att kliva tillbaka till skolan/dagis. Det stavas U-T-T-R-Å-K-A-D. Skönt när botemedlet ibland är så enkelt som ett paket med nya pennor från lokala affären: