Man ska tänka på de små vännerna.

Igår sa P till sin pappa: "När jag blir stor ska jag bli jätterik. Då ska jag köpa massor med fågelmat, så att flera tusen fåglar kan få äta".

Ni kan ju gissa vad den pappan köpte hem från affären i dag. I morgon ska P få sätta upp det i valfritt träd.

I övrigt har det varit en vanlig rätt "trist" (läs skön) helg. Jag jobbade igår. Det var rätt rörigt på slutet. Alla kom på samtidigt att de skulle ha något att sippa på till Melodifestival och hockey. När köerna låg långt bak i butiken och vi skulle stänga om fem minuter, stod en kund med en privatimport. Jag har absolut ingen aning om hur man tar hand om en sån och det går framförallt inte att lösa i kassan. Vi löste det med. Inte helt tillfredställande, men tillräckligt för att vara just då och där.

Medan jag var på jobbet var en del av familjen här och en inte så liten del dvs F, var med sin morbror i stan.

På kvällen var det Melodifestival. Har sett så mycket om det på andra bloggar + givit kommentarer där, att jag nöjer mig med att säga så här: Det är fantastiskt kul att se på Melodifestivalen med ett tioårigt schlagerfan med många åsikter. Jag var nöjd med resultatet och tyckte att CaU fick välförtjänt beröm.

I dag har vi kollat inspelade tv-program + repriser, samt tagit en långpromenad till affären.

Jobbhelgerna är så korta. I morgon är det dags igen. Tur man är ledig på tisdagar :)

Måste ju förresten rätta mig själv från förra inlägget. Min systers pojke var ju inte barnens första kusin, men den första på den sidan.

OJ nu fick R bingo på Bingolotto och sitter och jonglerar med telefonen, med hjärnsläpp om hur man ens använder en sån konstig apparat. Är väl bäst att jag går och hjälper honom.

Hjärtefrågor

Februari är alla barnhjärtans månad, enligt Hjärt- och Lungfonden. Något som jag mer än gärna stödjer och för vidare. Barnhjärtefrågan står mig extra nära, då barnens första kusin hade ett allvarligt hjärtfel och inte överlevde mer än 3.5 vecka från födseln. Alltså köpte jag hjärtepins till barnen. För att stödja fonden och för att minnas kusinen. Vi pratar ofta om honom. Vi pratar ofta om kusinerna överhuvudtaget. När man inte träffas så ofta får man hålla varandra i minnet genom att prata och titta på bilder. Jag vet att de gör detsamma uppe i norr, för att minnas oss härnere. Men jag vill även att mina barn ska minnas att treklövern i M egentligen är en fyrklöver och att även om han inte finns ibland oss så är han en av oss. Det finns inte så mycket bilder till det, men några stycken och inga egna minnen för dem att hålla fast vid, så det får jag ge dem istället. För ihågkommen, det ska han alltid vara och jag älskar honom lika mycket som jag älskar mina andra syskonbarn.

Är man för insyltad

i det lokala livet, om innehavaren av kvarterskrogen ringer en på jobbet och presenterar sig med förnamn och ber en köpa med en flaska cognac, som han glömde när han handlade? Eller är man bara socialt anpassad?

Vitaminer är viktigt

Därför häller min man upp ett glas vatten och stoppar i en brustablett varje morgon. Varje morgon står samma glas kvar på diskbänken, när han gått till jobbet. Men jag borde ju hålla mig frisk i alla fall...

Ny diet

Sa till R i morse att det fanns en matlåda till honom (han var inte hemma i går kväll). Han tittade i kylskåpet och visade upp en låda i halvmörkret
"Är det den här?"
"Ja," sa jag
"Komplett"
"Javisst"
När jag sedan skulle ta fram frukost, så stod lådan med köttfärsbiffar och potatis kvar i kylen.
"Tog du inte matlådan?" frågade jag på telefon.
"Jomenvisst, den står i kylen här på jobbet"
"Vad tusan tog du då?"
"Ingen aning" sa han "Du sa ju att jag skulle ta den".

Lite senare fick jag ett sms på min mobil:
"Sitter här med en låda fruktsallad..."

Jag vill också vara tre år!

Inte tusan är det någon som applåderar på det viset, när jag har dukat bordet, som bröderna gjorde efter att S tagit initiativet till efterrättsbordet.

Det sitter i tungan

Koncentrationen alltså. Vet ingen sjuåring som fyller i så noggrant, som P. Här gör han matteläxan. Samtidigt redogör han komplikationerna med tuschpennor för sin ömma moder, som hackar frukter till kvällens fruktsallad: "Om man gör för hårt, så går de sönder, om man gör för löst blir det inget, om man gör för fort torkar de och om man gör för sakta torkar de med. Hur man än gör, så är det bara problem, problem, problem". Han har ju nött ut en ansenlig mängd tuschpennor i sitt unga liv, så jag antar att han vet vad han talar om :)