Att ha gemensamma mål

Det funderade jag över igår. En sak är i alla fall helt solklar och det är att om jag och S går ut genom dörren så har vi i stort sett aldrig ett gemensamt mål. För även om vi innan vi kommer ut är helt överens om att vi tex ska till skolan för att hämta killarna, eller något annat, så har hon, till skillnad mot mig, en hel massa andra delmål på vägen. Som att klättra uppför kullen, gömma sig bakom glasinsamlingen, undersöka vattenpölar, plocka stenar osv. Att gå från A-B är helt enkelt inte detsamma för henne som för mig. Ibland är det mysigt att göra detsamma. Bara strosa och låta det ta sin tid. Det är en underbar förmåga, som barn har. Helt opåverkade av tiden som rinner iväg. Den där viktiga tiden, som vi hänger upp allting kring. Men inte när man vet att någon väntar och framförallt inte när det regnar småspik och blåser.

I dag lyser i alla fall solen och ger hopp om vår och om dagar då även mamman kan ha som mål att bara gå sakta och kolla stenar och vattenpölar och kanske till och med en och annan knopp, som börjar leta sig upp. Å vad jag längtar efter det.

I dag är vi hemma. Host, host och snörvel från S och en hängig F, som småsnörvlar. Några timmars vaket hostande i natt, så S sover fortfarande. Själv sitter jag hemma från jobbet och undrar hur det gick med omflyttningen, som jag bara hann dra igång och överge i måndags och som jag hade tänkt knyta samman idag. Det blir sällan som man tänkt sig, men efter en vakennatt känns det rätt okej att vara hemma ändå.

Hemma tillsammans - trots allt

I dag skulle S vara på dagis, för jag skulle på utvecklingssamtal med P. Nu har hela familjen (utom jag - peppar peppar) börjat snörvla och naturligtvis även S. Alltså tyckte jag att det var onödigt att skicka henne till dagis. Så hon fick följa med på utvecklingssamtalet. Det gick ganska bra. Hon var litegrann på P och ville att han skulle leka med henne, istället för att sitta och prata med oss tråkiga tanter, men tillslut förstod hon i alla fall att hon skulle leka själv. Smarta fröken bestämde att vi skulle sitta på fritids i stället för i ett samtalsrum, så det fanns gott om saker för henne att leka med.
Samtalet gick bra i övrigt med. Han är duktig. Har lite trögt med bokstäverna, men inget som varken vi, eller de, är direkt oroliga för. Vet han bara bokstäverna, så kan han ljuda ord, så det lär nog lossna rätt snabbt med läsandet, om bara bokstäverna fastnar. På vår skola har vi sån tur att det finns en speciell person, som har hand om de som har det lite svårt, eller har trögt att komma igång med såväl språket, som matematiken. En speciallärare helt enkelt. Alla skolor borde ha det. Hon har träffat alla mina barn och ville såklart höra hur de gick för de andra. Speciellt F. Kändes skönt att få ge bra besked, för just nu känns det som att det funkar där med och trivs gör han sannerligen i alla fall. Jag är sån att jag tänker inte att det är konstigt att mina barn får extra hjälp. Tvärtom är jag så otroligt tacksam för att den där hjälpen finns. Som i det här att barnen har fått en extra puff med läsningen. Som hon sa. "Alla lär sig ju inte gå samtidgt, så varför skulle alla lära sig läsa samtidigt?" Så klokt.

Nu är vi alltså hemma jag och S. Jag hade planer på att ta mig ann klädkammaren, när jag nu skulle vara själv. Det gick såklart i stöpet. Nästa vecka ska vi ha loppis med T:s klass och jag hade tänkt att jag skulle rensa rejält. Får se när det kan bli av istället.
S ligger på golvet och pysslar. Häromdagen köpte vi en ny sax, för de vi hade kvar var högervridna och vi har ju förärats med en vänsterhänting till (F är också vänsterhänt). Får se om det kan lossna med klippandet, nu när hon har en bättre sax. Måla har hon ju inga som helst problem med i alla fall. Kolla hur hon håller sig innanför linjerna i målarboken. Jag är imponerad!

Som nya

Vad gör man när favoritbyxorna går sönder? Gör dem till ännu mer favoritbyxor såklart. Påstrykbara tygmärken från HM. Tack så mycket!

Att "sova i klase"

Det är ett uttryck från min barndom. Från min mamma närmare bestämt. Det betyder att sova nära. Från början tror jag att vi bara använde det om att sova nära i tält, men det är ett bra uttryck, som tål att användas för all form av samsovande. Just nu är mina barn inne i en "sova i klase"-period. Speciellt de två yngsta. De har bäddat ut soffan i rummet och sover tillsammans. Jag, som gläds åt all denna syskonkärlek, låter dem hållas. Jag känner att de som säger att man måste ha tätt mellan barnen för att de ska ha glädje av varandra kan titta på mina. Det är fyra år mellan P och S och de är så otroligt tighta. Även de andra har glädje av varandra, oavsett åldersskillnad, men just dessa två har verkligen något speciellt ihop.

Hårdare tider

Nu i dessa kristider, måste vi spara in på allt. Till och med värmen. - Eller hur! Vi bor i flerfamiljshus. Det är varmt fast man har värmen på noll. Nä, vi har en treåring i huset helt enkelt. En ovanligt egen variant. I dag ville hon ha mössa och fleecetröja inomhus. Vi fattar inte att hon inte blir en våt fläck...

Ordentlig invigning

av matbordet hade vi igår kväll. En god lördagsmiddag, bestående av alekokt fläskkotlett med ugnsstekt potatis och vitlöksfrästa paprikor. För bild på maten kolla in makens blogg. Efter det tittade vi på melodisfestivalfinalen tillsammans med grannen K. Man verkar ha en förmåga att förpuppa sig så här på vintern och alla grannkontakter som blomstrar till grillens värme på sommaren stagnerar något otroligt. När det är så enkelt at bara förflytta sig tillvarandras vardagsrum. Vi borde göra sånt mer.

I dag har vi haft en skön söndag, med reprisen av Let´s dance, lite inspelat, som vi tittat av och en söndagspromenad till Viksjö för lite småhandling till kvällens matlagning. Just nu står en Kima och puttrar på spisen. Recept från svärfar. Egentligen en indisk rätt, men den är väldigt försvenskad i vår version (köttfärs, lök, purjolök, potatis, morötter och paprika i tomatjuice och en massa kryddor, bland annat mexikansk grillkrydda - väldigt indiskt som sagt.)

Nyklippt

S har varit så irriterad på sitt hår, på sistonde, så idag tog jag fram saxen. Erkänner att det ett tag inte riktigt kändes som att jag visste vad jag gjorde, men nu kan hon se i alla fall och söt är hon ju alltid ;)

Hon var för övrigt en riktigt partypingla i går på tjejträffen, som hon följde med på. Pysslade mest med bebisleksakerna (läs allt som lät), som låg i vardagsrummet, ritade lite och tittade på film. Tjejträffen krockade med att R skulle kolla på sin kompis som spelade i ett band. Alltså tog jag med S och killarna fick vara själva. För en tjejträff vill man ju helst inte missa, trots allt. Välbehövligt att tanka lite girlpower och en massa skratt. För att inte tala om god mat! L klyftpotatisens drottning får vi säga efter det här. Till det kyckling under ett täcke av pesto, soltorkade tomater, mozarella och annan ost. SLURP!

Nu är det tydligen min tur nästa gång. Kul, men ångestframkallande. De får ta mitt hem som det är, såklart, men lilltoan MÅSTE fixas. Den är grotesk. Kan inte släppa in folk som bor i välrenoverade hem i den misären, det går inte. Eller så får vi låsa dörren och skriva "TRASIG" utanför ;) Nä, jag tänkte att jag får ta det som en pusch att få det klart. Lilltoan ska vara färdig i maj - PUNKT! Jag jobbar ju bäst under press och ett sånt mål är helt klart vad jag behöver för att komma igång.