Fikabesök och påskplanering

I dag är första dagen som jag känner mig frisk. Använde min nyvunna styrka och energi till att fara runt lägenheten och PLOCKADE, dammsög och torkade golv. Sen satt jag som en urvriden trasa i soffan, när vännerna C&G kom på fika och lägenhetsmätning. Men sjuk känner jag mig inte och det är helt UNDERBART. S&R har lekt och bråkat, lekt och bråkat, lekt och bråkat, som bara treåringar kan.

Lill-R var inte riktigt nöjd med livet. Tänder på g. Mamma C hade varit på besök hos V ("min" V, barnens yngsta kusin) häromdagen. Han sitter nästan och kravlar runt golvet, så C åkte hem och tränade lill-R på att sitta. Det gick inte så bra:

Men han upptäckte sina fötter i stället. De är tydligen goda. Varje gång han tittade upp på mig, såg han ut så här:

Jag tror inte han är så förtjust i mig, eller så vill han bara inte vara med på bild :)

Nu blir det söndagsmatlagning i modest tappning (igen). Eftersom R inte varit hemma i dag, så blev det ingen söndagshandling och heller ingen speciell mat. Korv stroganof med ris.

Nu kommer påskveckan. Jag jobbar måndag, onsdag och torsdag, sedan är jag ledig! Första påskaftonen på flera år, som jag kommer med till svärmor direkt, istället för att dyka upp till efterrätten.

Men hur ska hon hitta hem?

Killarna tittade på Robinson med oss. På slutet blir ju en utröstad och sa "Nu vill jag bara komma hem till min dotter".
P: "Men hur ska hon komma hem - i djungeln, utan karta?"

Smal kille med långt ljust hår

Som en liten följetong till inlägget i går med bilden på en ung R, måste jag bara berätta om en händelse, som utspelade sig för ett par år sedan. Jag skulle hålla i en ölprovningen nere hos grannen. Hon hade i sin tur bjudit in sina vänner, varav en är uppvuxen i samma område, som R, men de hade inte träffats sedan dess. R var inte där, när hon och hennes man kom och hon försökte komma på vem R skulle kunna vara i sitt minnes dunkla vrår:

"En smal kille med långt ljust hår?" sa hon.

"Hrm. Ja, det kanske kan stämma, sa jag"

Grannen fnittrade lite. Sen kom min man.

"Hej, det är jag som är R"

"Nej, dig känner jag inte alls igen" sa tjejen.

"Ja, men jag känner igen dig i alla fall." Och efter lite snack kom de ju fram till att det var rätt kille hon mindes. Det hade ju bara hänt en hel del sedan dess:

Börja om från början - igen!

Tack Häxan för hjälpen med besöksräknare. För hur det än är så är det lite kul att hålla koll på hur många som kommer in och kollar på vad man skriver.

The love of my life

VA!? Har T börjat röka?

Nä, det är ju en ung R. Jag tror att han tycker att han ser ut lite som Johnny Cash, eller någon annan rockrebell.

Men han hade ju skjorta på den tiden! Och hår. Vad hände sen?

Han slutade ju röka i alla fall och det var ju tur.

(Det var en gammal kompis som poppade upp ur dimman och skickade bilden)

101 år!

Så lång tid har en av de människor jag älskar allra mest levt på den här jorden.


Telefon fungerar inte så bra längre. Inte ens att skicka bilder på oss. Därför skickade jag i stället ett doftkort. Önskar jag var hos henne och kunde hålla hennes hand. Kanske inte just idag, när så många ändå kommer, men snart. Efter förra årets motgångar, då jag bara var sjuk hela tiden, har jag inte ens vågat fundera på att åka dit. Visade sig ju vara klokt även i år. Det får bli gratulationer på avstånd:


Grattis på födelsedagen världens underbaraste farmor!

S gratulerar en 100-åring

April, april

Skrivaren börjar få slut på färg

I dag fyller min biologiska mormor år. Jag skriver "biologiska mormor", för att jag har ju en annan mormor också, även om hon inte finns med oss längre. I min nya scrapbookar-anda gjorde jag ett födelsedagskort och skickade dit.

Nu ska jag väcka S och försöka få med henne till dagis. Jag tror på att jag ska klara en hel dag på jobbet. Mår inte hundra, men kanske 95 i alla fall.

Bli inte lurade i dag!