Hmmmm?

Vi har aldrig bott i ett hur med spröjsade fönster. Vad jag vet har S aldrig ens sett ett riktigt hus med spröjsade fönster. Så kan någon förklara för mig varför min 3.5 åring och sitter och ritar just detta?

Jag vill flytta NU!!!

I nya lägenheten ska det bli totalt leksaksförbud i vardagsrummet. Och i köket. OCH i hallen.

Vi har slutat bo här nu. I dag har jag dock tagit tagi den nödvändigaste "hålla-huvudet-ovanför-vattenytan-städningen" och just den högen ovan är förflyttat i en liknande större hög inne i barnrummet (tillsammans med högen från hallen och köket). Jag har också sopat och torkat golven och föröskt att få det lite punktfint för att kunna få en mysig kväll. Nu gör jag revbensspjäll à la Orchid (dvs Mamma). Men det är väl som de berömda köttbullarna är jag rädd. De blir nog aldrig som Mammas. Hoppas det blir okej ändå.

S´givmilda sida

I morse vaknade S som sagt efter femton timmars sömn och var väl relativt pigg. Hon fick en "magjocke" som R skulle sagt (yoghurt med extra mycket bra bakterier) och sedan upptäckte hon några överblivna baconsnacks i en skål på bordet. Eftersom jag alltid brukar säga att man får ta det man blir sugen på, när man har kräkts, så fick hon tillåtelse att äta upp dem. De var tydligen väldigt smaskiga. "N vill åsså ha sån" (Översättning: "R - bästa kompisen - vill också ha såna). Allt som är kul, eller gott vill hon dela med honom, hon blandar in hans och hans familjs namn i var och varannan mening. Hon tycker till och med att jag borde ha även deras namn på mitt halsband jag har runt halsen. Nu ville hon alltså att R skulle få det sista ynka baconsnackset. Hon lade det i ett påskägg, som hon gjort på dagis och skulle spara det. När en timme hade gått så var tydligen det där snackset otroligt lockande och hon stod med det i handen, undrandes om hon fick äta upp det. Jag sa att hon fick göra som hon ville. Knaper hördes det och jag trodde att hon åt upp det. Visade sig dock att hon bara hade knaprat en liten bit. Den lilla ynkliga knaprade baconbiten låg nu på bordet och alla beordrades att inte röra den. Om någon så råkade närma sig vardagsrumsbordet skrek hon i högan sky: "Ät inte upp N´s pockonbit" (baconbit). Nu precis alldeles nyss så knaprade hon lite till, så nu är biten inte större än en ärta. Men den tillhör fortfarande R. Jag undrar jag hur länge den finns kvar.

Påskfrukost

Efter en otroligt gnällig omgång av äggmålning (antagligen hade de behövt frukost INNAN, men äggen skulle ju vara till frukosten) fixade T med lite hjälp av P ett fint påskfrukostbord i vardagsrummet. Egentligen brukar man kanske ha äggen på påskaftonen, men eftersom jag oftast jobbar då, så har det blivit att vi tar det den dagen jag är ledig. Nu är jag ju ledig i morgon också, men vem vet? Vi kanske tar ägg då med. För fler påskbilder hänvisar jag till makens blogg. Fast just nu är han på solig promenad med killarna och några kompisar, så det klickar väl på lite med mobilbloggandet och man får scrolla ner lite. S och jag är dock hemma. Känns inte kul att dra med sig en som kräkts hem till andra och så tänkte vi att hon skulle samla krafter för att vara frisk nog i morgon.

Naturligtvis hade batteriet på kameran lagt av precis när vi skulle börja måla/äta frukost, så bilderna är tagna med mobilkameran.

Tulpankungen

T har sålt tulpaner med klassen, eftersom de ska åka på lägerskola till hösten. De har gått runt och tagit upp beställningar och sedan delat ut dem. Som det moderna barn han är, så skickade han dessutom mail till släkt och vänner och frågade om de ville köpa. Han ville skicka till Mormor, för som han sa "Mormor skulle tycka om blommor", men jag sa att det var lite långt att åka 100 mil med en bukett tulpaner. Mormor är dock klok och kom på att även om man inte kan skicka en bukett 100 mil, så kan man skicka ett kort och hon ville hemskt gärna köpa tulpaner av T. Han blev alldeles strålande glad, såklart. De har nåt visst de där två, T och Mormor. Nu står Mormors bukett så vacker på vårt matsalsbord och tänkt det känns nästan som att Mormor är här litegrann.

S har förövrigt sovit ca 15 timmar i natt. Vaknade några gånger och hostade en slemmig hosta (började natten innan), men somnade snabbt om efter medicin-inanadning. Vi tror nästan att det var därför hon kräktes igår och hoppet om en påskmiddag imorgon har återvänt.

Moderna barn

När vi var små var det overall på vintern, fodrade byxor på våren och galonisar över det om det var blött. Nuförtiden ska barnen ha femtioelva olika utstyrslar och dessutom är det ett jäkla väder mest hela tiden. Det är overall, vinterregnsställ, sommarregnsställ och överdragskläder. Fodrade långbyxor funkar inte riktigt ihop med dagis, eftersom de för det första blir skitiga och det är ju inte riktigt populärt och så blir de alldeles för varma när man kommer in och då ska det bytas byxor och det är ju jobbigt det med. Att byta byxor på 20 barn alltså.
Vad vill jag ha sagt med detta? Inte mycket alls egentligen, mer än att jag häromdagen insåg att S måste ha ett tunnare "ställ" att ha på dagis. Typ hela bygden hade tydligen insett det långt innan jag gjorde det (det var ju sommarvärme dagarna innan, jag är inte så framåtseende alla gånger), så hupps, var alla överdragsbyxor i hela centrum finito. Alla utom några enstaka exemplar i stl 80 och så rosa. De som känner S vet att det inte är en favvofärg direkt, så jag var inte säker på att det skulle gå hem, men köpte ett par på Lindex i alla fall (gillade inte riktigt HM:s plastiga). Till det fanns bara rosa jackor (de blå i hennes storlek var slut) och det kändes som att det var att utmana ödet lite väl mycket med ett helt ställ i rosa. Efter att ha varit runt på alla butiker med barnkläder fastnade jag för en illgrön jacka på "Barnbolaget". Det var en Didriksson och kostade helt otroligt nog exakt lika mycket som Lindex jackor, vilka inte alls kändes lika kvalitetsstarka. Sagt och gjort. Jag köpte den och SE; de föll den unga damen i smaken! Nu är hon klädd för vårens alla lerpölar och sandlådor.

Min lilla S, som just nu ligger sovandes i soffan, efter att ha spytt ner hela hallgolvet. Ingen vidare start på den här påsken. Men nu är jag i alla fall ledig ända till onsdag! Jag hade den fantastiska turen att ha påskafton ledig i år. Den första på alla dessa år på Systembolaget, förutom de år jag har varit föräldraledig. Vore väl attan om vi får magsjuka nu, jag som har skrutit om att jag minsann ska vara med från förrätten på svärmors traditionella påskmiddag i år. (Brukar komma dit lagom till efterrätten annars).
Maken sitter och sorterar godis i äggen. Vi är lite osams om omfattningen av godisinköp. Så nu har jag släppt allt. Barnen kommer att vara som hackspetten i "Kalle Ankas julafton" på påskafton av sockerchock, men jag svär mig fri.

Önskar er alla en härlig påskhelg!

Man ska inte jämföra barnen

Speciellt ska man nog inte jämföra med mina barns kusiner ;)

Man blir lätt lite stressad då. Jag menar att det är klart att man måste kunna krypa vid sex månaders ålder, om man ska hinna lära sig cykla runt tre, som sina bröder.

I dag har jag träffat världens underbaraste V och nu förstår jag vad C menade. Han är ju mobil!! Sätter sig upp och lägger sig ner igen, kryper och drar sig upp mot möbler. Med den takten kan han nog gå vid åtta-nio månader och då lär det inte bli en lugn stund i det hemmet!

Vi har haft en underbar dag i solens sken. Barnen har ju påsklov, så alla, utom F var med. Och hupps så har vi bara två barn hemma, för P ska sova hus kusinen och T ska sova med hans storebror hemma hos farmor/mormor. SÅ kul för dem. För i morgon jobbar ju vi föräldrar och S ska på dagis.