Ibland mår man extra bra av att shoppa:

Alltså! Fy tusan vad jag har fyndat i dag! Det roliga är att jag inte riktigt fattade hur bra det var, förrän jag kom hem. Var på en outlet i Värtahamnen. Egentligen för att hitta ytterkläder till barnen, men det fanns inte så mycket, eller jo, men då skulle alla ha fått exakt likadana jackor. Nu fick bara F en sån. Jag provade den där, chansade och den passade perfekt!
Allra roligast för mig själv var dock att jag plockade kläder på ett fyndbord. Fem för 150. Jag tog tio plagg, varav två par byxor, ett par tights, en halsduk och resten tröjor. Allt, utom två tröjor passade mig perfekt, trots att jag inte provat nåt! En är för liten (den får svägerskan C) och en för stor - visade sig vara herr och passade R perfekt. Tydligen märkeskläder, men jag är så dålig på sånt. De var mjuka och sköna ;) Sen köpte jag 20 par strumpor, fyra kalsonger och ett par långkalsonger. S hittade två "mössor", som jag inte kom ifrån att köpa och jag hade inte ens gjort av med 900 kronor!!! Gladast av allt är jag för ett par skitsnygga jeans, som sitter som gjutna.

En vindjacka, som man kan ta ur fodret ur och använda som fleece.

JA, det ser ut som att hon har skadat huvudet, men HON är nöjd, för det är en Mimmi på.

HURRA HURRA HURRA!!!!

I dag fyller världens bästa mamma och mormor år. Avståndet är stort i mil, men inte i hjärta och känslor. Stor kram och GRATTIS på födelsedagen älskade mamma. Hyllar dig med en liten bildkavalkad från åren (fanns ju så mycket, men jag fick ju sålla lite):

En busig mormor

Men framförallt kramig...

...med världens mysigaste mormorsknä.

Ett av Mammas största intressen, fotografering - här med barnbarnen i släptåg.

Hon är tillbaka!

ÄNTLIGEN känner vi på riktigt igen vår dotter. Vilken skillnad. Om jag jämför med när jag lämnade henne på dagis förra veckan och hur det var idag! Ojojoj.
Men det är svårt, när det bara är sjukt hela tiden, att se vad som är friskt, eller inte. Tänk vad lite penicillin kan göra. Hon äter som en häst - dygnet runt. Underbart att se.
Mindre underbart att hon då också orkade superprotestera emot att gå hem från nyss nämnda dagis. Jag var helt svettig och totalt slut, innan vi äntligen kom därifrån.
Slutade fyra på min inklämda dag. Alldeles utmärkt, men då fick jag också den jobbiga hämtningen. Vi pratade om det efteråt och hon lovade att hon inte skulle göra så mer. Vi får väl se hur det går för R på torsdag. Hon har ju längtat så och ville inte att det skulle ta slut.
Nu sover hon snällt i sin säng i alla fall. Hoppas på att hon inte blir supergrinig över att vi är lediga i morgon. Jag har berättat det, men det är inte alltid sånt rikigt går in.

När hissen går ända upp - eller inte

När Pappa R kom hem från jobbet, blev han mött av sin enda dotter, som hoppade upp i famnen för att välkomna honom hem. Pappa R ville såklart höra lite om vad hon hade gjort under dagen. "Vi var på sjukhuset". "Jaha - vad gjorde ni där då?" "Åkte hiss"
"HRM" släppte jag ur mig och började prata om något annat.
För sanningen är att visst åkte vi hiss. En annan sanning är att vi inte BEHÖVDE åka hiss.
Det gick till som så att jag rusade in på sjukhuset. Egentligen inte i sista sekund, men jag visste inte riktigt var vi skulle och ville ha tid på mig. Det var ju tur. Eftersom jag slängde en snabb titt på informationstavlan "Plan två" och rusade mot hissarna. En hiss var precis på väg upp, men den snälle mannen i hissen stoppade foten emellan och släppte in oss. Jag tryckte på tvåan och gav hissens infotavla en extra titt. Jodå, där fanns "logoped" på tvåan. Men knappen hade slocknat. Jag tryckte igen. "hum" hördes lite försynt från mannen i hissen. Ungefär samtidigt kopplade jag "Ääää, tvåan är där jag kom ifrån" sa jag generat. "Jo, jag undrade varför du tryckte på den". Jag skrattade lite "Ja, vi får väl följa med dig då".
Han skulle naturligtvis ändå upp. Så vi fick ett litet hissäventyr. Hissen gick ända upp på sjukhuset, men inte hos mig.

Säg AAAAAAA!

F har mått illa sedan i går kväll. Jag och R har lite teorier om hårt levende, med två nätter bortasovande och antagligen inte så bra med måltiderna, men han hävdar bestämt att de INTE varit uppe sent. Vad vet vi om det? Kanske är det så att han faktiskt har en magsjukesläng. Han har mått illa hela dagen i dag med, så till praon fick han inte gå.

S passade på på att bearbeta sina "traumatiska" upplevelser i förra veckan och testat sina doktorssaker på storebror. (Ja, vi tvättade både S och leksaken efteråt och mesta tiden har han lämnats ifred, men jag tror ju som sagt inte riktigt att det är magsjuka).

Logopeden

Det gick alldeles utmärkt hos logopeden. Eftersom sjukhuserfarenheten ligger färskt i minne tog det en hel del övertalning för att övrtyga S om att det INTE var nåt sånt vi skulle göra. Inget stick i fingret och inget klämmande. Hon var inte riktigt övertygad, men följde ändå med. Jag hade berättat att det var en kvinna som ville höra hur hon pratar och som var ungefär som en fröken på dagis. Det funkade bra och stämde rätt hyffsat.
Logopedn var otroligt pedagogisk (såklart) och visade ett papper med lite bilder, som representerade vad de skulle göra, sedan visade hon för varje nytt steg, hur långt de hade kommit. De spelade ett spel, pratade om bilder mm. S var SÅ duktig och gjorde precis som hon sa. Inget flams, eller att hon vägrade det minsta. Hon kan ju vara alldeles tyst i främmande personers närhet, men det gick som sagt bra.
När det var dags för sista rutan, berättade logopeden lite vad hon hade sett och hört och att det inte var något att oroa oss för (vilket vi ju inte gjort). Att hon ju har just de problemen vi har märkt, men att de var relativt åldersadekvata och hon hade ett bra språk och ordförståelse och dessutom kan en del andra ljudkombinationer, som man inte ens behöver sätta än. Vi skulle egentligen inte behöva komma tillbaka på onsdag, men om jag ville kunde hon sätta ihop lite övningsmaterial till dess, som vi fick med oss hem då. Eftersom jag redan tagit ledigt då och gärna hjälper S, så sa jag ja tack.
Sedan gick vi hem.
Vi hade planerat att träffa vännen C med R&R, men lill-R är sjuk, så det blev ingenting. I stället har vi en hemmadag. S fick en pysselbok på vägen hem och den har hon suttit med, medan jag lagade mat. Nu ser hon på film.

Talets gåva

""Mamma, ta kort på mina hundar, så kan du lägga in dom i datorn"

I dag ska jag med min dotter till logopeden. Det är inte så att hon pratar väldigt dåligt, tvärtom verkar det som att de flesta förstår vad hon säger. MEN hon har svårt för bland annat sje-ljud och R, samt en del mer sammansatta ord, som hon helt gör till egna. Det har blivit bättre sedan då vi var på 4-årskontrollen, då vi fick remissen och kanske det räcker med de här två tiderna vi har fått. Jag vet inte. Men det ska bli spännande att höra vad hon har att säga om hennes språk. Talets gåva har hon i alla fall och pratar mest HELA tiden. Fantasier och berättelser om vad hon gjort, om vartannat. I dag fick jag ett underbart exempel på hur uppfinningsrik hon kan vara:

S: Mamma jag kan hänga in de här töjorna i ga...ga... Mamma vad heter det?

Jag: Garderoben

S: Gade...galo... Mamma, man kan säga klädskåpet.