Välkommen till min (o)perfekta blogg.


Letar du efter inspiration till det perfekta hemmet, med tomma ytor och chicka detaljer? Då har du kommit helt fel.

lördag 18 september 2010

Före

Vi tänkte som sagt ha mat med HELA familjen, vid middagsbordet i kväll. Det kräver nog lite insats runt själva bordet. Säga vad man vill om mitt operfekta hem, jag har färgmatchat dammsugaren med duken och gardinerna i alla fall!

I´m singing in the rain.

Inte T, men en av hans kompisar.

Vi startade dagen med att åka till ICA Maxi och handla. Det var ett tag sedan sist och riktigt mysigt. Efter det var det kaffe och mackor med R:s goda tomatröra och fetaost och lite inspelad "Mördare okänd". Mitt i det fick vi besök av R:s lillebror, som hade en TV över och både barn och lilla svärfar i släptåg. Trevligt med lite fikabesök och lekkamrater till S. Fast det var tydligen för lite i alla fall för när de åkte stod S i köket och stortjöt att hon inte hunnit leka klart.
Vi skulle ändå iväg, för P skulle på kalas och T var bollkalle på a-lagets match, efter sin träning. Vi åkte dit för att vara med och heja. Trotsade ösregnet en stund, men när S:s läppar närmade sig blålila åkte vi hem igen.
Just nu gör vi allt för att få barnen att stanna hemma och äta tacos med oss. Inte det allra enklaste verkar det som, men vi är envisast, så det så.


A, A och S leker med bokstäver.


Finaste bollkallen av dem alla - som en blöt katt

Yngste i hejarklacken. Vi stod utanför, för att få skydd av träden.

Dricka i halvlek

Stark mat och fredagsenergi


Firade vännen A 40 år häromdagen. Jag, alldeles ensam, åkte dit och fick mig lite mat och en pratstund och överlämnade paket och en blomma. Det var därför vi var på Plantagen och Chilli - egentligen, men det kunde jag ju inte skriva. I den lilla klicken som läser min blogg ingår nämligen A.

Fy tusan vad jag hade svårt att somna i natt. Jag har typ världens känsligaste mage, eller nej, det har min man, men jag ligger god tvåa. Lite stark mat och vi pimplar samarin och knaprar novalucol som bara den. I går handlade vi hem gyros från ett lokalt ställe och som T sa "Den smakar inte som vanligt". nej det gjorde den inte. Tror vi fått stark sås. Det var rent ut sagt skitgott, men å vad min mage har protesterat. Att jag sedan var uppe i varv gjorde väl inte saken bättre såklart. En fredag på mitt jobb är alltid sprängfylld. Igår var vi dessutom för få. Flera borta redan innan, så ingen att ringa och så fick vi en vab och en sjuk på det. MEN det gick bra. Det gick faktiskt jättebra. Alla gav allt både vad gäller arbetsinsatser och positiv energi. Inga sura miner på hela dagen, trots lass som inte hann registreras och ibland långa köer i lite för få kassor. Okej "alla" var inte lika bra på att fatta att det faktiskt fanns folk som satt även de pass de inte skulle ha suttit, men det känner vi till sedan innan. I det stora hela så faktiskt bara flöt det. Var min upplevelse i alla fall. Energifylld men inte stressad kände jag mig, där jag slängde mig mellan uppgifterna (bort med korgar, medan någon betalar med kort, slänga sig bakåt och instruera om något som inte funkar, svara på frågor från kunder som inte hittat någon på golvet och ta betalt osv) och jag tror faktiskt att i stort sett varenda kund fick sig ett leende och ett hej. Mest fascinerad av allt var jag att efter att ha haft en sådan dag inte ha ett enda öre diff i kassan. Jag brukar faktiskt inte så ofta ha diff - till slut, men oftast brukar jag behöva räkna om för att få det rätt, men inte igår. Man borde köpte en trisslott med det flytet. Istället blev jag alltså upphämtad av maken för inköp av hämtmat och sen var det soffan , utan Doobidoo, med valdebatt. Var kanske därför jag hade så svårt att somna egentligen.
Nu är det ledig lördag och vi planerar handling och sen fotboll för T. Det är invigning av nya brandstationen med. Får se om vi orkar gå.
Trevlig helg på er.

torsdag 16 september 2010

Min egna tid.

I brist på en aktuell bild (hur kul är det att se mig sitta på en stol framför datorn - och vem skulle ta den?), blev jag lite nostalgisk och plockade fram en riktigt gammal bild. P rockar loss med fingerfärgen.
Torsdagarna är litegrann av mina dagar. Varannan är jag helt ledig och alldeles ensam hemma under dagen. Det brukar iofs nästan aldrig inträffa, tack vare sjuka barn, eller make, eller annat som inträffar, men tanken är den i alla fall. Eller så är det som idag, att jag börjar 11:20 och är ensam från 9, då jag lämnar S på dagis. Jag tänker alltid innan att jag ska passa på att göra en massa saker, men det slutar nästan alltid med en kopp kaffe och datorn. Speciellt när det är som just nu, när jag är förkyld och ändå får kämpa för att orka med en hel dag på jobbet. Om man då sliter livet ur sig redan innan, så är man ju egentligen mest dum. Att jag ändå kör en tvätt och plockar undan i köket räknas liksom inte riktigt. Det är vardag, sånt som alltid ska in. Det som behövs här är något rejält. Men det går ändå. Livet rullar på i mitt perfekt operfekta liv och nästa torsdag är jag kanske frisk och pigg och gör alla de där sakerna istället.

tisdag 14 september 2010

Vad har hänt?

Busungar på Plantagen. Man kan göra kaniner av två fingervantar, visste ni det?

Tänkte jag först när jag såg min blogg i morse. Lika många som brukar vara inne under en dag, hade redan varit inne vid niotiden. Tänkte nästan att räknaren hade hakat upp sig från gårdagen. Mitt på dagen var den uppe i det tredubbla och så har det fortsatt. Maken undrade vad jag skrivit om, som kunde blivit så sökt. Men så kom jag på det! Jag fick ju en award av Carola och i samband med det länkade hon till mig. Måste passa på att tacka så otroligt mycket för awarden och ännu mer för de fina orden i samband med det. Jag kunde inte kopiera bilden och egentligen skulle man ju skicka den vidare, men jag står över den här gången. Kan dock passa på att tipsa om Carolas blogg där hon skriver på ett underbart sätt om sitt liv med åtta barn.
Så till vår dag idag. Tisdag och ledig dag, men inte riktigt som vanligt. P kände sig snorig och hängig i morse och fick stanna hemma. Vi tog det riktigt lugnt på förmiddagen. Jag och S prickade av saker på hennes lista och badade mm. Till lunch var P dock riktigt pigg, så vi åkte till IKEA för att luncha och tog sen även en tur till Chilli och Plantagen. Inte riktigt lika rofyllt som våra vanliga tisdagar när det gäller barngnäll. P är en liten retsticka när det gäller sin lillasyster och hon är bra på att gnälla, när han retas. Men det har varit en rätt mysig dag i alla fall. S fick med alla sina punkter utom den första, till sin stora sorg. Hon fick inte leka i parken med sin kompis R och stora tårar trillade av besvikelse, när hon insåg det, men utöver det blev hon nöjd:

Köttbullar 16 kronor - oslagbart


En kanin på Plantagen

Fika på Waynes - inte lika billigt som lunchen


Höstfint i köket.

Sista punkten på dagens lista; spela hemmagjort spel.

måndag 13 september 2010

Det har varit lite segt



Pappan i huset älskar amerikansk fotboll och självklart har vi på något underligt vis kommit över en omgång utklädningskläder i temat.

Att komma hem efter den underbara långhelgen i London var lite chockartat. Vad många vi är, vad alla låter och framförallt - vad mycket uppmärksamhet de kräver! Det var så skönt att bara vara jag och inte någons mamma. Men visst var det underbart att träffa alla igen också. Tro inget annat. Men nyttigt var det att vara åtskilda ett tag. Både för dem och för mig.
Hemma har mest varit jobb och de pauser från jobbet jag haft har gått åt till att samla kraft och till att städa, eller tvätta. Samla kraft, eftersom det var en sabla envis förkylning jag drog på mig, dessutom fick den ny fart i lördags, med nästäppa och huvudvärk. Tror förresten att det är en ny variant, för både P och R verkar ha/ha haft samma. Inte värre än att jag har jobbat dock, men däremot var R hemma hela förra veckan.
I övrigt inte mycket kul alls (därav bloggtorkan). F har skaffat nya glasögon. Vi handlade på Specsavers och då fick man ju två för en. Jag tvingade honom att bestämma sig för nånting annorlunda (han valde ett par inte långt från de stålbågade han haft de senaste fem åren) och då blev det (såklart) ett par så kallade nördglasögon. Helt ärligt tycker jag att han passar bra i dem. Lite kul med något nytt, men han är lite feg, så vi får se hur mycket de används (man minns ju coola hatten han köpte i våras, men aldrig vågat ha utanför hemmet - de skulle förövrigt passa bra ihop).
I morgon är det ledig dag. S har fått mig att skriva en lista så att vi inte ska glömma vad vi ska göra. Överst på listan står "Leka i parken med R". Sen står sånt som vi alltid gör, som att bada badkar och att spela spel och för denna tisdag, en favorit; "Plantagen". Jag ser fram emot en mysdag!

torsdag 9 september 2010

London dag 4:

Måndag. Min sista dag i London. Vi startade tidigt, för att hinna återvända till Disney store, som vi besökte första dagen, men då köpte jag bara ett diadem med Mimmi-öron till S. Vi slank även in på "Dorothy Perkin" där jag hittade flera tröjor till mig själv och passade på att använda upp födelsedagspengar, som jag fått från mamma och svärmor. Sen var vi på Disney och även en affär som ungarna skulle älskat, med filmrelaterade saker och böcker. Blev lite presenter till kommande födelsedagar och böcker till de som kan läsa på engelska.
Efter shoppandet tog vi en paus på en pub, med lite mat och sen åkte vi tillbaka till lägenheten och jag packade det sista, innan lillebror följde mig till Victoria för avfärd till Gatwick.
Vi var tidiga, eftersom de varnade för att det skulle bli strejk i tunnelbanan. Väl där visade det sig dessutom att mitt flyg var försenat, så det blev en rejäl väntan på flyget, innan jag äntligen fick åka hem.




Mina shoppingkassar

Mina underbara dagar i London var över. Det var skönt att komma hem och fint att morgonen därpå bli väckt av två pussande barn, som övertjust utropade "Mamma", när de såg att jag låg bredvid deras pappa i sängen. Borta bra, men hemma bäst, men Å vad jag är glad jag är att jag åkte. Att jag fick uppleva så mycket nytt, att jag fick umgås så mycket med lillebror och S och att vi fick längta lite efter varandra, vi som nöter ihop till vardags.