Upp och nervänd tisdag

Stort manfall på jobbet gjorde att jag till slut såg mig tvingad att ringa dagis och fråga om S kunde få vara där halva dagen. De är väldigt snälla med sånt och trots att de tydligen hade ont om folk de med, så fick hon faktiskt komma dit. Så jag klev upp i ottan för att börja tio i sju igen. En tid som jag bara brukar ha varannan måndag (som i går), men det blir visst tre dagar på raken i stället, eftersom ingen kan öppna i morgon heller. Tidig morgon gör mig inte så mycket. I alla fall inte om jag får sluta tidigt. Att missa en ledig tisdag var väl inte så farligt det heller egentligen, men vi hade ju lite planer, jag och S.
Efter lite fika, när vi kom hem tog vi tag i de planerna i alla fall, även om det inte blev så omfattande som jag hade tänkt. S högg i med liv och lust. Plockade prylar, lade ut sofföverdrag (som inte varit på sedan kräksjukan), dammsög och pysslade till borden. Vi hade riktigt mysigt, men hu vad trött jag blev. En förkylning ligger på lur. Har ont i halsen och är trött. Antingen ger den med sig, eller så är det väl jag som kroknar när övrig personal piggar på sig.

ÄNTLIGEN har vi adventsljusstake på bordet.

Mitt favoritpynt från "Oh no it´s christmas". Verkar inte bli någon sån konsert i år, till vår stora sorg.

Hallen, innan jag skrek "Den som inte tar hand om sina ytterkläder får inga julklappar". Hot och mutor... eeh uppmuntran och konsekvenser var det ju, Kanske inte riktigt i den anda jag vill uppfostra mina barn, men ibland får man liksom bara nog.

Den som inte såg vardagsrummet innan, förstår inte hur väl värd jag är en kväll i soffhörnet nu. Ni får tro mig på mitt ord.

Skål för oss!

För fjorton år sedan lovade vi varandra kärlek i med och motgång och att aldrig tvinga varandra att göra något speciellt av den dagen. Inget tvång och inga samvetskval. Det har gjort att vi ALLTID uppmärksammar den på något sätt, men utan krav. Ibland bara med en puss och ibland med något extra. I dag köpte jag en flaska bubbel, som vi skålade i. Ovanligt storslaget för att vara oss (den kostade 40 kronor, men det är ju tanken som räknas).

Skål min älskling på VÅR dag!

(Den lille fototjuven försökte stjäla sin plats även på fotot nedan:)

Födelsedagsmiddag

S fick en hjärtformad pizza.

Efter ett MYCKET trevligt kalas hos kusin E i Kallhäll gick vi direkt till den lokala pizzerian för födelsedagsmiddag, enligt T:s önskemål:

S är lik sin bror P i mycket, så även när det gäller fascinationen för hår. Hon började frisera faster L. Jag försökte ta ett bättre kort men varje gång dök det upp någon likt fågeln i Kalle Anka på julafton, i bild:

Till slut fick faster L nog och höll undan med "våld":

Det går vilt till på lokala pizzerian.

När personalen förstod att T fyllde år, fick han en extra special-efterrätt.

Han blev rätt nöjd kan man säga:

Det blev S med, fast utan tomtebloss.

Lyckades även fånga tonåringen i ett obevakat ögonblick.

En mysig helg har nått sitt slut och i morgon tar vardagen vid igen. Hemmets utseende, eller renlighet har vi knappt ägnat en tanke ens. Inte en jul-, eller adventspryl så långt ögat kan nå. S undrade varför alla andra hade julsaker, eftersom det inte är jul än. Jag förklarade att det inte är jul, men advent och att på tisdag när vi är lediga ska vi råda lite bot på både stök och opyntighet.

HURRA HURRA HURRA!

Helt nydressad tolvåring

Vi var lite trötta efter gårdagens partande hos familjen F och tyckte framförallt att de yngre barnen behövde få sova lite lingre. Det tyckte inte dagens huvudperson, som var uppe redan vid sju, men fick nog vid klockan nio, då han teaterviskade i vår dörröppning att det var minsann dags att vakna nu. Sedan låg han där och var fantastiskt svårväckt till vår "skönsång". Paketen var mestadels mjuka, med både morgonrock, cool jacka och en massa kläder. En leksak från London var det enda hårda.

Dagen idag delar han med kusin E, så vi far dit och går på kalas på eftermiddagen och äter på Hörnan till kvällen. Kalas för honom blir det nästa helg, tillsammans med alla syskonen, som har fått vänta ännu längre.

Svårväckt.

Fotografen P har tagit självporträtt.

S hade ritat en massa teckningar och satt presentsnören runt.

Några av tröjorna och mjukisbyxorna.

En underbar lördagskväll:

I går var det planerat att vi skulle till familjen F för lite "julpussel" som S säger. Nu blev det lite senare än planerat, eftersom S skulle på ett kalas innan. Själv jobbade jag, men det skulle ju inte ha hindrat de andra att åka innan. Nu kom vi dit allihop vid nästan halv fem, så vi strök pysslandet och ägnade oss åt middagsätande, lekande, spelande, TV-tittande och allmänt mysande. S och W hade ett kärt återseende, men det var lite småintriger denna gång. Tror de kommer att minnas som att de haft kul i alla fall. Jag hade i alla fall fantastiskt trevligt.

Vid tiotiden promenerade vi hem i snön, med S i lånad vagn, två skuttiga barn och en lite halvt motsträvig tonåring.

Tack familjen F för en trevlig kväll!

Min dramaqueen: Jag ääääälskar P!

Telefonkoma och hjärtat i halsgropen.

I bland känns det mer påtagligt när de ordinarie kommunikationskanalerna inte fungerar. I alla fall om man precis sitter i telefon och håller på att göra upp om hur två barn ska leka efter skolan dagen efter. Så var det i går. P:s kompis ringde på min mobil och så skulle jag komma överens med pappan om formerna för skjuts, lämnande mm. DÅ bröts förbindelsen, för att vara död resten av kvällen. Hemtelefonen var typiskt nog placerad i koma, efter för lång frånvaro av laddare (det är tydligen VÄLDIGT svårt att låta bli att lämna telefonen på rummet i den här familjen). Efter att ha försökt skicka sms och ringa i någon timme, kom jag på att jag hade mammans mailadress och så fick vi kontakt till slut.

Äldste sonen var dock på vift. Skulle till nån kompis efter skolan och göra klart ett skolprojekt. Vid tio, när vi skulle gå till sängs hade han fortfarande inte kommit hem. Jaja, tänkte jag, han lär väl komma strax och jag somnar nog inte innan. Men OJ vad jag gjorde. Halv två vaknade jag med ett ryck och insåg att jag aldrig hade hört honom komma. Gick upp och kollade: Han var inte där!

Väckte R, som gick upp. Jag försökte med min mobil, som fortfarande inte hade kontakt med yttervärlden. Kom på att hemtelefonen stod i laddaren. NÄHÄ, slarvpellen som ställt dit den hade inte sett till att den laddade - fortfarande i koma.

Jag försökte tänka lugnt. Han har en kompis som bor där det inte går bussar. Antagligen sov han ju kvar.

Precis då fick R igång sin mobil och hans fick tydligen kontakt och det visade sig att den förlorade sonen skrivit två sms "Kan ni hämta mig, eller ska jag sova här" samt lite senare "Okej då sover jag här". Det var en sabla tur insåg jag, för inte skulle jag ha kunnat lugnt somna om, utan att veta säkert var han var. Det var svårt nog ändå, efter att ha vaknat till ordentligt, när jag insåg att han inte kommit hem.

Nu på morgonen fungerade min mobilkommunikation igen och vi har haft en konversation om vikten av att PLANERA, inte komma på klockan tio på kvällen att man kanske behöver skjuts. Undrar om det hjälper...

Fick mig att tänka på en gång när jag var yngre. Jag var äldre än F är nu (18-19), men jag bodde hemma igen efter en period borta. Var med kompisar hos en annan kompis på Ingarö och plötsligt var det för sent att ta sig hem. Min finurliga tanke, som kändes bra just då, var att INTE ringa hem, eftersom det var så sent och jag skulle väcka mamma och pappa. Inte så finurlig visade det sig, eftersom de visst varit vakna och undrat var jag var. Så att hellre väcka och tala om var man är lärde jag mig efter det.

Pyssel, snöbus och mys:

Sista två dagarna i Brunflo tillbringades hos min mamma. Vi delade upp det så, eftersom kusinerna skulle på skola och dagis och min syster och hennes man skulle till sina jobb. Vi hade två supermysiga dagar, med mycket kramar, pyssel och stjärtlappsåkning mm.

Hem flög vi. Det gick hur bra som helst med hela den resan. S somnade till och med vid inlandningen. Nu är det skönt att vara hemma igen, krama sin familj och sova i egen säng, men jag är så otroligt glad att den här "spontanresan" blev av. Det har varit en fantastisk helg.

Till höger, Mormor julpimpade Hunden.

Så här fint är det vid pulkabacken.

Huj, vad det gick i backen, när rädslan hade släppt.

Snöänglar

Pysselstuga i mormors kök

S gjorde en flicka.

Jag gjorde en ängel.

I mammas pyssellåda hittade jag morfars gamla skinnbitar och gjorde ett huvud.

Framför TV:n

S "flicka"i närbild.

Flygresan hem. S var heltaggad och sprang på planet och tyckte allt var jättespännande. Fikat skulle fram så fort vi bara fick, men sen blev hon JÄTTETRÖTT och orkade inte ens rita och när de snälla flygvärdinnorna kom med lite kul saker orkade hon knappt titta på dem.

V-tecknet

Sova kan hon i alla fall - somnade även i bilen på väg från flygplatsen.