5-åringslycka:

Orörd snö

Partyexpressen

Här har P precis rasat runt i två timmar på Lekpalatset och är på väg till nästa kalas.

Söndag. Tid för vila och rekreation. Eller hur det nu var. P hade två kalas inbokade med 30 minuters mellanrum. Precis lagom för att hinna köra från kalas A till B, med ett kort stopp på ICA och köpa lite nödvändigheter.

Det första kalaset började halv elva och som tur var öppnar Toys´r Us klockan tio i juletider, för kalaspresenter var inte inköpta i förväg. Vi lyckades shoppa tre presenter (det första kalaset, som var på lekpalatset, var ett dubbelkalas), samt att tre barn lyckades bestämma sig för varsin egen sak, på femton minuter - rekord! Att barnen skulle få handla något eget berodde bara på att de fick födelsedagspengar på sitt kalas i förra veckan och vi egentligen hade satsat på ICA Maxi, som öppnar åtta, men kom iväg alldeles för sent.

Själv har jag varit förkyld den här veckan. Som tur var ledig i torsdags, men blev hemskickad av chefen i fredags, eftersom jag var väldigt hängig och för att jag behövdes väldigt mycket ännu mer på lördagen. Sagt och gjort, så vilade jag mig igenom fredagen och tog mig till jobbet igår. Det gick rätt okej. Men jag var slut efteråt och har varit i dag med.

När vi inte har suttit i bilen för att kalasskjutsa har vi mest hängt i soffan och tittat på TV, faktiskt. Jag har inte orkat varka en kul pulkabacksmamma idag.

T har haft en kompis här och S har varit avundsjuk på att hon inte har fått vara med. S har förövrigt fått ett nytt intresse - datorn. Nu ha vi en till att tjata på om att stänga av:

Så här blir man när man varit understimulerad en hel dag (usel kvalitet och alldeles för mörkt, men jag tror ni förstår ändå):

Lokal-TV

Kolla in den här länken: http://www.vimeo.com/17878236 , gå förbi de tråkiga nyheterna och "Kom Kjelle vi ställer dig framför lampaffärens fönster när du ska läsa juldikt, det blir stämningsfullt" och gå fram till 00:26. Det är lite svårt att spola men är värt besväret - Säger skrattfyllda, men stolta mamman, som inser att folk kommer att tro att vi har värsta bortskämda ungarna - NEW YORK! Eller hur? Sa killen som senast igår kom med inlägget "Ni behöver inte köpa strumpor till mig i julklapp, för det har jag önskat mig av farmor."

Dagens planer

Jag är ledig. Det är alltid skönt att vara ledig, men faktiskt extra skönt just nu. Jag har varit rätt hängig i någon vecka. Lite för mycket på jobbet - tendenserna känns igen. Då drar man naturligtvis på sig första bästa förkylning (och dem finns det ju gott om just nu). På jobbet finns inte mycket utrymme för varken frånvaro, eller hängighet, men jag har sagt som det är - jag ger inte julens hundratioprocentsinsats, jag satsar på låg nivå och att hålla mig på benen. Som sagt, lediga dagar för rekreation, det är aldrig fel, men ännu bättre vissa gånger.

Jag har stora planer för dagen. Jag ska ligga i soffan och bara kurera mig. Alldeles väldigt lägligt ramlade det igår in ett purfärskt exemplar av favorittidskriften och det finns en klurig lucka att lösa inne hos Lotten. Dagen är räddad.

Först ett litet utvecklingssamtal och dagislämning.

Lucia

Här har övats luciasånger i veckor och ÄNTLIGEN var det dags för den stora dagen. Tyvärr hade dagis lagt luciafirandet mitt på eftermiddagen, så ingen av oss kunde vara med (hade man fått veta det för några veckor sedan hade jag ju kunnat be om ledigt, men nu kom det så sent att det inte gick). S tog det rätt bra, trots allt, även om det känns trist att hon inte hade någon där som såg henne. Hon vinkade glatt hejdå i morse i alla fall, nöjd med att få ha kronan på sig på dagis:

Vinkevink i fönstret. Det och sjuttielva kramar och pussar är dagens viktigaste.

Pulkabacken

Efter en skön segmorgon, med lite efterplock och några diskmaskinskörningar (å, vad det är skönt att ha diskmaskin!) drog jag och kidsen ut i pulkabacken. Solen sken och det var ungefär -7. Helt enkelt underbart. Gårdagens trötthet var i stort sett som bortblåst.

Jag åkte lite med S, men tog en promenad, medan de lekte i buskarna. Snart ska vi packa ihop familjen och gå på fotbollsavslutning. Nu är det slut med tre 98-lag. Från och med nästa år är de ett, så idag är det lite tack och adjö till det gamla.

Lite energi i backen.

Årets barnkalas

Det har varit dött här på bloggen senaste veckan. Har väl inte hänt så mycket heller, mer än jobb, jobb för att avsluta med ett språng in i väggen och lite vab. Det vill säga att jag redan på torsdagen kände att kroppen började säga att nu var det nog. En förkylning i bakgrunden som inte bröt ut och en hel del press på jobbet, mest på grund av att det var många sjuka. Natten till fredag hostade S en massa och jag vaknade helt sänkt på morgonen. Att R skulle vabba och jag släpa mig till jobbet kändes inte som den bästa av idéer, så med uselt samvete ringde jag jobbet och sa att det var dags för mig att ramla ur. Jag mådde något bättre framåt eftermiddagen, men kan bara gissa hur jag skulle ha mått på jobbet.

Nåväl, det om det. Lördagen var avsatt till Dammråttebarnens årliga kalas. En eftersatt lägenhet skulle omvandlas till ett presentabelt kalashem, mat skulle inhandlas och tillagas. Jag tog hand om det förstnämnda och maken om handling och matlagning.

Så här i efterand kan jag väl känna att vi skulle ha hållit oss till vår första plan, som var en stor gryta och fika efter det. Men min man har ett nytt intresse i att läsa matbloggar och testa nya recept, som verkligen är fantastiskt trevligt, men kanske att det tog lite för mycket tid i anspråk. Det serverades ädelostpaj, tacopaj och kycklingklubbor, samt en del småplock. En kvart innan gästerna kom fick jag honom dock att stryka det hembakta brödet och jag gav upp dumlekakan. Jag köpte bröd på kvartersbutiken och makens "banoffee" komletterades med glass till de som inte ville ha grädde (läs F, men det var populärt bland alla barn).

Gästerna kom och som tur var gillar de varandra, eftersom det alltid blir att man tillbringar en massa tid i köket, fast man tror att man förberett. Och jag var slut, så SLUT. Inte alls en sprudlande värdinna. Men omgiven av nära och kära blir det okej ändå - speciellt som vissa hugger i och sträcker hjälpande händer både här och där. En salig röra med barn och vuxna, precis som man vill ha det:

"Men", sa jag T, "skulle inte ni sitta på balkongen?" "Näe, vi fick inte plats":

Oj, vi VAR verkligen många!

På rummen var det full aktivitet.

Lill R tyckte att TV-bänken var en lagom höjd för Pippi-lek

S fick ett spel av R&R med familj. Det blev snabbt en favorit:

Allt som allt känns det som att det blev en lyckad kväll, trots allt. MEN nästa år ska allt vara förberett.