Det stora klädintresset.

Hon gillar verkligen att klä ut sig, min dotter. Ena dagen en glittrig prinsessa med krona och vingar och nästa dag rotar hon fram sin gamla spiderman-dräkt. Förlåt Spindelmannen. Säger man fel spänner hon ögonen i en och rättar bestämt till det felaktiga i namngivningen. I går var hon hemma hela dagen med sin pappa och P, eftersom P är sjuk och hon var rätt trött på morgonen och bestämde sig för att vara hemma och mysa hon med.

När jag kom hem från jobbet möttes jag av den här figuren:

Tant Pruzelius?

Lite senare var det dags att gå ner på lokala pizzerian och säga hel till faster L och K, som varit i Thailand i tre veckor. S skulle absolut gå i de kläderna hon valt (ja ett par byxor tvingade jag på henne). Plötsligt slog det mig att S ärvt ett fint set med mössa och vantar, för flera år sedan. De skulle passa bra till hennes "päls"jacka. Det tyckte S också och blev alldeles strålande glad över sina fina kläder:

Bro simhall

S & L

Vi hade tänkt leka med R&R idag, men det satte en magsjuka stopp för. Ungefär samtidigt som vi fick veta det, undrade R:s vän M, om vi ville följa med till Bro simhall och bada. Min kropp skrek "SOFFAN", men det är ju oftast bra att ändå hitta på någonting, så vi åkte dit.

Det var såklart jättemysigt och barnen tog lite snabbare tid på sig att finna varandra än vanligt. Det lossnade massor för S vad gäller vattenrädslan. Hon hoppade i direkt och flöt med sina puffar och när hon såg vad L gjorde, så blev det både hopp från kanten och vattenrutschbana . Det sistnämnda först med Pappa, sen med T och till slut helt ensam och sen med L. De två sprang upp igen och åkte, om och om igen. Det är en sån bra rutschbana där, för den slutar inte i en djup bassäng, utan bara i en utplaning av själva banan, så även de mindre barnen kan åka. De åkte och åkte. Snurrade runt och hamnade under och skrattade så det tjöt i hela simhallen. Kan det finnas nåt bättre sätt att vänja sig vid vatten?

S, som vaknade av sin brors hostande vid sextiden i morse, torde vara rätt trött vid det här laget. Jag som gjorde detsamma och ändå inte åkte någon vattenrutschbana är i alla fall helt slut. Stackars P ja, som skulle sova hos en kompis, men kände att han inte mådde bra och kom hem igen, redan klockan nio i går kväll. Fick feber under natten och har varit helt sänkt hela dagen. Han tyckte att det var MYCKET orättvist att vi åkte till simhallen, utan honom. Ja, utan bara honom var det ju inte, eftersom storebror F var hemma och gjorde skolarbeten. Vi hade alltså bara S och T med oss till simhallen, vilket var väldigt behändigt, men det är ändå roligare när alla är med.

Sitter i köket med dofterna av R:s matlagning i näsan. En kort, men fin helg är till ända. I morgon är det tidig morgon på jobbet, men eftersom R ska vara hemma med sjuk P, slipper jag slita upp S redan klockan 6 i alla fall.

Mobiltömning

Hemma från en total uttömning av energi på jobbet, landade jag hemma med en dröm om att slänga mig i soffan och titta på något intelligensbefriat på TV. Nu var soffan upptagen av tre tonåringar, som tagit tillfället i akt att använda stora TV:n, när varken maken, eller jag var hemma. Vem var jag att hindra dem? Det är ju skönt att de faktiskt väljer att vara hemma hos oss och att sitta i köket och höra dem bubbla ikapp med femåringen är rätt mysigt det med.

Snart nog vill de väl inte ens vara här.

Passade på att lägga över lite slattbilder från mobilen till datorn. De får bli dagens inlägg:

Vårt kök just nu.

S installation på väg till dagis häromdagen "Ta kort på det här mamma!"

På väg in till stan, i torsdags.

En present till min make, från en av mina jobbarkompisar (tog kort på den för att skicka till honom). Då ser ni vad han gjorde idag.

S äter smörgås på bänken - har valt kläder själv.

Nu kom maken hem. Dags för tapenadefilé-tillagning och senare blir det melodifestival.

Trevlig lördagskväll på er!

Fredagsmys

S dansar vals med Hunden, till Let´s Dance

Maken är på galej. Nåt gammalt punkband på Debaser (nu får jag väl skäll för min nonchiga ton, men jag är verkligen inte insatt). Att han träffar trevliga människor vet jag i alla fall och det är ju oftast det viktigaste.

Själv har jag ramlat ner i soffan efter en lång dag på jobbet. Let´s Dance för kidsens skull, men man kan ju surfa samtidigt, nu när laptopen är hemma. En pappa på utgång och en mamma som jobbar sent, betyder pizza. Lite rester fanns kvar till mig. När man är så där vrålhungrig, som man är när man jobbat till halv åtta, kan pizzarester vara fantastiskt gott. Och så lite chips på det. Är det fredag, så är det. Trots att jag ska jobba i morgon.

Att uppleva saker med sina barn

I väntan på tåget.

För ett år sedan köpte jag av min ene son en biobiljett. Inte för att han inte ville gå på bio, utan för att det inte fungerar med SF:s biobiljetter på vår lilla kvartersbio. Jag tittade på den häromveckan och insåg att utgångsdatum närmade sig med stormsteg. Började planera biokväll med vännen C. Det är inte alltid det lättaste att få till en sån med kort varsel, när både familjer och jobbkvällar är inblandade. Det slutade med att vi skjutit vår biokväll på framtiden, eftersom biljetten går ut i morgon och istället tog jag min dotter på utlovat biobesök (hon samlade ju stjärnor genom att inte bråka vid läggdags och lovades bio).

Först fick hon dock gå en stund på dagis. Jag tränade och tvättade lite i min ensamhet och hämtade ett färdiglekt barn klockan två. Då hade de precis varit ute, så alla kläder var alldeles dyngsura. Som tur var fanns en låneoverall på dagis, så hon slapp sitta fuktig på tåg och bio.

Bara att åka tåg med S är ett äventyr. Inte så att hon är tjafsig, eller bråkig - tvärtom. Jag menar att det verkligen är ett äventyr. Ett mysigt äventyr, där man ser allt genom en femårings ögon.

Vi tog en promenad genom tunnelbanan, för att slippa snöyran, vilket var spännande det med. Sedan kom vi till biografen. Stod i kön bakom några, som verkade väldigt stressade, då deras film skulle börja om bara några minuter. "Å, vad jobbigt" tänkte jag och var SÅ glad över att vår film började om en halvtimme - trodde jag, men blev snabbt tagen ur den villfarelsen, då det såklart var samma film vi var på väg till och den tid jag tittat på var den engelska versionen. Men försäljaren lugnade oss och sa att det var flera minuter kvar och att jag visst skulle hinna både kissa och ta mig in på bion, innan den startade. Så vi valde snacks. Jag köpte ett "Trassel"-set med popcorn och läsk till S, som hon tittade storögt på. "Vad är det?" "Det är filmen vi ska se" sa jag "ÅÅÅÅÅÅÅ; WOW!" Som sagt, underbart att uppleva saker tillsammans med ett barn, speciellt saker det barnet inte är så van vid att uppleva.

Jag struntade i toalettbesöket och tur var det, för salongen var redan stängd och vi blev insläppta av en bioanställd. Därinne var det kolsvart, men jag klämde ner S på en av de yttersta stolarna och försökte hålla ordning på kläder som skulle av, samtidigt som jag inte skulle spilla ut läsk och popcorn och tittade då upp på publiken, när det blev lite ljusare i filmen. Oj, alla hade glasögon på sig. Det var uppenbarligen 3D-versionen vi hamnat på, trots allt. Ut för att fråga om var man kunde hitta glasögonen. "Därinne" fick jag till svar. Därinne var det ju kolsvart, men jag frågade en som reste sig för att slänga nåt och fick veta att det var precis utanför ingången till salongen, men innanför de andra dörrarna. ÄNTLIGEN kunde jag krångla av S overallen och klämma på henne glasögonen och njuta av filmen. Och jag njöt! Det gjorde S med. Det var en perfekt film för henne, spännande, rolig, sorglig och med en prinsessa, som var både vacker, klok och stark.

När den var slut höll hon på att springa rakt ut, utan skor och allt, för att hon var så kissnödig, men vi hann få med alla kläder OCH hinna fram till toaletten, utan missöden. Sen tog vi tåget hem. Det hade tydligen varit förseningar, men vi hann precis med ett tåg och slapp stopp. Lite tur ska man ha ibland. S bubblade hela tågresan och fick många leenden där hon satt med sina glasögon så att öronen stod ut och var så där alldeles, alldeles barnlycklig som man bara kan vara, när man har varit med om något helt nytt och trevligt:

Att få uppleva saker med sina barn är verkligen det största av allt här i livet. Till hösten kommer ett bra mycket större äventyr än detta att utspela sig. Jag ska uppleva något helt nytt med ett av mina barn. Det kan jag tyvärr inte skriva om än. Ett överraskningsmoment är involverat. Men snart ska jag avslöja vad som komma skall.

Slutet på en era.

Till hösten är det dags för S att sluta på dagis och gå över till skolans värld. Skolvalsblanketten är inskickad för flera veckor sedan, men vi valde ändå att gå på informationskvällen för "vår" skola, som var i kväll. Vi tänkte att något nytt kanske hade hänt på fyra år, men det vete tusan. Lite fick man väl veta, som man glömt, men i övrigt var jag, som gick direkt från jobbet, nog mest hungrig och maken, som var uppe och tittade på Superbowl i natt mest trött.

Vi konstaterade i alla fall att S kommer att älska förskoleklassen. Hon är helt redo för nästa steg och kolla in pennförrådet ovan.

Söndagseftermiddagar

P har T:s gamla tröja - lite förvirrande, speciellt för ena tränaren, vars äldre barn gick på T:s avdelning på dagis och hon ändå har svårt att säga rätt namn.

Söndagseftermiddagarna just nu är fotboll och ingenting annat än fotboll. P har inomhusträning på ett ställe och T utomhus på ett annat - samtidigt. Idag åkte T med kusin G. De spelar i samma lag och vi hade ju precis varit vid Bruket tillsammans.

Jag körde P och S skulle absolut följa med. Hon pratade HELA tiden, så inte var det så värst avslappnande. Man var ju rätt slut efter ett par timmars luft, trots att vi inte gjort så värst mycket mer än grillat.

S blir lyft av storebror T