Söndag

I går jobbade jag min första dag, efter att ha varit hemma i en vecka. Om det var för tidigt, eller inte, låter jag vara osagt. Jag känner mig inte sjuk längre, men FRUKTANSVÄRT trött. Somnade i soffan när jag kom hem och orkade inte gå med över gården och ha schlagerparty med tjocka släkten. Tittade dock på schlagerfinalen i lugnet och ensamheten. I dag sov jag till halv tio. De som känner mig vet att det händer en gång var femte år ungefär.

Sen satt jag som en zombie i soffan en halvtimme innan jag var vaken. Men efter det blev det en fantastiskt trevlig dag. R brassade brunch och precis då dök hans kompis M och dotter L upp. De har varit i Thailand i två veckor och R var mobilvakt (eller rättare sagt så tappade M mobilen i vår bil, när de fick skjuts till Arlanda). De hade med sig lite presenter. Choklad till R och en väska och en klänning till S (L har tydligen likadana).

Sen var det dags att skjutsa pojkar till fotbollsträningar och för oss andra att åka till Farmor. När träningarna var över hämtades de också dit.

Nu är man helt däst, efter all mat. Lax med potatismos, kräm till efterrätt och så kaffe och bullar på det. Farmor var orolig att det skulle vara tråkigt med kräm till efterrätt, men jag tror att det släppte, när barnen åt portion efter portion och P efter sin tredje undrade om han fick slicka tallriken. Farmor var inte den som var den, utan nickade lycklig sitt ja:

Kanske det finns liiite kvar om man skrapar.

Farmor

S i den fina thailandsklänningen och väskan.

Nu är helgen slut, men jag har en trevlig start på nästa vecka, för min chef behövde byta dag med mig, så jag är ledig i morgon. Iofs innebär det att jag ska jobba på tisdag i stället, men bara 8-15, eftersom jag ska skjutsa P till fiol på eftermiddagen. Förhoppningsvis ska den snälla starten räcka för att jag ska känna mig på banan igen.

S vet ingenting, men vi ska åka till Lekpalatset med R&R i morgon på vår lediga dag.

Bokrean

Det blev inte så mycket handlat från bokrean i år. Maken valde två resehandböcker till samlingen, varav en New York (lite för min skull), samt en Leif GW Persson. Själv nöjde jag mig med en enda bok, som jag hört skulle vara bra. Insåg dock, när jag väl fick den i min hand, att jag inte hade läst någonting om den alls, för det var inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Först blev jag besviken, eftersom jag sett framför mig att en helt ny ölvärld skulle öppna sig för mig. Vid en första snabb genom bläddring insåg jag att det i stort sett var dags för mig att lägga näsan i vädret, eftersom jag druckit (eller i alla fall smakat) drygt 90 av de 101 ölen man enligt författaren ska ha druckit innan man dör.

Men sen började jag läsa lite mer och inser att det ÄR en kul bok om man ska vidga sina ölvyer - om man är en sån som kanske nyligen vaknat upp och inser att det finns någonting utanför stor stark-träsket och behöver inspiration. Den har också en bra komprimerad "ölens ABC" och trevliga beskrivningar av varje öl i genomgången. Det enda jag tycker är tråkigt är att en del av ölen är sådana som givits ut i små upplagor, eller som kommer en gång om året. Speciellt som det tydligt står att intentionen är att det ska gå att hitta ölen på Systembolaget. Men som sagt, en trevlig bok var det trots allt.

Hunsade barn?

En gammal sovbild på S, med napp blöja och en fräsch Hund.

Hon kunde verkligen somna varsomhelst på den tiden.

Barnen (läs de två yngsta) har fått vår-sting och börjat vakna så fort morgondiset anas, denna vecka. I går hade jag ett ALLVARLIGT samtal med min allra yngsta om att det INTE är morgon för att det börjar bli ljust och att hon INTE fick gå upp och väcka mig. "När får jag gå upp då?", undrade hon. "När jag väcker dig", tyckte jag lät lagom.
I morse sov hon så snällt och vi hade ingen brådska, så jag lät henne sova. När jag sedan väl väckte henne, utropade hon: "ÄNTLIGEN, jag har väntat JÄTTELÄNGE, jag är KISSNÖDIG!"
Okej, SÅ snäll kanske hon inte behövde vara.

När hon hade kissat skrev hon upp våra namn på ett papper,med ringar före. Sen gjorde hon varsit kryss i en var av ringarna: "Jag får ett kryss för att jag inte väckte mamma och du får väl också ett kryss mamma, för att du inte väckte mig". Jag kände väl att jag inte riktigt var värd det krysset, egentligen...

Hippie-S

Jag är fortfarande inte riktigt frisk. Tror det var influensan jag fick faktiskt. Förkylningssymptomen är borta, men jag är fortfarande hängig och har ont i kroppen. Kändes bättre framåt eftermiddagen i dag och jag började till och med känna mig lite uttråkad. Hoppas på att det betyder att jag är på väg att bli frisk. Men något jobb i morgon blir det inte. Inte heller har jag så värst mycket att blogga om. Får blir lite bilder på min hippie-dotter. Nya favoritutstyrseln är ett par sommarbyxor, en virkad väst och mormorsmössan. Sen dansar hon runt till egenkomponerade låtar (se videoklipp från häromdagen), eller leker polis, med pistolen i högsta hugg och smyg runt hörn, med coola hopp och mantelsrörelser (hon är på tok för involverad i sina äldre bröders filmtittande och tv-spelande inser jag.)

Skadad

Den stackars Hunden är tydligen skadad. Fem års förbrukning av presentsnöre avverkat.

Vår lilla primadonna

Jag är sjuk. Förkylningen har invaderat min kropp, så jag har mest slumrat och tagit det lugnt idag. Nu är familjen hemkommen. Små primadonnor bryr sig inte så mycket om hur trötta mammor är, utan slänger glatt på sig utstyrsel och pumpar igång underhållningen:

Inte klok någonstans...

4H-gårdskalas

Vaknade med ont i hela kroppen, snorig och ont i halsen. Sista dagen på semestern och det är dags att bli sjuk, lagom till man ska jobba? Vet inte, men hängig har jag varit. Så hängig att jag helt förträngt att man ska ha paket med sig på kalas (fast det kan jag ju inte riktigt skylla på det, eftersom jag ju mått bra resten av veckan och sällan köper present samma dag, om jag är ledig dagarna innan). Kom inte på det förrän vi skulle gå ut till bilen och köra iväg till kalaset. Det blev till att panikhandla på Konsum. Tur det finns. Köpte en prinsesstidning, med bifogade glitterhandskar, ett paket neonpennor och en tejp. S skulle bli salig, så jag hoppas att kompisen är likadan.

Med oss i bilen hade vi S kompis L. L som hon enligt egen utsago är "sär i" och pussar varje dag på förskolan. Det är hon å andra sidan i en annan kille också, så man vet aldrig hur trogen hon är. Hon har dock varit kär i L så länge hon vetat att det finns något som heter vara kär i och nu ska han flytta. En stor sorg för S, och tråkigt för oss andra mammor med (läs mig och C) eftersom söta trevliga L är begåvad med en minst lika söt och trevlig mamma, som man gärna hänger i parken med.

Men åter till kalaset. Vi lämnade vid två och hämtade halv fem och däremellan hade det klappats en massa djur, ridits häst och fikats, samt lekts dansstopp. Hämtade två nöjda barn, som sprang före upp mot bilen. Jag skyndade efter, för att se att de inte försvann på fel gångväg, eller inte flyttade på sig om det kom en bil. HEPPS så låg jag på alla fyra på marken. Vad tänker man, när man ligger på marken med krossad knäskål (okej inte riktigt kanske) och skrapade händer? Inte "aj, jag har ramlat", eller något annat logiskt, utan "MINA SOLGLASÖGON - hur gick det med dem?" och "Jag måste upp, jag ser skitfånig ut". SEN slog det mig att jag ju hade jätteont i knät, så att komma upp var inte det enklaste. S ojade sig och försökte hjälpa mig upp "Stackars mamma". Jag haltade mot bilen och tänkte att nu blir det bula, men det var nog inte så farligt, för det har nästan gått över nu.

Helgen är över, semestern är över. Jag har haft det alldeles underbart. Nu vill jag bara gå och lägga mig och sova gott hela natten, för att ha sovit bort hela förkylningen i morgon bitti. Vågar man hoppas på det?