Inför vårruset

En liten del av livbojarna

Det blir inte mycket träning just nu. Inte mycket träning alls. Jag har liksom inte orkat. Men varje tisdag de senaste veckorna har jag i alla fall gått spåret, medan fotbollskillarna springer. I dag fick jag sällskap av inte mindre än två av mina älskade "livbojar". Vi har ju lyckats med konststycket att få killar samma år, som dessutom spelar fotboll och numera i samma lag.

Om två veckor är det dags för Vårruset. Vi har anmält oss i grupp i år igen. Några går och några springer. Vi tre håller oss till att gå, men det känns som att vi kommer att välja "gå snabbt" för inte var det nåt lunkande i spåret i kväll inte! Snabbt marscherande på både ben och munnar. Precis vad den här kroppen och själen behövde just nu.

Ingen vanlig dag.

När vi var i skolan ville S testa alla saker på skolgården. Snart går hon där på riktigt och tycker nog inte att det är lika spännande längre.

I dag är inte riktigt en vanlig ledig dag. Den började framförallt mycket, mycket tidigare. P skulle ha utvecklingssamtal och S skulle få följa med. Jag hade svårt att vakna, de var svåra att väcka. Det var svårt att få i frukost, svårt att få på kläder och svårt att få P på bra humör. Han var väl orolig för vad fröken skulle säga. Han är inte världsbäst på att sköta sina läxor, men han är nog världsbäst på att oroa sig. Till slut fick jag med mig en skuttig S och en moloken P, med en macka i handen. Och inte var fröken så hemsk. Han fick mycket beröm för en massa saker och sakligt omdöme och positiva puffar om det som är mindre bra. Precis som det ska vara. Efteråt fick jag en liten kram, när jag skulle gå. Han är världsbäst på att vilja kramas när man varit på kant med varandra - till slut, men han kan vara svår att vända.

När vi hade varit i skolan gick vi till förskolan och hämtade Hunden. Den blev kvar igår och ni kan tror att det var gråt och tandagnisslan vid sovdags. Han brukar inte få följa med, men igår var hon så trött på morgonen att jag gav med mig. Men äntligen tror jag att hon förstår varför jag oftast säger nej.

Vi gick till Konsum och köpte fika och satte oss i solen och njöt. Då insåg jag att klockan bara var nio. Folk var ju på väg till skolor och jobb och där satt vi och slabbade munkar, som till frukost. Vilket fördärv! Men mysigt hade vi.

Vi har fått en ny granne, som satt och väste i buskarna - en söt liten igelkott.

Så här lycklig blir man om man lyckas klämma in en pruttkudde under sin mamma, utan att hon märker det.

Sen räknade vi randiga pengar och ska strax gå över och se om farbror B är hemma.

Klockan är bara strax före elva och det känns som att hela dagen redan har varit, men det är MASSOR kvar. Inte dumt alls faktiskt.

Lunchdate

Självklart ska man äta sushi om man lunchar i centrum.

I dag var kommunens skolor stängda för studiedag och mina pojkar fick vara hemma. De två yngre kom för att äta lunch med mig. I utbyte skulle de ha fixat en del hemma. Det kan jag väl inte påstå att de hade. T hade iofs fått igång diskmaskinen, men inte tömt den efteråt och fyllt den igen, som vi kommit överrens om. Jag hade också bett honom dammsuga, vilket han sa att de skulle göra efter lunch. Det glömde han nog lika snabbt som han sa det och jag misstänker att de bara gick hem för att dra på shorts och fotbollsskor, för att dra ner till vallen och där har de varit sedan dess. Vi andra har redan ätit och om en stund börjar P:s fotbollsträning, vilken han lär missa. Mina barn har verkligen ingen känsla för tid. Jag misstänker att det är som det brukar vara, att alla andra har varit hemma och ätit och kommit tillbaka i omgångar och att mina barn umgås med de som är kvar. Att fatta att det kanske innebär att de också borde uppsöka hemmet är uppenbarligen att begära för mycket. T:s mobil ligger på laddning i soffan här hemma. Där gör den ju stor nytta.

Jaja, man ska väl inte gnälla. De är ju ute och sitter inte vid dator, eller TV-spel och häckar.

Å vilken dag!

T gillar räkor - och mys.

Söndagen kom, med lika fint väder som lördagen - trots att jag var ledig. Blev en fullspäckad dag, med allt från fotbollstittande till lek och balkongmys med svåger och svägerska, för att avslutas med räkfrossa för mig, S och T (P valde att leka med en kompis istället och de andra gillar inte räkor):

Vi startade med att titta förbi Järfällavallen, där kusin N spelade cup. Hann med lite prat med svägerskan K, innan R hämtade upp mig och S och vi åkte på utflykt med M och dotter L till en lekpark i närheten av dem. Där dog batteriet i min mobil, så det blev inga bilder.

Vi var tvungna att åka hem vid tre, eftersom T skulle komma från fotbollslägret. Stod ett tag vid vallen och väntade, men när jag ringde hem för att höra om de hörts av hade han redan kommit hem. Tack för det, det var ju snällt, men min son fick sig en lite skopa ovett, för att han inte kom sig för att ringa oss och tala om att han var hemma.

När vi precis skulle laga mat dök K och faster L upp och umgicks en stund på balkongen.

Kul leksak! Alla roade sig med P:s "spikbräda"

Jag hade ju lovat S glass i parken redan på morgonen, men det fick bli efter kvällsmaten i stället. Fortfarande lika varmt och skönt. S och kompisen A är två kreativa barn. Här har frisbeen åkt upp på taket. Jag hann inte fånga dem på bild, när hon stod på hans rygg,

Även tonåringar och nästantonåringar gillar sol och värme.

En fin avslutning på en seg lördag:

Efter en seglördag på jobbet blev det en trevlig stund hos svägerskan K. Hennes man och min (mfl) var på fotboll.

Jag tog bilen dit med mina två yngsta. (T är på fotbollsläger hela helgen och F tog cykeln upp senare.) Jag och K satt i solen på altanen med crostini, goda röror och varsit glas rosévin, medan barnen lekte. När fotbollsfansen kom grillade vi. En helt underbar avrundning på denna i övrigt rätt trista lördag.

H vid grillen

R läser tidningen

S och V leker

Motljus. N och P hittar nya varianter av basket.

V har lärt sig hur man använder en vattenkpist - se upp!

Det är segt just nu. Pollenallergi och annat och trött mest hela tiden. Det avspeglar hur mycket och hur jag bloggar. Ledsen om jag är lite tråkig just nu.

Brålgott!

"Kom och kolla min pizza mamma, du MÅSTE smaka!" Dagens lunch: Storebrors överblivna tonfiskpizza från igår - med pizzasallad och torkad lök. Helt eget påhitt, från den unga damens sida. Hon var mer än nöjd. "Visst är det gott mamma? Jag tycker det är brålgott, minst femhundra gott, eller femtisexti gott. Finns det mamma?"

Vi har som ni förstår haft vår vanliga lediga tisdag. En tisdag, som överraskade med ett ymnigt snöfall, efter all sommarvärme. Precis som våren brukar. Ett fantastiskt väder när allt man önskar är att få sitta hemma och kura. Så det har vi gjort idag. Klarat av diverse sysslor och kurat i soffan.

På eftermiddagen hämtade vi P i skolan och åkte till fiollektionen i Barkarby. Inget lekande ute, till barnens besvikelse, men vi var ju med på lektionen och det tyckte S var kul. Fiolläraren är helt enkelt underbar. Jag gillar henne bara mer och mer. Vilket under av tålamod och vad man ser att hon gillar att umgås med barn. Strålade åt S:s tokigheter (för inte kunde S sitta still, när det spelades "hälig" musik) och drog fram en knallblå ukulele och spelade en trudelutt för den överlycklige S.

I bilen innan vi gick till fiollektionen. Så tråkigt väder att man inte ens ville stå ute för att få i sig en frukt.

Fotbollssöndag

Nu har St Eriks cupen dragit igång och det märks. Även P har kommit igång riktigt rejält och rörde sig massor på planen. Kul att se att han gör framsteg. I dag spelade de mot Brommapojkarna på Åkeshovs IP och även om de inte vann, så var killarna fantastiska. Däremot var vädret inte det roligaste och S, var snart både kall och uttråkad. Slutade med att hon och jag gick och satte oss i bilen och värmde oss, tills matchen var slut.

Resten av dagen har vi faktiskt bara slöat. Både jag och R känner oss hängiga och nära en förkylning och när ska man motverka det, om inte en söndagseftermiddag med snålblåsten runt knuten och inga andra måsten?

Den soliga morgonen, byttes mot mulen snålblåst, lagom till vi kom fram till Bromma. Laget samlas i bakgrunden.

Kolla in hennes jacka. Den köpte jag till P 2006, i det första provpaktet från Gneis. Han levde i den i flera säsonger. Det här är S:s andra - den ser fortfarande ny ut!

Fnitter-S i bilen. Det var i alla fall varmare där och hon roade sig med att titta på sig själv på film i min mobil.