I minimalismens land

NEJ jag har inte ens sippat på vinet. I minimalismens land är även vintilldelningen avskalad.

Att äta på lyxkrog är inget jag eftertraktat, eller direkt saknat, men det är alltid kul att vidga sina vyer. Det är såklart ingenting som jag med vår tajta budget skulle prioritera, men när tillfälle ändå ges, är det solklart att man vill vara med. Varje gång det hänt något liknande tidigare under min tid på jobbet, så har jag antingen varit gravid, hemma med bebis, eller sjuk, så nu tyckte jag verkligen att det var på tiden. Att samtidigt skippa tjejhelgen på Ljusterö med Livbojarna var inget lätt beslut, men jag hade missat att det var samtidigt och kunde inte riktigt dra mig ur heller.

Innan lyxkrogsbesöket var det vanlig lördag på jobbet. Inte så supermycket folk, men tillräckligt för att man skulle vara lagom mör inför kvällen. Vi samlades i Rålis och hade lite snacks och dricka:

Mycket trevligt och alldeles lagom lyxigt med trevligt sällskap och lite gott. Förre chefen H kom förbi med sambo och nyfödd son, tre dagar gammal. De bor i närheten och tog en liten promenad förbi för att säga hej. Inte han på bilden ovan. Det är min jobbarkompis A, iofs även han nybliven pappa (för tredje gången), men den bebisen såg jag häromdagen.

Picknick i gröngräset.

Efter Rålis tog vi en promenad över till Lilla Essingen och krogen Lux.

Det var spännande att gå på lyxkrog. Krogens tanke är rena smaker och att allt ska byggas ihop med olika små rätter. En jättekul idé - OM man lyckas presentera den på ett bra sätt.

Kvällens första stora jättemiss tycker jag var att när vi kom så frågade de om vi ville ha något att dricka före maten. Jag kände att jag hade ju redan druckit en öl i parken och vi skulle ju strax få förrätt, med vin - så nej, jag valde vatten. DÅ serverades en mängd små olika tilltugg - FÖRE förrätten. Det var ju jättekul, men KANSKE att jag hade velat ha något annat att dricka om jag hade vetat att de skulle komma in. Jag hade ju dessutom velat ha presenterat VAD vi skulle få, så att jag kunde välja dryck efter det. En annan miss var att det inte fanns en lista med drycker. Näe man skulle sitta och fråga "Har ni det... har ni det?" och få nej på typ varenda fråga. (Även det en anledning till att jag valde att inte beställa någon dricka).

I förgrunden; tilltugg. I bakgrunden A och C. Däremellan en flaska med vatten. En väldigt speciell flaska vatten.

Någonstans i början hade tydligen kyparen väst fram ett "vill ni ha mineralvatten till maten" och någon hade tydligen svarat ja. Vem som helst kan det ha varit. Men klart vi ville ha vatten till maten. Det är ren service att servera vatten tycker jag. Att det är bubblor i är inget jag kräver. När jag dricker vin kan det helst få vara stilla vatten, men inte vågade jag gnälla över det, när de nu serverade sitt vatten bubbligt. Det var tydligen VÄLDIGT speciellt det där bubbliga vattnet. Inget vanligt skitvatten man kört i sodastreamen, eller tryckt ur en tappkran med den gröna knappen (eller vad de nu kan ha för färg) bredvid cocacolaknappen. Nej fint som snus - och svindyrt. Han var frikostig med vattnet, den gode kyparen (kallas det kypare - jag vet inte?). Fyllde på våra glas så serviceinriktat under hela måltiden. Inget man lägger märke till så där direkt, förrän frågan kommer: "Ska notan för vattnet läggas på fakturan, eller betalas med de extra dryckerna?" (Allt utanför maten och dryck till förrätt, varmrätt efterrätt fick vi stå för själva och det visste vi innan). "Notan för vad sa du?" Nåja, klart vi måste få dricka vatten till maten - tänkte vi. Blir ju bara fånigt att dela upp på oss alla. MEN inte så "fånigt" trots allt kanske, då det visade sig att vi druckit vatten för över 400 kronor!

Men tillbaka till måltiden. Här en liten klick potatismousse (eller vad det kan ha hetat). P och B i bakgrunden. Det var en liten klick av en sak här, några bollar i strutar att ta med en mingaffel, små bröd och små klickar ditten och datten. Precis i min smak. Kul att prova olika smaker.

Ett litet bröd och en strut med små bollar.

Så kom förrätten. Det var nog min största besvikelse, då jag älskar skaldjur. Inte otrevligt, men heller inte så fantastiskt som skaldjur kan vara. Trevligt serverat i alla fall och gott bröd.

Ännu ett litet bröd. Svårt att visa HUR litet.

Jag vill också ha en sån form och baka småbröd!

A (i bakgrunden) stod för kvällens mest träffsäkra kommentar: "MEN, jag har ju ljugit i alla år! En flaska räcker inte till 3-4 personer, utan 12! (Nu var det iofs två flaskor vin på 12 personer, men det kändes bra snålt).

Varmrätten -lite men fantastiska smaker. Lamm och grönsaker.

När varje rätt stod på bordet var det någon som ställde sig och berättade om vad det var. Det är ju en jättekul och trevlig idé, men man ska vara säker på vad man vill framföra och PRATA SÅ ATT ALLA HÖR! Det gick inte så bra. Kanske var vi för många. Då kan man kanske prata för ena bordshalvan först och för andra sen. Det kändes så osäkert och det enda det åstadkom var att bryta stämningen vid bordet.

De hade gjort en egen presentation och meny på ett fint papper, bara för oss. Också mycket trevligt. Men återigen såna där småmissar, som att om man då inte serverar det vinet som står i den menyn DÅ SÄGER MAN DET! Man frågar inte heller innan: "Ni skulle ha vinpaketet va´? ". Det var ju bestämt innan och stod uppenbarligen i ett papper, som vi fått, precis vad vi skulle ha. Hade nog inte varit så dumt om vår kypare hade läst det pappret.

En smakbrygga - en sorbet på gulbeta (C höll på att kväljas, men vi andra uppskattade den) Efter det kom efterrätten.

Och som på alla goda restauranger fick man en klubba om man hade ätit upp ordentligt.

Nej, min upplevelse av att gå på lyxrestaurang var väl inte helt överväldigande och jag kan summera det som i att man gärna betalar en hel del för god service och en bra känsla av kvällen, men här var man knappt sugen på att lägga en krona extra fast man blivit bjuden på maten.

Dagisfest

Det är mycket som händer så här i slutet av våren, när det är dags att säga hejdå. Antingen inför sommaren, eller som i år för tre av mina barn - för alltid. F slutar grundskolan, P lågstadiet och S slutar dagis. Hade det varit den gamla stadieuppdelningen så hade det även gällt T, men han gick ju upp i högstadiet redan förra året. Skönt det, för även om det ska fixas avslutningsblommor, så är det i alla fall inte en massa avslutningsgrejer i övrigt.

Idag var det dags för gårdsfest på förskolan. Förmiddagen bjöd på regn, så att det blev en fantastisk eftermiddag var inte direkt självklart. Jag gick dit med P och hade en trevlig eftermiddag med fiskdamm, ansiktsmålning, sång och picknick. Vi gick faktiskt hem sist. C med familj hann komma förbi från _sin_ dagisfest, som de också gick sist ifrån. Men barnen hade så kul att det var svårt att bryta.

Här i målarhörnet hittade jag S, när jag kom.

S blir målad till mus.

Sångunderhållning. S hade precis ramlat ner från ett träd och fått en bula i pannan. Det var nära att hon inte ville sjunga, för att hon grät, men hon hade ju längtat så efter denna sånguppvisnin och till slut gick hon fram och stod med handen i pannan. Slutade dock med att hon sjöng med liv och lust och bara log med hela ansiktet.

I matsalen var det vernissage. Kolla de coola ansiktena som femåringarna gjort:

Hemma igen, innan badet. "Kolla min bubbla mamma! Inte så mycket kvar av ansiktsmålningen.

Morgonpromenad:

"Nej det regnar inte, kom igen nu!"

"Nähä, jag svettas väl ymnigt då!"

Hurtige maken drog med mig på powerwalk här på förmiddagen. Han påstod envist att det visst inte regnade ute. Det gjorde det såklart, men det var skönt ändå. En keps hade dock suttit fint - jag såg knappt genom glasögonen tillslut.

Vattnet är på vid griftegården.

När mamma roar sig

Medan jag var på stadsvandring igår, var delar av min familj också inne i stan, fast på annan plats. De släppte mig vid Stadshuset och åkte sen till Rålambshovsparken:

Glass vid vattnet (eller havet, som S envisas med att säga).

En riktig klättertjej. Nästa gång ska jag vara med och hon ska visa mig något som ska få mig att tappa hakan - men hur ska jag då kunna äta hamburgare? (Mycket funderingar från en femåring).

P gillar också att klättra. Det är nog därför S blivit så klättrig, för allt P gör ska S göra. Klättriga, men försiktiga. P är en bra förebild.

S var tydligen mycket imponerad av skateboardrampen. Framförallt var hon imponerad av att det fanns tjejer där. Det är mycket tankar om tjejer kontra killar just nu, vad man kan göra som tjej och hur tjejer och killar "ska" vara.

Utflykten avslutades med McDonalds i bilen. Strax efter plockade de upp mig, som tacksamt tog emot två cheeseburgare efter dagens vandrande.

Stadsvandring:

I dag har jag ÄNTLIGEN varit på stadsvandring med finaste vännen C. Jag har alltså ÄNTLIGEN träffat honom också och det var verkligen på tiden. Stadsvandringen startade vid Stadshuset, gick via Riddarholmen och slutade på Söder. C visade en för mig ny och fantastisk sida (bland alla andra fantastiska sidor) med sitt enorma kunnande och inspirerade berättande. Jag kan verkligen rekommendera en stadsvandring med honom, även för er som inte är nära vänner, Han har en massa varianter på sin repertoar och det här var bara en liten del av allt han har att visa och berätta om:

Blomsterbehållarna vid Stadshusets entré, har ni ens sett dem? Det hade inte jag. De har ju en hel historia att berätta.

Gruppen, med utsikt över Stadshuset. JA, jag hade solglasögon på, så det blev inte de bästa korten alla gånger.

Dramatisk himmel! Inte så vacker förgrund dock, men det får man ta.

Birger Jarls torn, en del av den gamla stadsmuren,

Riddarholmskyrkan. Den har alltid fascinerat mig, men än mer nu, efter all information.

Ett nytt inslag på Birger Jarls torg. Vyer från olika århundraden.

C visar fasaden på Riddarholmskyrkan.

Och från andra hållet,

Det GÅR INTE att fånga på bild med en ynklig mobilkamera, men å så vackert det är att titta upp mot söders höjder!

Jag längtar inte efter att bo i stan, men HÄR skulle jag kunna bo!

C:s favorithus. Ser ni bron? Det är ingången till fastigheten - på fjärde våningen.

Den härliga vandringen avslutades på Bishops Arms med en god öl och trevligt samtal, på söders höjder.

TACK underbara C för en fantastisk dag!

Lite blandat från veckan:

Hittade lite bilder i mobilen. Hade väl tänkt använda dem, men inte kommit mig för. Det får bli en liten sammanfattning av veckan, så här på fredagskvällen. Ovan, en bild på en stolt S, som kommer från affären bärandes på en liter mjölk. Det är stort att vara 5 år och få i uppgift att handla alldeles själv. Det underlättar ju att avståndet till affären är väldigt litet. En guldtia skickar jag med och så blir det en "tuggummipeng" över. Det står en stor tuggummimaskin innanför dörren på butiken och jag kan till och med se henne stanna och vrida fram en färgglad kula.

På tisdagen var vi ju lediga och räknade alla våra inväxlade randiga enkronor. 300 kronor blev det denna gång, eller "tjugotio" högar med tio i varje. Här har S precis hällt dem i farbror B:s skattkista. Den är så tung numera att man snart inte kan lyfta den.

Här vinkar jag hejdå till S på dagisgården. Hon har valt kläder själv denna morgon. Strumporna har samma färg som tröjan, fast det ser man inte på bilden. Hon har känsla för det där, min dotter. Bredvid kikar en av bästiskompisarna A fram över hennes axel.

Det har varit en relativt lugn vecka, men jag har inte mått helt bra. Misstänker att det är pollen och värme i en elak kombination. Nu väntar i alla fall en ledig helg. Blir lite fotboll och så en stadsvandring under ledning av en underbar vän, som jag saknat något alldeles otroligt.