Bloggtorka

Man blir inte så där värst inspirerad av att gå hemma med sjuka barn. Vi har en envis förkylning som härjar. Den har sänkt oss alla mer, eller mindre under flera veckor nu. Började med F och han var bättre ett par dagar, men nu är han dålig igen. Klagar på ont i örat, så vi får väl se var det hamnar. I måndags var R hemma med S och P. Sen var jag ledig, men P gick till skolan. Har sedan vabbat onsdag ,torsdag, med febrig, snorig, hostig S, som helst velat krypa innanför skinnet på mig. Idag verkade hon lite bättre och inte så febrig, men då har hostan tilltagit istället och hon får vara hemma med R i morgon.

Själv ska jag till jobbet. För en gångs skull har det faktiskt varit skönt att få vabba, för jag har varit helt sänkt och haft ont i kroppen mm. Är väl inte helt okej än, men jag vill jobba. I morgon ska jag hålla i lite "vinskola" för de nyaste på jobbet. Hoppas jag kan ge dem lite bra input om hur de ska göra när folk vill ha tips på vad de ska köpa. Så nu kommer alla kunder att handla mina favoriter hela tiden ;)


Nej, skojar bara, det är inte det jag ska ge dem. Mer om hur de kan ställa följdfrågor och ringa in vad kunden egentligen vill ha och sen vad man ska tänka på till olika maträtter/smaker. Vet inte om jag egentligen är bäst lämpad, jag frågar ju själv en massa - speciellt om vitt vin, men nu blev jag tillfrågad och jag tycker ju sånt är kul, så...

Så glömsk jag är

Har ju alldeles glömt bort att presentera resultatet i tävlingen, som var för fler veckor sedan. Det var ju Karlbergs slott, som var rätt svar. Först in med det rätta svaret var:

Carola (med sju)!!!

Stort grattis och en ros, får du här:

Det var tydligen inte så lätt, som jag trodde från början.

F, när går bussen?

Att man aldrig lär sig att man ska kolla i ALLA fickor, innan något åker in i tvättmaskinen.

Mors dag

Efter en liten, liten hint om vilken dag det var, sprang F ut i köket och skull göra en överraskningsmacka. Den var så uppfinningsrik, som prickig korv OCH ost! Helt fantastiskt ;)

Gott i både själ och mage med en morsdagsöverraskningsmacka i alla fall!

P kom redan i fredags med det fina hjärtat och S har hela dagen varit en stor goshög hela hon. På eftermiddagen hämtade vi T, som varit på fotbollsläger (fick vänta två timmar, så det blev både pizza och byte av torkarblad på bilen, medan vi väntade).

"Vet du mamma, det är mors dag i dag" sa han, när han kom. "Jag vet, vad får man då" undrade jag. "En kram". "Precis" , sa jag. "Just vad en mamma önskar sig" och så fick jag en bamsekram.

En riktig dunder-morsdag, helt enkelt. Vad rik jag är!!!

Att lära sig cykla

I väntan på att P finner inspirationen, intresset och modet att börja cykla, tänkte jag delge er historierna om när de andra två kom igång. Tycker att de speglar deras personligheter väldigt bra:

F`s historia är kort, även om han tog lång tid på sig. Han tog användning av den obotliga envishet han bär på. Vägrade all form av hjälp och SPARKADE sig runt gården en hel sommar då han var 5 och ett halvt. Tillslut hade han funnit balansen och modet och i augusti kom det. När hela gården dukat upp till långbord och kräftskiva, hördes plötsligt ett glädjetjut över hela gården. "PAPPA; PAPPA - titta jag kan cykla pappa!" Och minsann, där cyklade han. Runt, runt, runt på gårdens gångar, hela den kvällen. Så otroligt stolt, över sin egen förmåga.

T har en lite längre historia. Han höll iofs på längre också. När han var fem år ville han inte ens testa. När han fyllt sex år kämpade vi på där på våren. Eller vi och vi. Själv var jag gravid, med foglossning och stod mest och hejade på. R, samt våra vänner C och G sprang däremot i massor. De sprang, T trampade och så fort de släppte, så damp han i backen. Han kunde, men vågade inte släppa. Till slut gav vi upp. Sommarlovet kom. På avslutningen stod Rektor där och höll ett lååångt tal om Nalle Puh (som vanligt) och att man ska tro på sina drömmar mm. I gruppen med barn stod T med de andra och skruvade på sig, tittade på molnen och verkade allmänt ofokuserad. Sommaren gick och ingen cykling. Men så en söndag i augusti vaknade T. Tittade på sin pappa och sa: "I natt drömde jag att jag kunde cykla - nu går vi ut och prövar". Sagt och gjort, efter frukost gick de ut. R höll i cykeln ett par meter och sedan släppte han: Ungen kunde cykla! Efteråt sa han: "Vet du mamma, det var Marianne (rektorn)som gjorde att jag kan cykla, för hon sa att man skulle tro på sina drömmar".

Smoke gets in Your eyes

Tänk så kul man kan ha med lite överbliven kolsyreis, från skolgårdsfesten. Undrar vem som lekte mest - mamma, eller barnen.

MIN TUR!!

Envishet är en dygd. Finns det något som heter så? Det låter som det och jag hoppas det i alla fall. S är i så fall full av dygd. Vi tror hon kommer att komma långt. Tills hon har kommit långt får vi stå här med skriken och viljeutbrotten och inte minst påhittigheten (Det finns inte längre något som heter "Lägg det på hyllan så att inte S når" - hon når ALLT).

"Kan själv" är ju ett vedertaget uttryck, som S inte har anammat. Som i allt annat går hon sin egen väg och utropar med bestämd röst "MIN TUR" när man försöker föregå henne i något. I dag var det (som vanligt) "hennes tur" att hälla upp filen. Det är kul att hälla. Ibland glömmer man bort varför man gör det, så skålen blev lite full.

"Vi gillar starka tjejer" säger de med allt mer ansträngda röster på dagis. "Bra, för om ni gillar starka tjejer, så hoppas jag att ni gillar starka killar." Tänker jag lite elakt motvalls så där.Men de är bra på vårt dagis och jag gillar de flesta. Speciellt en tjej som alltid säger att det är så tråkigt när inte S har varit där. Men det är inte därför jag gillar henne så mycket (inte bara i alla fall). Jag gillar henne för att hon INTE är en av dem som bara säger glada positiva saker, utan även kan säga att "idag var det skitjobbigt med S" (fast kanske inte uttryckt på det viset). En sån människa kan jag tro på när hon säger att hon är snäll också. Man ska inte bara "tycka om starka flickor" det måste finnas någon nyans i det hela också.