Shopping

Jag och shopping till mig själv är inget direkt vanligt förekommande, som många vet. Ska jag shoppa till mig själv, så slutar det alltid med att jag kommer hem med ett par coola tröjor i storlekar mellan 104 och 164 i stället. Nu ska det snart firas jämnt här i hemmet. Mina jämna år alltså (om nu någon missat det). Då duger ju inte vilka trasor som helst. Alltså dags för shopping. I torsdags började jag sent. Det enda jag hade inplanerat var samtal med T:s nya fröken (F:s gamla) klockan 8:45. Sen kunde jag som sagt ägna mig åt att försöka hitta nåt snyggt. Tror ni jag gjorde det? Gick hem för att "ta det lugnt en stund". Dvs jag diskade och satt vid datorn. SPRANG sen ner till centrum en halvtimme innan jag behövde vara på jobbet och stressprovade en massa kläder. Helt fantastiskt nog kändes det rätt bra och jag köpte en hel del (har kommit fram till att jag och provrum inte fungerar, så jag köpte hem för att prova hemma). Men ändå! Det enda jag köpte annars var ett flerpack strumpor till F. Kräver nästan stående ovationer.

Provade så kläderna hemma och jag kommer att lämna tillbaka det mesta, för jag inser att det ändå aldrig kommer att användas, men snyggbyxor + en väst kommer att behållas och antagligen bäraspå festen. Sen satsade jag på en punkt i hemmet, som hängt som en kvarnsten runt halsen: BARNENS KLÄDER. F har ärvt en massa av kompisen M. Jag började kolla igenom. Tittade även igenom garderober och sorterade till "den, den , den och sen". Så plötsligt i M-högen fastnar min blick på storleken på ett par jeans 30/32. "Är inte det typ det som står i mina jeans?" Jag var ju tvungen att prova och de satt PERFEKT! Så himla sköna. Vad tusan ska man ägna tid åt shopping för, när man kan ärva favoritjeans av trettonåringar ;) (Undrar verkligen om det var hans, eller om de kom från hans vuxna syster).

Ung och lovande

kan verkligen ha olika innebörd. Som eligymnast kan man väl inte vara speciellt gammal, inom PRO är det väl annorlunda. Själv var det ett tag sedan man ansågs just "ung och lovande". Har liksom aldrig valt "rätt" utan bara gått på känsla och vad som ramlat över mig. Har länge tänkt just på det där att ung och lovande, det kommer man ALDRIG mer att kallas (för det har faktiskt hänt, även om jag som sagt aldrig blev mer än så), men så läste jag i DN om en ung och lovande person. 44 år och fembarnsmamma! Kanske det finns något för mig med? Annars får man väl satsa på PRO, eller helt enkelt inse att man bara är en kugge på det stora hjulet - och vet ni vad, jag är faktiskt rikigt nöjd med det!

Pappas flicka

Dagens delikatess

I många fall är det bara mamma som gäller. Mer för att den unga fröken gillar att bestämma och har förstått att hon kan. Men det finns speciellt en sak som mamma absolut inte klarar av och det är att göra smörgåsar. KANSKE om hon är riktigt riktigt hungrig, att en macka ur min hand kan duga, men oftast ser helgmorgonen ut ungefär såhär: S och jag vaknar. "Mamma, kan jag få smörgås" (Ja sådär klart pratar hon ju såklart inte). Jag fixar en i mitt tycke supersmarrig macka. Hon ratar. Äter lite fil. Fadern i huset vaknar. Börjar göra sina egna smörgåsar. S RUSAR fram och HOPPAR av glädje. "Å, vad är det här då pappa?" Slukar sedan en hel smörgås med ALLT på. Detta oavsett sort på bröd, pålägg osv. Bara pappan gjort den. Har försökt inbilla mig att det beror på att hon hunnit bli hungrig, men det hjälps inte. Är det tvärtom pappan som gör första smörgåsen, så går den glatt ner i alla fall. Bara att erkänna sig besegrad. Pappa är bäst på mackor!

Humor på jobbet

En förutsättning för att trivas på jobbet, tycker jag är att man har kul tillsammans med jobbarkompisarna. Inte så att man måste gå omkring och gapskratta hela tiden, men ett visst mått av humor i vardagen är ändå ett välbehövligt inslag. Jag tror att det finns olika humor på olika jobb och mellan olika människor. Jag och I skrattar tex mycket åt olika felsyftningar i olika sammanhang (hon skulle tex älska uttalandet om vägarna som blir längre för att man inte får köra bil så fort). Försöker komma på något mer typiskt Systembolaget, men kommer inte på något just nu. Även på ett av ortens kyrkliga samfund verkar de ha humor. Häromdagen var det en kvinna och en man inne för att köpa en viss vara till nattvarden.
Kvinnan packade i varorna i kassarna och sa: "Du som är stark, kan väl bära". När de försvann ut genom dörrarna hörde jag mannen:
"Jaa, här går man och bär på Jesu lidande".
DET är humor på jobbet!!!

Vad skämtar man om på DITT jobb?

Förväxlingar

Jag är ledig idag. Efter 13 timmar på jobbet i går, med inventering efter stängning, känns det helt okej (stackars de som inte är lediga i dag!). Hade tänkt passa på att gå till frisören med S, men det verkar kört. Skulle precis leta efter något annat i min väska då den visade sig vara full med skol- och mangaböcker. Jag och F har likadana. Undrar om de tycker att det är okej att han läser Michael Connelly på biologilektionen...

Teknikens under

Zappade in på nyheterna igår, precis samtidigt som en förtvivlad norrländsk politiker hävdade att om man inte fick åka snabbare än 100, så blev ju vägarna ännu längre i de norrländska skogarna. Nog för att Göteborg känns närmare med X2000...

Jag har fått en utmärkelse!

Jag fick den av Carola med 7. TACK Carola! Jag blev jätteglad för dina ord!

Denna bild står...
...för inspiration
...för glädje
...för vänskap över nätet
Syftet med utmärkelsen är att sända lite kärlek till de kvinnor, som gör din dag, som lär dig nya saker och som lever sina liv fulla av generositet och glädje.

Reglerna är som följer:
1. Du kan ge utmärkelsen till en eller hundra, eller så många däremellan som du själv vill - se till att du länkar deras bloggar till ditt inlägg.
2. Länka sedan till...
http://tammyvitale.typepad.com/women_art_life_weaving_it/2008/07/wylde-women-awardees.html
... så att hon kan besöka alla underbara kvinnor som får den.

Så nu är bara frågan VEM ska jag ge denna fina till? Jag läser ju några bra bloggar och fler är värda det, men jag väljer:

* Charlottes röra, för att det är underbart att följa en av de trevligaste människor jag känner och dessutom har den äran att ha som svägerska.

* Virrhjärnan , för att det är en av de bloggar som ger mig allra mest. Både i spirituellt skrivande och kloka tankar.

* Kids and Orchids , både för att det innehåller en hel del om en massa människor jag bryr mig och framförallt skrivs av en av dem, men också för att det är så mycket fina bilder .

* Vimmelmamman, för att hon skriver så härligt och för att hon nu bekämpar en av livets oförutsägbara hemskheter, som hon hanterar på ett fantastiskt sätt och skriver om så man både förstår hur mycket det kostar och ändå på ett humoristiskt sätt.

Så vill jag nämna Carolas då, men jag fattade det som att man inte fick lämna tillbaka, men Carola skriver verkligen härligt om storfamiljens härlighet och vedermödor!!!