Halloween

Idag har här firats halloween. Eller firats och firats. Jag blev övertalad att låta ungarna gå ut och göra "bus, eller godis". De hade så kul när de klädde ut sig. Speciellt S, som blev helt salig när hon hittade en spindelmannen-dräkt, att det var en fröjd att se. Att den var minst tre nummer för stor mötte inga hinder. Däremot gillade hon inte riktigt tanken på att ha en mask över huvudet. Men ett kort lyckades jag få i alla fall. Tidigare på dagen var hon nere hos grannen och fick naglarna målade. Så det var en riktigt stilig spindelman/kvinna. Tillsammans med grannpojken drog de sedan ut på rövarstråt. Jag och R gick till "Hörnan" där de sedan samlades, efter lyckad vandring. En väldig massa godis hade de fått och vi förhörde oss lite om hur det varit. "Vi gick inte till några gamla människor, för de kan ju bli så rädda att de får ont i hjärtat" och R (S kompis) blev inte alls rädd - vi hade pratat om det innan att de inte skulle skrämma honom utan släppa fram S, som inte hade mask på sig. - Alltså mina gullungar!! "Sa ni tack då, när ni fick godis?" Fick ett riktigt förnärmat "Men det är väl klart" till svar. "En granne ville ha både bus och godis" "Å vad gjorde ni då?" "Vi ringde på en gång till och så sprang vi därifrån *fniss*"

Så då var det väl helt okej då. Trots att jag inte riktigt gillade det innan. Ungarna fick i alla fall sockerrusch, så det räcker ett tag framåt.

Jag och S hamnade hos grannen, för överlåset var låst och jag hade bara underlåsnyckel (de andra satt kvar på pizzerian, eftersom ungarna också behövde äta). Trevligt. Jag fick ett glas vin och S somnade i soffan:

Fjäril vingad syns på Haga - eller inte

I dag gjorde vi nåt sånt där riktigt "lovaktigt". Vi gick på Fjärilshuset, med grannarna under. Fjärilshuset är lite speciellt för mig. Jag hade aldrig tidigare varit in. En gång var vi där och satt utanför och längtade in. Vi hade så otroligt ont om pengar att det till och med sved att bjuda barnen på glass. Hemma väntade en astronomisk räkning på makens lagade tänder, vilken gjorde en hård knut i min mage. Vi hade det lite tufft helt enkelt.
Samma dag vann maken 150 000 på travet. Så helt otroligt. OCH välbehövligt. Precis just då, när vi behövde det som mest. Jag slängde ut honom ur vardagsrummet, för att jag tyckte att han skrek så förgjordat. Inte fattade jag vart det var på väg ;)
Det finns en sidohistoria till detta. Om G, som hade hjälpt R med däckbytet och inte ville ha något betalt, så att R spelade på hästar åt honom i stället. De vann 80 kronor. Det var ju inget att ge för att visa sin uppskattning, tyckte R och lade alla pengarna på lördagen i stället. Och alltså fick han den stora glädjen att ringa G, som var på släktmiddag och meddela att han var 75000 kronor rikare. De var väl inte så värst bättre stadda i kassa än vi just då. Tror R njöt lika mycket av detta som av att han faktiskt hade vunnit pengar själv.

Det här var ett tag sedan. Vi har kommit bättre på fötter (jag har fått mer timmar på jobbet bla). Den här gången hade vi alltså råd att även gå in. Men VILKEN BESVIKELSE! Jag hade sett framför mig fladdrande fjärilar i massor! Såg nog 5-6 stycken. Karphuset, borde det heta istället, för det fanns det gott om i alla fall - till ungarnas glädje. Man fick klappa dem med och det var en höjdare. S knappt gå därifrån

Efteråt snålade vi ändå lite. Köpte korv och fikabröd på vägen hem istället för att slänga bort dem i det dyra fiket och så åt vi hemma hos grannen. Mycket mysigare och mer prisvärt.

Några fjärilar lyckades jag fånga på bild.

Dagens höjdpunkt - enligt S

Det var full fart genom asiatiska trädgården, men annars lyckades vi ganska bra att hålla henne lugn idag. Mycket genom att vi hade pratat innan om att man inte fick springa där inne.

Det kompetenta barnet

Känns som att jag har gnällt så mycket på S i de senaste inläggen. Som nog alla förstår så tycker jag ju att hon är världens underbaraste. Bara lite mycket ibland. Jag älskar hennes energi och fantasi, men kan som sagt känna mig lite matt i bland. I tvättsugan är hon med och "lämper" till. Plockar och sopar och har sig. När hon tröttnar på det kan en stol och en vagn med sopborstar bli en bil. Inte så länge: två sekunder senare har hon lyckats utröna att den andra tvättvagnen har löstagbar botten - om man trycker underifrån. Som sagt, helt underbar, men lite mycket ibland :)

Det nya körkortet

Jag har ett tag nu blivit konfronterad med det nya körkortet, genom jobbet. Idag fick även maken hämta ut sitt nya. Jag skrattade en kvart! Minst. Alltså de är så otroligt dåliga de nya bilderna. Finns inte en chans att ordentligt se vem det egentligen är på bilderna (exempelbilden i artiklarna är inget typexempel!). Detta hade jag ju konstaterat långt tidigare, när nu maken fick sitt kunde jag dessutom konstatera att de har tryckt ihop bilden, så att han blev en aning knubbigare och lägre om huvudet (som när man ser en widescreen på en vanlig tv ungefär). Detta gör även att han ser minst tio år äldre ut. Dessutom har de av någon underlig anledning förstärkt pupillerna, så att han ser ut att gå på någon drog, eller vara med i en alienfilm. Hur kan detta räknas som citat "säkarare"? Det roliga i artiklarna är annars att överallt nämns den lilla rutan med genomskinnlig plast, som "mycket svårt att förfalska", medan man inte ens nämner hologrammet på baksidan. Det måste väl vara svårt att förfalska om något?

Tyvärr ville han inte visa upp sig på här, min käre make, så ni får endast tro mig på mitt ord - tills ni får era egna.

Envishet är en dygd

En bild full av envishet

Envishet som i

"Jag ska visst ha drakmössan på"

"Jag kan hälla yoghurt hälv"

"Man kan visst dricka mezeyoghurt ur glas..."

Vi har misslyckats!

Det är bara att konstatera. Nån del i uppfostran av den yngste medlemen av familjen har helt klart brustit. Vi vet ungefär vilka. Vi såg det och lät det ske. Hon har pussats och skämts bort hållts under armarna och lyssnats på allt för mycket. Nu har lyssnar hon inte alls. Försökte handla på Fliesbergs. Jag kan konstatera att de säkerligen har en hel del bra saker där. Resten är bara en fartblind dimma efter en treåring som sparkade av sig de blommiga gummistövlarna och SPRANG genom butiken. Klättrade på klädhängare och gömde sig under desamma. Hon var helt FÖRBYTT! Vi såg ju tendenserna redan i går på IKEA. Det var INGENTING!

Tur att hon växlar med att vara så go, kramig och pussig i alla fall. För man blir ju helt matt.

Vaddå sitta på...

I will survive!

Vi är inte speciellt oroliga för vår dotter. Hon är en överlevare. Alltsedan tiden innan "MIN TUR" (hennes svar på Kan själv) har hon haft förmågan att fixa till det för sig. Är hon hungrig hittar hon mat och är hon trött så sover hon. I dag i storkillarnas rum. Innan dess hade hon ordnat till det för sig. Boat med stolar och handdukar och det viktigaste av vad livet har att erbjuda. Som pennor, bilarfilten och framförallt Hunden. Lite pokemon-kort på ett hörn också. Under ena stolen fanns också nya följeslagaren -Käpphästen (fast han syns inte på bilden). Han sover till och med i hennes säng på nätterna.

I dag var jag på utvecklingssamtal på dagis. De var nöjda med det håll hon är på väg åt och vi insåg att vi jobbade åt samma håll - från hennes falsettprat och överbestämmanderätt, mot ett utvecklat språk och kompisanda. Ord som "kreativ" och "kompetent" kom över pedagogens läppar och det kändes ju helt okej. Vi är liksom lite rädda att hon helt enkelt ska kallas "skitjobbig", för vi vet ju hur hon kan vara. Fast så uttrycker sig väl inte duktiga pedagoger såklart. Inte tillsammans med föräldrarna i alla fall. "Kul att ha att göra med", kändes också bra och att hon är populär hos de andra barnen för sin fantasi och kreativitet i lekarna. Kul kompis helt enkelt. Det visade hon dock inte prov på när vi åkte till IKEA senare på dagen. Då hon höll på att putta ett annat barn i ansiktet för att hon tyckte att hon kom för nära. Finns nog lite socialt samspel att träna på trots allt. Bollhavet som lockat så det senaste halvåret vågade hon dock inte in i, när hon förstod att jag inte skulle vara med (P var hos en kompis, så han kunde inte stötta hennes debut). I stället rockade hon loss på leksaksavdelningen och stötte alltså ihop med ett annat barn vid lektälten. Hon var så i gasen att det bara var att lyfta upp henne och gå. Resten av besöket låg hon i vagnen, så det var snarare trötthet än pigghet som gav de symptomen.

Innan IKEA hann hon gå till tandläkaren tillsammans med R. Hon hade snällt gapat och låtit sköterskan räkna tänder. De såg bra ut (så det kändes inte SÅ hemskt att hon somnade utan tandborstning på kvällen). R däremot var så irriterad på sköterskan förnumstighet om "Bara godis en gång i veckan och detsamma med saft och läsk". Så han var tvungen att gå hem och bjuda ungarna på saft och fika, mitt i blanka veckan ;)

Jag fyndade förresten stolarna, som syns på bilden ovan, till killarnas rum. 50:- styck på fyndhörnan. Helt okej!