Skolgårdsfest

P:s klass har tagit fram och säljer skoltröjor. P har en redan, men jag köpte en till S i dag med. Hon ska ju trots allt börja i höst och det är ju kul att stödja klassen.

Skolgårdsfesten är ett kommersiellt spektakel som ska genomlidas varje år. Hysteriska barn och trötta vuxna. Men jag vet inte om jag börjat vänja mig, eller om det var ovanligt lugnt, för idag hade jag riktigt trevligt. Kan ju också ha någonting att göra med att vi bara har ett barn i den skolan just nu och således bara ett pass på en aktivitet. Det passet var dessutom det sista, då vi skulle städa efter porslinskrossningen. Att man bara har stora barn numera gör ju också sitt till. Inte så mycket passande. P fick pengar och gick runt och gjorde sitt. S och jag gjorde en hel del tillsammans, men många av hennes dagiskompisar har ju syskon där, så hon hade fullt upp att hälsa på allt och alla och leka en hel del:

Sist vågade hon ju inte åka i snäckan, men det lossnade mot slut av kvällen. Först såg det dock ut så här (de andra barnen tyckte hon flyttade sig för sakta och puttade på - inte så pedagogiskt)

P i sin tröja

Vi gick femkamp tillsammans alla tre.

Hoppa hopprep är inte lätt. S var SÅ sur för att hon inte kunde, men så fick hon till ETT hopp och var helnöjd. Det behövs så lite.

Spika var nog roligast.

Städningen gick riktigt bra och städarnas barn är nog de lyckligaste, då de får plocka åt sig av överblivna priser. Så nu har vi utökat vårt förråd av små plastfigurer med fler än jag gav bort. Lite utbyte skulle man kunna säga. Nåja, de är ju kul att leka med ett tag i alla fall.

T är inne vid Universitetet och packar påsar till Vårruset, som jag dessutom ska gå med mina Livbojar i morgon och R är på Gröna Lund och lyssnar på musik. Själv försöker jag lite halvhjärtat få S att göra iordning sig för natten. Vi är ju lediga i morgon och de leker så fint ihop att det är svårt att vara för bestämd.

Ängsjödagen

Ängsjödagen - vilket fantastiskt trevligt påfund! Precis sådär alldeles lagom i alla bemärkelser. Inte storslaget och kommersiellt, men ändå seriöst och väl genomfört. Indianstig i indianbyn med fjädrar och målning, saft, bulle och diplom. Helt i barnens nivå. (Fast våra barn var redan indianer när de kom, det hade L sett till). Lite friskisgympa på familjenivå, med en fantastisk ledare, Mulle vid sjön, orientering och ett fik. Vad mer kan man begära. Nu missade vi Mulle, men gick ner till sjön och fick årets premiärdopp (för de under 6 år) i stället. Som vanligt svårt att välja bilder. Det finns minst tre gånger så mycket underbara bilder till:

Min lilla indian.

P står på en balansbräda.

Små indianer väntar på sin tur.

Du å jag S! Ser det ut som att L tänker.

I fortet, eller slottet som S sa.

P gillade också att klättra

En del av indianstigen - klättra på en stock.

Korvpaus.

Och så lite glass på det.

Hoppis och skuttis ( det kommer inte riktigt i rätt ordning ser jag, vi åt korv och glass efter detta).

L och S hoppar och skuttar (fast här väntar de på instruktioner). S var i sitt S och fullkomligt ÄLSKADE hoppis och skuttis.

In person (i vinden).

Kaxiga tjejer på väg mot årets premiärdopp (fast det var bara L som doppade sig lite mer rejält).

Sen tog pappa R med sig barnen upp i "bergen" och kollade grottor och klippor. Tur att inte mammorna var med där...

L klamrar sig kvar.

I en klippskreva

Så här bustrött (och lite kissnödig) blir man efter en dag på Ängsjö.

I minimalismens land

NEJ jag har inte ens sippat på vinet. I minimalismens land är även vintilldelningen avskalad.

Att äta på lyxkrog är inget jag eftertraktat, eller direkt saknat, men det är alltid kul att vidga sina vyer. Det är såklart ingenting som jag med vår tajta budget skulle prioritera, men när tillfälle ändå ges, är det solklart att man vill vara med. Varje gång det hänt något liknande tidigare under min tid på jobbet, så har jag antingen varit gravid, hemma med bebis, eller sjuk, så nu tyckte jag verkligen att det var på tiden. Att samtidigt skippa tjejhelgen på Ljusterö med Livbojarna var inget lätt beslut, men jag hade missat att det var samtidigt och kunde inte riktigt dra mig ur heller.

Innan lyxkrogsbesöket var det vanlig lördag på jobbet. Inte så supermycket folk, men tillräckligt för att man skulle vara lagom mör inför kvällen. Vi samlades i Rålis och hade lite snacks och dricka:

Mycket trevligt och alldeles lagom lyxigt med trevligt sällskap och lite gott. Förre chefen H kom förbi med sambo och nyfödd son, tre dagar gammal. De bor i närheten och tog en liten promenad förbi för att säga hej. Inte han på bilden ovan. Det är min jobbarkompis A, iofs även han nybliven pappa (för tredje gången), men den bebisen såg jag häromdagen.

Picknick i gröngräset.

Efter Rålis tog vi en promenad över till Lilla Essingen och krogen Lux.

Det var spännande att gå på lyxkrog. Krogens tanke är rena smaker och att allt ska byggas ihop med olika små rätter. En jättekul idé - OM man lyckas presentera den på ett bra sätt.

Kvällens första stora jättemiss tycker jag var att när vi kom så frågade de om vi ville ha något att dricka före maten. Jag kände att jag hade ju redan druckit en öl i parken och vi skulle ju strax få förrätt, med vin - så nej, jag valde vatten. DÅ serverades en mängd små olika tilltugg - FÖRE förrätten. Det var ju jättekul, men KANSKE att jag hade velat ha något annat att dricka om jag hade vetat att de skulle komma in. Jag hade ju dessutom velat ha presenterat VAD vi skulle få, så att jag kunde välja dryck efter det. En annan miss var att det inte fanns en lista med drycker. Näe man skulle sitta och fråga "Har ni det... har ni det?" och få nej på typ varenda fråga. (Även det en anledning till att jag valde att inte beställa någon dricka).

I förgrunden; tilltugg. I bakgrunden A och C. Däremellan en flaska med vatten. En väldigt speciell flaska vatten.

Någonstans i början hade tydligen kyparen väst fram ett "vill ni ha mineralvatten till maten" och någon hade tydligen svarat ja. Vem som helst kan det ha varit. Men klart vi ville ha vatten till maten. Det är ren service att servera vatten tycker jag. Att det är bubblor i är inget jag kräver. När jag dricker vin kan det helst få vara stilla vatten, men inte vågade jag gnälla över det, när de nu serverade sitt vatten bubbligt. Det var tydligen VÄLDIGT speciellt det där bubbliga vattnet. Inget vanligt skitvatten man kört i sodastreamen, eller tryckt ur en tappkran med den gröna knappen (eller vad de nu kan ha för färg) bredvid cocacolaknappen. Nej fint som snus - och svindyrt. Han var frikostig med vattnet, den gode kyparen (kallas det kypare - jag vet inte?). Fyllde på våra glas så serviceinriktat under hela måltiden. Inget man lägger märke till så där direkt, förrän frågan kommer: "Ska notan för vattnet läggas på fakturan, eller betalas med de extra dryckerna?" (Allt utanför maten och dryck till förrätt, varmrätt efterrätt fick vi stå för själva och det visste vi innan). "Notan för vad sa du?" Nåja, klart vi måste få dricka vatten till maten - tänkte vi. Blir ju bara fånigt att dela upp på oss alla. MEN inte så "fånigt" trots allt kanske, då det visade sig att vi druckit vatten för över 400 kronor!

Men tillbaka till måltiden. Här en liten klick potatismousse (eller vad det kan ha hetat). P och B i bakgrunden. Det var en liten klick av en sak här, några bollar i strutar att ta med en mingaffel, små bröd och små klickar ditten och datten. Precis i min smak. Kul att prova olika smaker.

Ett litet bröd och en strut med små bollar.

Så kom förrätten. Det var nog min största besvikelse, då jag älskar skaldjur. Inte otrevligt, men heller inte så fantastiskt som skaldjur kan vara. Trevligt serverat i alla fall och gott bröd.

Ännu ett litet bröd. Svårt att visa HUR litet.

Jag vill också ha en sån form och baka småbröd!

A (i bakgrunden) stod för kvällens mest träffsäkra kommentar: "MEN, jag har ju ljugit i alla år! En flaska räcker inte till 3-4 personer, utan 12! (Nu var det iofs två flaskor vin på 12 personer, men det kändes bra snålt).

Varmrätten -lite men fantastiska smaker. Lamm och grönsaker.

När varje rätt stod på bordet var det någon som ställde sig och berättade om vad det var. Det är ju en jättekul och trevlig idé, men man ska vara säker på vad man vill framföra och PRATA SÅ ATT ALLA HÖR! Det gick inte så bra. Kanske var vi för många. Då kan man kanske prata för ena bordshalvan först och för andra sen. Det kändes så osäkert och det enda det åstadkom var att bryta stämningen vid bordet.

De hade gjort en egen presentation och meny på ett fint papper, bara för oss. Också mycket trevligt. Men återigen såna där småmissar, som att om man då inte serverar det vinet som står i den menyn DÅ SÄGER MAN DET! Man frågar inte heller innan: "Ni skulle ha vinpaketet va´? ". Det var ju bestämt innan och stod uppenbarligen i ett papper, som vi fått, precis vad vi skulle ha. Hade nog inte varit så dumt om vår kypare hade läst det pappret.

En smakbrygga - en sorbet på gulbeta (C höll på att kväljas, men vi andra uppskattade den) Efter det kom efterrätten.

Och som på alla goda restauranger fick man en klubba om man hade ätit upp ordentligt.

Nej, min upplevelse av att gå på lyxrestaurang var väl inte helt överväldigande och jag kan summera det som i att man gärna betalar en hel del för god service och en bra känsla av kvällen, men här var man knappt sugen på att lägga en krona extra fast man blivit bjuden på maten.