Highlife

Så var det R:s tur i natt och eventuellt F. Eller så hakar han bara på tåget för att få vara hemma. Jag vågar inte chansa. Vill inte skicka ett till barn till skolan, som kanske smittar ner. Jag stannar hemma. På jobbet har de ju redan tagit in en annan för mig och jag kan inte lämna en magsjuk man med fyra ungar.
Eller är han magsjuk? Han är så rolig. Kan verkligen inte förlika sig med tanken på magsjuka i familjen, utan kör högsta formen av förnekelse. VARJE GÅNG! "Men oj, vad har hon ätit?" "Det var nog för att han är snorig." "Jag tror jag stressade för mycket i går" Men när fem av sex i en familj drabbats, får nog även han falla till föga och erkänna att det är magsjuka, trots allt.
T är som ett energiknippe i dag. Har väl inte sovit så mycket på länge. Somnade en stund på eftermiddagen. Vaknade och mådde dåligt. Hängde i soffan tio minuter och sa "Jag kommer nog inte sova i natt, jag har ju redan sovit". Gick in och lade sig och somnade och sov sen hela natten. Tror klockan var sju-åtta någonting. S somnade också rätt tidigt vaknade vid fem!! Så även om jag (hittills) klarat mig, kan jag inte påstå att jag är pigg. Får väl erkänna att jag låg vaken en del och bara väntade på att även jag skulle börja i natt. Jag menar; vem är det egentligen som tagit hand om allt? Är ju ett under att jag inte ligger däckat istället för de andra. Jag är dock tacksam, så länge jag slipper.
Over and out. Nästa inlägg lovar jag ska vara nåt annat än magsjukedravel.