Välkommen till min (o)perfekta blogg.


Letar du efter inspiration till det perfekta hemmet, med tomma ytor och chicka detaljer? Då har du kommit helt fel.

onsdag 21 oktober 2009

Det går bra nu

S nybadad och gladbusig


Eftersom jag är sån som jag är. Vet inte vad det kallas för, skeptiker kanske? I alla fall en sån, som tror att om man säger att nåt funkar, så börjar det genast gå åt h-e. Jag vet inte varför, av födsel och ohejdad vana antagligen. Det värsta är att det oftast stämmer. Säger jag att ungarna är friska, så insjuknar någon genast. Säger jag att de sover bra på nätterna, så är det nån (oftast i de yngre regionerna) som börjar vakna. Så egentligen borde jag väl vara tyst nu. MEN jag kan ändå inte låta bli att säga att jag börjar känna mig som mitt gamla vanliga jag. Så här lagom i sjuksrivningens sista timmar, känns det ganska rejält bra. MEN det har ju gått lite upp och ner, så helt lugn är jag inte. Riktigt bra blev det i samband med att jag fick bort en REJÄL propp i örat. Kanske låter fånigt, men en propp i örat i samband med att man inte mår så bra i övrigt är inte kul- Jag var snurrig och kände mig som att jag var i en egen värld (okej, lite så som jag kännt mig de senaste veckorna, men av en annan anledning) Så fick jag efter enträget användande av propplösare och en rätt-riktad vattenstråle loss den och det var en rent religiös upplevelse kan jag säga (visst är det skönt med en egen blogg, så att man kan skriva om de mest intressanta ämnena ;))

Dagen har varit toppen. Startade med 4-årskontroll. Gick både bra och dåligt. Bra syn har hon i alla fall och rita kan hon (vad orolig jag var på just den punkten - problemet var mest att få henne att sluta). Att kolla hörseln var lite problematiskt. Hon blev osäker och plockade ringar frenetiskt, utan att det kom ljud och tvärtom. Det finns ju lite språkdetaljer att haka upp sig på, som att hon sväljer halva ord och att hon varken säger sje-ljud, eller r på rätt sätt. Inget att oroa sig för tyckte BVC-sköterskan, men om det inte hänt något till återbesöket kommer hon att ge en remiss till logoped. Minst hälften behöver tydligen inte använda remissen, för det är flera månaders väntetid och det brukar lösa sig av sig självt, så vi får väl se.
På väg till dagis mötte jag C med lill-R och sen spenderade vi nästan hela dagen tillsammans, med fika på centrum och lunch hemma hos C (hemköpt sushi). En fantastiskt trevlig dag helt enkelt.
På kvällen har vi varit till Tippen och strax ska vi ner med grejjer i källaren.

Håll tummarna för att det här håller i sig!

2 kommentarer:

Jenny sa...

Härligt att du känner dig bra! Jag håller verkligen tummarna att det fortsätter så.
Jag är precis som du, vågar knappt svara när folk t ex frågar om barnen är friska. Läkaren brukar fråga om jag tror att det jag säger verkligen kan hända. Det låter dumt när hon säger det men det är ju alltid så så jag kanske tror på ordets makt ändå.
Kram!

Orchid sa...

Ja, jag håller verkligen tummarna för att det ska hålla i sig! Behåll läget där du är nu. Öka inte om ett tag igen för då är du snart tillbaka!
Kram!