Silvia-vinkningen:

Jag var precis inne hos Ullet , som ni förövrigt måste läsa, om ni inte har gjort det innan, för roligare, härligare skribent får man leta efter. Hennes inlägg i dag innehöll bland annat en episod, som krävde en Silvia-vinkning. Silviavinkningen kan till exempel vara bra i såna där situationer då man känner att folk stirrar, för att man är i ett underligt läge, man tar liksom udden av stirrandet. Det fick mig att tänka på när jag använde mig av silviavinkningen i just ett sånt läge. Jag och vännen C testade Täby centrum. För de som inte har varit där, kan jag berätta att de har förvånansvärt små hissar, men väldigt tjusiga. De hänger liksom utanpå och är egentligen bara en enda glaskupa. Vi skulle från den ena våningen till den andra, men eftersom vi hade barnvagnar blev det hiss. Precis som vi skulle trycka iväg hissen kom ett äldre par, medelst kundvagn och ville med. Vi är ju vänliga själar, så vi tryckte upp oss mot väggen/fönstret med våra vagnar i onaturliga poser, så att det trevliga paret skulle få plats. Precis när dörrarna gått igen och vi åkt en halv meter släcktes hela Täby centrum ned. Strömavbrott. Där stod vi, några meter ovanför gågatan, tryckta mot rutan, som något slags pantomimfigurer, oförmögna att flytta oss ens en millimeter - utstirrade av alla som gick förbi. DÅ använde jag silvia-vinkningen.

Ibland undrar jag om det var den överfulla hissen, som orsakade strömkollapsen